• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Lisa Larson - keramikern som blev en kultfigur

    Lisa Larson, 91, får energi av att arbeta med lera.
    Men att hon skulle bli keramiker var inget hon drömde om. Ändå har hon idag samlare över hela världen – och i Japan kallas hennes beundrare för fans.

    Lisa Larson - keramikern som blev en kultfigur
    Lisa Larson hade aldrig tänkt bli keramiker, men när det väl blev så gjorde hon stor succé.

    Lisa var nyutexaminerad från Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg när rektorn på eget bevåg skickade in en av hennes vaser till en tävling. I juryn satt den legendariske formgivaren Stig Lindberg, Gustavsbergs porslinsfabriks konstnärlige ledare, och Lisas vas fick andrapris.

    Stig ville ta in nya och unga konstnärliga talanger för att skapa god design och visa att Gustavsbergs porslinsfabrik hade en progressiv och ambitiös keramisk studio, som en experimentverkstad för att utveckla produkter i världsklass.

     Han såg att Lisa hade talang. 1954 erbjöd han henne ett provår på Gustavsberg medlön och bostad och han blev där hennes mentor och en god vän. Tanken var då att hon skulle stanna där i ett år.

    Serien Paloma från 1955 blev hennes första. Samma år gjorde hon en samling av kantiga djur under namnet Lilla zoo och senare Stora zoo. 

    Ungefär hälften av hennes produktion för Gustavsberg består av djur. 

    Lisa älskar naturdokumentärer och naturböcker och har inspirerats av starka former och humoristiska uttryck. När barnen var små hade de en affisch med alla Sveriges hundraser. Den använde hon som inspiration för serien Kennel.  

    Katter är ett annat återkommande tema. I unga år hade de siameskatter med stark personlighet och de har sedan haft flera katter men aldrig hund.

    Med till Gustavsberg följde Lisas man Gunnar Larson, som hade en konstnärlig utbildning från Valands konsthögskola och arbetade som både formgivare och konstnär.

    De träffades 1950 och det var kärlek vid första ögonkastet. Gunnar bjöd upp Lisa till sista dansen och bara något halvår senare flyttade de ihop i hans lilla hyresrum. Två år senare var de gifta. De gifte sig när hon bara var 21 år och de var överens om att vänta med barn tills de båda hade etablerat sig inom sina konstnärliga områden. 

    Före flytten till Värmdö levde de under knappa förhållanden och försökte slå sig fram som fria konstnärer. I själva verket levde de knapert ända tills de gick i pension!

    Gunnar fick större konstnärliga uppdrag till och från men hade ingen regelbunden månadsinkomst. Lisa själv fick tjänstemannalön på Gustavsberg, dock av det lägre slaget eftersom hon var kvinna. Under sina 26 år på fabriken fick hon aldrig någon royalty efter antal sålda pjäser. 

    Själva kallade de sig bohemer. För dem var konsten, barnen och vännerna det viktiga. Inte pengar.  

    Sitt genombrott fick Lisa med de frimodiga flickorna Amalia, Beata, Charlotta, Dora och Emma, som gick under namnet ABC-flickorna. Porslinsfigurerna var kan-ske lite extra frodiga i sina former och Lisa blev anklagad för att ha gjort en nidbild av kvinnan.

    Den som kände henne visste att hon om någon aldrig medvetet skulle förlöjliga kvinnan. Tanken med serien hade varit att de skulle fungera som bokstöd och därför vara extra trinda för tyngdens skull. 

    Lisa blev tidigt feminist och gick med i Grupp 8 i Gustavsberg. Ibland hade de sina möten hemma hos henne. Även Gunnar var feminist och de upprördes över att kvinnliga konstnärer fick sämre lön än deras manliga kollegor.

    Figuren Samhällsdebatten, som idag är en av de mest eftertraktade, blev ett humoristiskt inslag i 1969 års jämlikhetsdebatt. Tanken var en bröllopspresent där mannen skulle lyfta en yppig kvinna, men figuren kollapsade hela tiden innan leran hade torkat. Lisa lät de båda figurerna byta plats och resultatet blev en bastant kvinna som på raka armar lyfter sin man över huvudet.  

    Att Lisa skulle bli keramiker var inget hon hade bestämt sig för. Det bara blev så. 

    Hennes mamma gick bort när hon var två år. Själv växte hon upp hos sin pappa och styvmor i Småland, medan hennes syster Titti växte upp med en moster och morbror. Systrarna tillbringade bara skolloven ihop. 

    Lisa med ett av sina mest älskade verk, bulldoggen, som också är en av hennes egna favoriter.

    Hennes mamma gick bort när hon var två år. Själv växte hon upp hos sin pappa och styvmor i Småland, medan hennes syster Titti växte upp med en moster och morbror. Systrarna tillbringade bara skolloven ihop. 

