• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Liberalernas Nyamko Sabuni: "Lyckligast som särbo"

    Hon är tuff och kaxig och har gott självförtroende. Men väljarstödet är svagt och med anklagelser om att styras av lobbyism har Nyamko Sabuni haft ett slitigt första år som partiledare för Liberalerna.

    Hur länge ska hon orka?

    Liberalernas Nyamko Sabuni: "Lyckligast som särbo"

    När Nyamko Sabuni, 51, lämnade politiken i januari 2013 för att bli hållbarhetschef på teknikkonsultföretaget ÅF var det få som trodde att det skulle vara för evigt. Det gjorde det inte heller.

    Sex år senare blev hon vald till att ­efterträda Jan Björklund som Liberalernas partiledare. Hon kom tillbaka, eftersom hon upplevde att de samhällsproblem som fick henne att börja som politiker en gång på 1990-talet fortfarande var kvar.

    Men det var inget lätt skepp att styra. När Nyamko tog över rodret hade Liberalerna länge dragits med vikande siffor. Vid valet 2018 fick man endast 5,5 procent av väljarna och partiet hade även tappat mark i sina hjärtefrågor, integration och utbildning.

    – Så jag väntade mig inte att det skulle bli enkelt, men jag har mycket energi och tycker verkligen att det är viktigt, roligt och intressant att jobba med mina partikollegor framåt, säger en trots allt glad partiledare när vi ses på hennes ljusa och moderna kontor i riksdagen i Gamla stan.

    Här lär en gång i tiden finansminister Gunnar Sträng ha suttit och räknat last­bilar som passerade förbi ute på Centralbron, för att få en fingervisning om Sveriges ekonomiska mående.

    Men Nyamko har andra saker att oroa sig över. I den senaste väljarbarometern från Novus/SVT fick Liberalerna bara tre procent av väljarnas stöd.

    I Sifos stora partisympatiundersökning som presenterades i början av juni får partiet liknande siffror och jag undrar om hon inte är rädd för att åka ut ur riksdagen vid valet 2022.

    – Nej. Det är klart att det är tungt och tråkigt när man jobbar mycket och så tar det tid innan man får resultat, att siffrorna inte vänt än. Men jag är inte lagd åt det hållet att jag ska börja oroa mig för vad som händer om två år. Jag triggas av utmaningar och är övertygad om att vi kommer att göra en bra valrörelse och komma ut som vinnare.

    Maktspelet i partiet

    Nyamko har dessutom dragits med en egen kris under våren. Hon har, i en rad Svenska Dagbladet-artiklar, anklagats av anonyma källor inom partiet för att vara styrd av lobbyister och gamla partitoppar. Det förslag som hon presenterade i Almedalen i fjol, om att elektrifiera lastbilstrafiken i Sverige, sades ursprungligen ha kommit från Scania och hamnat hos Liberalerna via lobbyister.

    Nyamko var hårt pressad när hon gästade SVT:s Morgonstudion i början av maj, men slog lätt hål på kritiken eftersom beslutet fattades långt innan hon återvände till politiken.

    Anklagelserna tog tid och kraft, och visst blev hon sårad, men säger att anonyma källor och maktspel är något som finns i alla partier och något man som ledare måste leva med. Hon är inte heller typen som ältar saker, utan blickar nu framåt.

    Flydde till Sverige

    Nyamko pratar snabbt och engagerat om partiets framtida politik. Det ska satsas på utbildning, klimatet och utsatta områden, i vad som kallas "Förortslyftet". ­Nyamko vill göra Sverige till möjligheternas land för alla.

    Det var så det en gång kändes för henne, en slaskig vårvinterdag i mars 1981 när hon 12 år gammal landade med sin familj på Arlanda i Stockholm. De var politiska flyktingar och för dem symboliserade Sverige hopp om framtiden. Hopp om vad människan kan åstadkomma i ett fritt och rättvist samhälle.

    Familjen kom från Uvira vid Tangan­yikasjöns norra ände i Kongo Kinshasa. Men Nyamko är född i exil i Burundi, på andra sidan sjön, eftersom hennes pappa Maurice Sabuni, 76, var socialistisk motståndspolitiker och kämpade mot general Mobutus diktatur i hemlandet.

     

    "Min far var inte bara min stora förebild utan också min bästa vän."

    Toppelev i skolan

    Vid sidan om sitt politiska engagemang var Nyamkos pappa chefsekonom på motsvarande Apoteket. Familjen levde ett välordnat medelklassliv med hemhjälp, och Nyamko kördes till och från den privata franska nunneskolan, där hon tillhörde toppeleverna.

    Hon var näst äldst av sju syskon, en typisk storasyster och ett lugnt barn. Hon var också pappas flicka och följde honom ständigt i hasorna, när han åkte runt på olika politiska möten i huvudstaden ­Bujumbura.

    – Jag var väldigt nära min far. Han var inte bara min stora förebild utan också min bästa vän. Jag har lärt mig väldigt mycket av hans sätt att vara vad gäller ledarskap, rättvisetänk och intresse för samhällsfrågor. Rättvisa är en drivkraft hos mig. Jag ogillar orättvisor och det är därför jag aldrig backar.

    Nyamko kan inte minnas att hon lekte speciellt mycket med andra barn i Burundi. Hon föredrog att vara med sin pappa och höll honom alltid i lillfingret när han traskade fram. När hon idag tar promenader reagerar folk alltid på att hon går väldigt fort och säger "kan vi inte bara strosa", och hon tror det är en rest av
    att hålla jämna steg med den stora ­mannen.

