Med vänskap och kärlek
födda ur hjärtat
har jag nöjet att inbjuda dig
till min egen enkla utställning
Klockan åtta på kvällen
– ni har ju alla klockor –
väntar jag i galleriet
(–) Det ligger på Amberesgatan 12
och dörrarna vetter mot gatan
så att ni inte går vilse
för mer än så säger jag inte
Så skrev Frida Kahlo på inbjudan till sin utställning våren 1953 och det är lätt att förstå att vår svenska designikon Gudrun Sjödén har den mexikanska konstnären som en av sina förebilder.
På samma sätt som Frida Kahlo alltid använde sina rötter i Mexikos förflutna har Gudrun Sjödén alltid närmat sig sina, nämligen det samiska – eller Sápmi som det numera kallas. Något hon sent i livet fick reda på när en släkting berättade hennes mormors mor var same och kom från Kolahalvön.
De har båda även en förkärlek för det lika naivistiska som intensiva bildspråket och kikar man lite närmare på Gudrun Sjödéns kläder och design inser man att hon likt Frida Kahlo med sin konst presenterar sig som en stark och exotisk person som inte bara har åsikter så brännheta att de ibland tenderar att bli obekväma, utan dessutom vågar stå för dem.
Likhet med Frida Kahlo
Där Frida Kahlo valde att fokusera på mogna frukter väljer Gudrun Sjödén blommor, där rosen får en framträdande roll. Frida Kahlos frukter är lika bristfälliga som Gudrun Sjödéns blommor, som vi naturligtvis alla kan relatera till, och även deras anspelning på allt från sexualitet, livskraft och … död. Där finns en energi som känns lika flyktig och beständig. Som får oss att göra det som Gudrun Sjödéns alltid tycks ha haft som sitt mantra: att ta till vara (när en kollektion blev felsydd valde hon att använda varenda millimeter av tyget till babykläder), att bevara (hon var väldigt tidig med ett ekologiskt tänkande i hela produktionen), att våga (hon hoppade 1974 av sitt jobb för att starta sitt eget varumärke Gudrun Sjödén AB som skulle sälja “designade och koordinerade kläder för aktiv fritid”), att alltid tro på sig själv (Gudrun Sjödén har sagt att hon hellre tänker framåt än bakåt, “det är bara att jobba på”, något även den cancer hon drabbades av i trettioårsåldern vittnar om. Man får helt enkelt aldrig ge upp).
Men det som främst förenar dem är det personliga tilltalet. Frida Kahlo skriver själv texten till sin vernissageinbjudan. Gudrun Sjödén har ofta själv skrivit texterna i katalogerna. Istället för det opersonliga “storlekar” står det “Det här är våra storlekar”.
Inget som skaver
Det personliga tilltalet är bara en av hemligheterna bakom Gudrun Sjödéns enorma popularitet. En annan är att kläderna är bekväma och har hög funktionalitet. Inget skaver eller sitter åt. Det är som om hon bokstavligen alstrar liv. Som mer än gärna får vara icke-perfekt och ojämnt. Vilket gör att vi älskar henne och hennes explosioner av färg.
I mars 2018 hamnade Gudrun Sjödén i blåsväder efter en intervju i Svenska Dagbladet där en rubrik började leva sitt eget liv och “sanningen” blev att hon tyckte att kvinnor som klagar över sin ekonomi får skylla sig själva. Men läser man hela intervjun ger inte Gudrun Sjödén uttryck för något annat än ren och skär feminism: “För mig handlar det om att våga ta plats yrkesmässigt. Att säga: Det här vill jag, och inte låta sig domineras av andra människor. Har du den ekonomiska makten är du stark, då kan ingen sätta sig på dig.”
En sann feminist
Gudrun Sjödén är en sann feminist. Hon ställer krav, både på sig själv och dem hon jobbar med och hon ser ekonomisk frihet som den enda vägen för sann jämställdhet.
Och så har vi det här med handstilen … menar hon allvar med att de som vill arbeta hos henne tvingas till ett handstilsprov? Och stämmer min tolkning av det, att alla vi som skriver lite mer … oregelbundet icke göre oss besvär? Detta är något jag som inte ens kan skriva en namnteckning som liknar den på mitt körkort funderat mycket över, vad skulle Gudrun Sjödén tycka om mig? Att jag är helt hopplös?
Nej, som tur är! I en intervju med Gudrun Sjödén läser jag att en kvinna som skrev FÖR fint och prydligt inte fick jobb, då det Sjödén eftersökte var någon mer orädd och våghalsig.
Hur ser hennes egen handstil ut, undrar jag och finner svaret i den bok, “Mina mönster”, hon gav ut 2016. På ett uppslag visar hon – genom ett handskrivet pappersark – hur hon förbereder en intern kickoff. Min analys blir: kreativ, produktiv, snabbtänkt med mycket färg och värme. Inte ett dugg nätt eller ordentlig. Hon har en handstil man blir glad av.
Precis som hennes Instagramkonto som formligen sprakar av färg, natur, skärgård och allmoge. Generöst visar hon inte bara upp det hon just nu arbetar med utan dessutom sitt hem där det tycks vara så att ingen dörr, lucka, stol eller golv får vara tråkigt färglös. Där det går att måla med fler färger, så gör man det. Får det plats fler rosor, trycker man in dem. Rosen som för Gudrun Sjödén alltid har varit något mycket mer än en blomma, mer något av en känsla.
Hipp hurra!
Grattis på 80-årsdagen, Gudrun Sjödén! Tack för att du klär världen i färg! Tack för ditt smittande motto: Man ska klä sig så att man kan leva och vara glad.
Vi älskar dig för du klätt oss kvinnor i fem decennier. Vi älskar dig för att du alltid varit noga med att använda alla sorters kvinnor i katalogerna, olika kroppar, alla åldrar och samtliga så starka, så egensinniga, så viljestarka, så aktiva, så glada!
För egen del har jag dina femtio plus-kvinnor som inte färgat håret som mina förebilder.
På samma sätt som Frida Kahlos konst är självporträtt ser vi dig i alla dina mönster. Och där Frida Kahlos motiv liksom får kämpa för att överleva i det torra ökenklimatet har blommorna i dina vackra akvareller över vår svenska flora som ligger till grund för dina mönster också fått kämpa för att i vårt kalla klimat trots alla svårigheter slutligen slå ut.
Det är som om blommorna aldrig slutar sträva. Det är därför vi klär oss i dina kläder. För inget kan tysta oss. Inget kan få oss att någonsin sluta sträva. Mot solen. Mot våra drömmar. Mot våra mål.
Du är den ros som gör att vi står ut i vår ofta alltför grå vardag. Du får oss att blomstra.