    Flickorna var kreativa och lärde sig tidigt att sy sina egna kläder. Titti etablerade sig senare som en känd modeskapare med sitt företag Annamodeller i Åhus.  

    Som 17-åring satt Lisa ofta och tecknade. Pappan hade ett sågverk och lärde henne att tälja. När hon sökte till Högskolan för design och konsthantverk som modetecknare bestod hennes arbetsprover av några täljda träfigurer, inspirerade av den berömde Döderhultarn, Sveriges särklassigt mest kände täljare (i konkurrens med Emil i Lönneberga). 

    Men läraren sa att "modetecknerska, det vill alla flickor bli" och skrev istället in henne i keramikfacket utan diskussion. Hon hade då redan skulpterat i lera och en god känsla för form. Direkt kände hon att hon hamnat rätt! 

    Lisas strama formspråk och lekfulla keramik har ofta runda former och färgvalet går i brunt eller grått. Bulldoggen, som är en av Lisas egna favoriter, är ett bra exempel på det.

    Det finns även ett ställnings-tagande och samhällsansvar i Lisas konst. Serien All världens barn från 1974 var ett samarbete med Unicef. För Världsnaturfonden gjorde hon serien Utrotningshotade djur. 

    1960 föddes dottern Johanna och sönerna Mattias och Andreas kom i tät följd. Gunnar och Lisa delade på hem-arbetet, men det måste ha varit ett evigt pusslande med barnvakter eftersom barnen inte fick förskoleplatser. 

    Dottern Johanna berättar:

    – Mamma fick andra förmåner från sin arbetsgivare än lönen. De byggde en villa med utrymme för två ateljéer och under många år fick hon tillgång till barnflickor, som också praktiserade på hennes ateljé.

    Förutsättningen för praktikplatsen var att de tog hand om Lisas barn halva dagen.

    – De kom från olika delar av världen: Nya Zeeland, Japan, Italien, Norge, Danmark och även Brasilien.

    Barnen växte upp i ett inspirerande hem där man umgicks, sydde, stickade och virkade tillsammans. De tillverkade juldekorationer och målade om möbler. 

    Ingen av barnen arbetar med keramik men har på andra sätt gått i föräldrarnas fotspår. Mattias och Andreas har gått på Mejan, Konsthögskolan, och är konstnärer, medan Johanna gick på Konstfack och blev grafisk formgivare. Hela familjen är ändå involverad i Lisas verksamhet på olika vis. 

    Samarbetet mellan Lisa och Gustavsberg visade sig bli en stor försäljningsframgång och hon blev kvar där i hela 26 år. När hon bestämde sig för att säga upp sig började hon istället arbeta hemifrån som frilansdesigner och fri keramiker, bland annat för Duka, Höganäs, Åhléns och tyska Rosenthal.   

    Halva huset bestod då av Lisas och Gunnars ateljéer. Somrarna tillbringade familjen i Skåne, där båda två kunde jobba i en gammal ladugård och i en ateljé som Gunnar byggt av gamla fönster.

     

    Gustavsbergsfabriken såldes och lades ned. För att rädda åtminstone två jobb startade Lisa Keramik-studion, där hon är konstnärlig ledare, med två av sina assistenter. Den lilla verkstan finns fortfarande kvar och har nu 17 anställda.  

    2008 började Johanna samarbeta med sin mamma efter att ha fått önskemål om att få använda Lisas teckningar som dekor på alla möjliga praktiska produkter i andra material än keramik. 

    – Jag hjälpte henne med tryckoriginal och kommunikationerna. Det var så roligt att jag efter hand gav upp alla andra jobb för att ägna all min tid åt att bearbeta hennes skisser, göra mönster och visualisera nya produktidéer. Och att utveckla varumärket på en ny marknad.

    För Lisa har det alltid varit pinsamt att tjäna pengar. Men Johanna är mer van att jobba i en kommersiell värld och tycker inte att det är någon skam i att hon nu ska få royalty.

    Inte ens Lisa själv vet exakt hur många keramiska föremål hon har skapat under sin långa karriär. 

    – Mamma är sprudlande, kreativ och helt ostoppbar, avslutar Johanna. Klart att vi är stolta över henne.

     

    Utställning i Tokyo lockade 70 000!

    Lisa Larson, född Inga Lisa Alhage i Härlunda den 9 september 1931, är idag 91 år gammal.

    Lisas man Gunnar Larson gick bort 2020 och var främst känd för det klassiska askfatet Kulan. Han var Lisas konstnärliga mentor. 

    Vissa modeller har ökat markant i pris bara de senaste åren. De mest eftertraktade är de unika 50- och 60-talsföremålen som sällan kommer ut på auktion. 

    Japanerna älskar Lisas keramik. En utställning med hennes verk som hölls under två veckor i Tokyo 2014 besöktes av över 70 000 personer. 

    Lisa har blivit en kultfigur i vissa kretsar i Japan, med över 24 000 följare på Facebook och 110 000 på Instagram.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!