Koncentrationen är hög och spänningen stiger, i hopp om att rätt nummer ska komma.
Ett sus går genom lokalen när utroparen skriker “B 7, Bertil sjua!”, någon plötsligt ropar “Bingo!” och de övriga spelarna vill få alla att förstå hur otroligt nära de själva var.
Fem siffror i rad krävs för en vinst, antingen vågrätt, lodrätt eller diagonalt. Siffror som dras slumpvis och markeras med en duttpenna eller brickor på spelbrickor med förtryckta nummer.
Det var den 9 september 1961 som bingospelet lanserades i Sverige, i Gunnarstorps IF:s lokaler i nordvästra Skåne. Entusiasten Wyllard Nilsson hade sett bingo spelas hos flera föreningar i Danmark och tänkte nu att det kanske skulle kunna fungera även i Sverige.
Gunnarstorps IF spelade i början av 60-talet i division 2 och det här kunde bli ett sätt för klubben att dra in lite extra pengar. Sedan dess har bingo fortsatt att bidra till idrottsklubbars finansiering, och kriteriet för att få driva en bingohall är att föreningen har en omfattande
ungdomsverksamhet.
Tillsammans med Bertil Hansson började Wyllard importera de första bingobrickorna och annan nödvändig utrustning från Danmark genom att föra in dem med färjorna från Köpenhamn till Malmö. Bingo blev sedan snabbt en succé som spred sig till andra skånska idrottsklubbar och vidare till hela landet.
Till en början var det inte helt lagligt att spela bingo i vårt land eftersom flera oseriösa aktörer gett sig in i branschen. Man började snart kräva speciella tillstånd, som först
delades ut av polisen. Sedan 1974 är det istället länsstyrelsen som utfärdar så kallat lotteritillstånd för att få driva bingohall, och det är mycket pengar i omlopp.
Men bingons historia började inte i Danmark på 60-talet utan går tillbaka ända till de lotterispel som spelades i Europas städer i slutet av medeltiden.
“Le lotto”, där numren drogs ur en påse men bingobrickorna enbart bestod av tre nummer vertikalt och horisontellt, var populärt inom den franska aristokratin vid 1700-talets slut. Redan på 1530-talet hade det dock funnits ett lotteri i Italien, “Il gioco del lotto”, som fortfarande spelas i landet varje vecka.
I Tyskland använde man ett bingoliknande spel för att stimulera och lära barnen allt från multiplikations-tabellen till historia och alfabetet.
En föregångare till dagens bingo spelades även på tyska marknader. Och det var där som en amerikansk handelsresande kom i kontakt med spelet 1928 och såg fram-för sig hur man skulle kunna spela det på marknader även i USA.
Efter några mindre förändringar – till exempel använde han bönor för att markera de nummer som spelades – lanserade han spelet under namnet “Beano” på en marknad nära Atlanta året därpå. Det blev succé. Han drog till sig stor uppmärksamhet och många ville spela.
Nu föll det sig så att leksaksmakaren Edwin S Lowe gick förbi den marknad där man spelade “Beano”. Han hade precis startat en liten leksaksfirma när USA drabbades av den stora depressionen som skulle vara till långt in på 30-talet.
Trots att han inte fått chansen att pröva på att spela själv blev han ändå fascinerad av spelet, som han själv döpte om till “Bingo” efter att ha hört en spelare ropa och stamma fram “Beano” lite fel.
Spelentreprenören Lowe var en judisk invandrare från Polen och en riktig affärsman. Hans bolag
ES Lowe Company började snart producera spelet. Han anlitade en professor i matematik från Columbia University, Carl Leffler, för att få hjälp att utveckla nummerkombinationer för bingospel-planer så att inte flera spelare skulle få bingo samtidigt. Man ville nämligen undvika att behöva betala ut vinster till flera vinnare på en gång. Det snudd på omöjliga uppdraget, som tog tid, ledde till att Carl tog fram cirka 6 000 olika spelplaner.