    De tre sista åren i Afrika blev tuffa för familjen. Nyamkos pappa fängslades av regimen i Kongo, och Nyamkos mamma Mgeni Zainabu Amuri tvingades lämna barnen hos sina föräldrar i Burundi och åka över gränsen till sin fängslade man för att förse honom med mat och hygienartiklar. Att vara ifrån sin älskade far påverkade Nyamko djupt och hon minns tiden som den sorgligaste i sitt liv.


    Utlovat snötäcke var slask

    Till slut lyckades Maurice fly till grannlandet Tanzania, men när han återigen hanns ikapp av general Mobutus underrättelsetjänst fick han hjälp av Amnesty International att fly till Sverige. Han kom på hösten 1980 och gissa om Nyamko var glad när hon några månader senare återsåg sin pappa. Då spelade det mindre roll att det vita snötäcke, som han hade utlovat, bara var slask.

    Familjen hamnade i Kungsängen nordväst om Stockholm. De fick, till skillnad från många andra invandrare, en väldig bra start i Sverige. Familjen Sabuni kastades rätt in i vardagen, och det tror Nyamko har varit avgörande för deras framgångsrika integration.

    – Vi fick möjlighet att ta tag i vårt liv på en gång, det får inte de som väntar på besked om asyl. Vi var en av få svarta invandrarfamiljer i Kungsängen, och vi blev omfamnade, har hon berättat.

    Nyamkos föräldrar fick dessutom jobb direkt. Pappan kom som fransktalande att arbeta med utlandstransaktioner på Postgirot och mamman var barnskötare, men jobbade också inom äldrevården.

    – Så våra föräldrar arbetade, vi gick i skolan och livet fortsatte.

    Nyamko var ambitiös i skolan. Hon var van att tillhöra topp tre i sin klass i Burundi och ville fortsätta att göra det i Sverige. Men det fick hon inte hjälp med eftersom hon blev godkänd i alla ämnen.

    – När jag sa till min lärare att jag ville ha fyror svarade hon: "Men du är ju invandrare, Nyamko, det här är jättebra." Det här är något som fortfarande driver mig; att man aldrig ska ha låga förväntningar på någon! Jag kallar det låga förväntningars förtryck. Människor presterar alltid mer när man förväntar sig mer av dem, säger hon och fortsätter:

    – Jag kan upplevas kaxig och självsäker när jag säger att jag kan bli precis vad jag vill, men jag tror verkligen på den amerikanska mentaliteten där alla barn vill bli presidenter. Jättebra, det är det vi ska säga till våra barn, att du kan bli precis vad du vill. Man ska aldrig vara rädd för att misslyckas. Jag är nyfiken, säger ja till det mesta – även partiledarskapet – och det är klart att jag ska lyckas, säger hon och skrattar.

    Gillar inte låga förväntningar

    Det här är ett ämne som Nyamko brinner för. Hon menar att – inte bara hon – utan många vuxna och barn har alltför låga förväntningar på sig. Hon menar att det finns en mentalitet i Sverige som hon kan ha lite svårt för. Den att känna sig god när man ger, istället för att skapa rätt förutsättningar för att individen själv ska kunna prestera.

    Nyamko tror att det är en inbyggd mentalitet från biståndstiden då man gav till fattiga utvecklingsländer och så är man kvar i samma mentalitet när människor nu kommer hit.

    – Jag vill inte att svensk integrationspolitik ska handla om att klappa folk på huvudet utan istället se människors kapacitet och vilja och sedan bistå dem att nå sina drömmar och mål.

    Upptäckte diskriminering

    Jag läser någonstans att Anna Lindh besökte Nyamkos gymnasieskola Upplands-Bro-gymnasiet i Kungsängen i september 1988. Två år hade gått sedan mordet på Olof Palme och valspurten var i full gång.

    Den 32-åriga SSU-ordföranden befann sig på skolan för att sälja in Socialdemokraternas politik inför riksdagsvalet. Kanske kunde hon få några förstagångsväljare med sig. Men det är inget Nyamko minns.

    – Hon kan mycket väl ha varit där, men när jag gick i gymnasiet var jag inte intresserad av politik. Jag förknippade politik med att vara utsatt och bli slängd i fängelse. Antagligen var jag i danslokalen då, säger hon och skrattar.

    Först när hon började umgås med and­ra med invandrarbakgrund i sena tonåren och såg hur diskriminerade de blev vaknade det politiska intresset. Hon var med och grundade Afrosvenskarnas riksförbund 1990 och var även organisationens ordförande under en tid. Men hon upptäckte snart att det var svårt att nå fram som opinionsbildare och att det till syvende och sist ändå är politiker som bestämmer.

    – När jag hade pratat ihjäl mig och nästan ingen lyssnade på vad vi sa bestämde jag mig för att gå in i politiken. Då var jag 26 år gammal.

    Nyamko läste på om olika ideologier och kände i själ och hjärta att hon var liberal. Valet av parti – dåvarande Folkpartiet – förvånade eftersom pappa var socialist och familjen hade bilder av kommunistledare som Lenin och Mao på väggarna. Men Nyamkos familj vet att hon går sina egna vägar.

    – Jag är inget flockdjur. Jag väljer ut­ifrån min övertygelse. Därför var det inte så konstigt att jag valde en annan ideologi än den som min far trodde på.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!