När en katolsk präst från Pennsylvania bad Lowe om att få använda bingospelet som en insamlingsaktivitet i kyrkorna tog det fart på allvar. Under en tid var det sedan kyrkor och välgörenhets-organisationer som höll bingospelandet igång i USA.
1973 sålde Edwin sitt företag ES Lowe Company till Milton Bradley Company för 26 miljoner dollar.
I Sverige blev bingo otroligt stort i början av 60-talet. I slutet av årtiondet spelades det på över 500 platser runt om i landet. Det är ett enkelt spel att lära sig och för många blev det ett trevligt sätt att komma ut och träffa andra.
På landsbygden blev det en viktig social samlingspunkt dit spelare kom långväga ifrån. Parkeringsplatser utanför lokalerna fylldes av bilar och man träffades regelbundet för att spela.
Då var det en tunna som rullades runt och en kula med ett nummer som drogs. Dagens bingospelande är datoriserat, där nummer dras av en slumpgenerator.
60 år har nu gått sedan starten av det som snart blev ett populärt folknöje. Även om bingospelandet sjunkit markant i popula-ritet sedan 80-talet så har bingofantaster fortfarande tillgång till ett 100-tal bingo-hallar i Sverige.
Så här spelar du Bingo
Det finns olika varianter av bingospel, men reglerna är ungefär desamma.
En bingobricka består av ordet bingo överst. I raden under B finns blandade siffror mellan 1 och 15, under I 16–30, under N 31–45, under G 46–60 och
under O 61–75.
Utroparen fördelar bingobrickorna mellan spelarna. Varje spelare får också ett antal brickor att täcka sina siffror med.
Den fria kvadraten i mitten av bingobrickorna täcks med en bricka före spelets början. Denna får räknas med i spelet.
Utroparen blandar och drar ett nummer åt gången, som sedan ropas upp.
Spelet fortsätter tills någon har fem nummer i rad, antingen vågrätt, lodrätt eller diagonalt.
En spelare som har fem nummer i rad ropar “Bingo!” och blir då kontrollerad. Om någon ropat utan att ha bingo får hen börja om med tom bricka.
Om två spelare har bingo samtidigt vinner den som ropat först. Kanske vinner hen en av bingospelets mest ikoniska vinster: ett paket kaffe.
BINGOLOTTO tog spelet till nya höjder
När Bingolotto hade premiär i TV4 den 19 oktober 1991 var det knappast någon som kunde ana vilken formidabel tittarsuccé som väntade. Inför programmet hade man tryckt 75 000 lotter som distribuerades av de idrottsföreningar som skulle få del av vinsten. Efterfrågan visade sig kraftigt överstiga tillgången på lotter och redan till nästa program tryckte man mer än dubbelt så många – 175 000 lotter.
Programledare var den för de flesta okända handbollsdomaren på elitnivå Leif “Loket” Olsson. Men snart visste alla vem han var. För 90-talet kom att snurra mycket runt just Bingolotto.
Lokets jovialiska karisma lockade en mångmiljonpublik till TV-sofforna.
Under uppesittarkvällen den 23 december 1995 bänkade sig var tredje svensk, närmare bestämt 3 145 000 svenskar, för att spela och underhållas. Ett rekord som fortfarande står sig.
Loket var kvar som programledare fram till våren 1999 och det är inte fel att beteckna hans tid som programmets verkliga storhetstid. Spänning, humor och dansbandsmusik visade sig vara ett vinnande koncept, men det går inte heller att underskatta Lokets person för framgångarna.
Sedan dess har programmet aldrig nått upp till sin forna glans. Olika programledare har avlöst varandra med varierande framgång. Man har också skiftat kanal några gånger och funnit nya spelformer. Den högsta vinsten delades ut 2002, då en mamma och hennes döttrar i Vara fick dela på 31,5 miljoner kronor. Efter det har man ändrat policy för att fler ska kunna vinna, och det är inte troligt att denna vinst någonsin kommer att överträffas.
