Kristin Kaspersen: “Pappa Kjell har alltid funnits där”

Vi sitter på golvet på mjuka mattor med ett par fårfällar och några puffar i en villa på Lidingö, Kristin Kaspersen har lunchpaus mellan plåtningarna hon gör för Kapp­ahls höstkampanj. Micael Bindefeld som ansvarar för kampanjen kommer in och sätter sig på en av puffarna. 

Att yrkeslivet skulle vara mycket och olika visste Kristin redan som liten. Då var den ultimata yrkesdrömmen en kombo av mamma Barbro “Lill-Babs” Svenssons och pappa Kjell Kaspersens yrkesliv, ­Kristin tänkte att det allra bästa skulle vara sjukgymnast på dagarna och dansare på kvällarna. 

– Mamma jobbade ju på kvällarna och stod på scen, och pappa var först fotbollsspelare och sedan sjukgymnast så jag tyckte det var en bra kombination, säger Kristin. 

Drabbats av utmattning

Vid fyllda femtio kan hon konstatera att föräldraarven mixats ihop till en Kristin-variant. Hon har, tack vare pappa, alltid haft ett stort intresse för träning och att ta hand om kroppen. Parallellt med sin karriär som programledare har hon alltid tränat. De senaste åren har hon skrivit böcker om hälsa och föreläst om hälsa. Hon har själv drabbats av utmattning ett par gånger och sett till att omorganisera tid och tillvaro. Och så har hon varit programledare på Idrottsgalan. 

– Det är så kul, jag har fått vara med från början och ledde den allra första Idrottsgalan, sedan har den fortsatt. I år fick jag vara med och leda 20-årsjubileet. Det är kul att få vara med i ett något så där från start och se det växa. Och så älskar jag ju sport, tittar alltid på tv-sport.

 Som igår när hon följde en galet spännande fotbollsmatch på tv och samtidigt (ja, det var det där med att göra mycket och gärna) skruvade ihop en byrå. 

– Jag gillar att göra flera saker samtidigt och förena nytta med nöje, säger Kristin. 

Flickdrömmen blev sann

Och i år har flickdrömmen slagit in. Den där om att få dansa. Fredagskväll efter fredagskväll har hon glidit ut på det blanka TV4-studiogolvet, visat upp den ena dansen efter den andra. 

– Ja, det var fantastiskt roligt. Jag gillar egentligen inte att tävla, jag gillar att lära nya saker. Det var det som fick mig att tacka ja till Let’s dance, att jag skulle få lära mig dansteknikerna. Och jag har verkligen fått lära mig nya saker.

Hårdtränat har hon gjort, fyra–fem timmar om dagen i två månader. Finalen stod mellan henne och skidskyttestjärnan Magdalena Forsberg. I finalen dansade Kristin till ett medley av sin mammas låtar. Det var “en hyllning till Let’s dance omfamnad av mamma”, sin älskade mamma som dog i april förra året. Det har varit ett tungt sorgeår, Kristin skriver på sitt Instagramkonto hur saknaden sitter i kroppen, om hur hon saknar sin mammas ständiga omsorg, att mamma alltid fanns där för sina barn. 

– Jag och mamma hade en väldigt nära relation men jag vill inte prata om sorgen. Vi har bestämt det, jag och Malin, att nu har det varit så väldigt mycket fokus på sorgen efter mamma. Vi vill inte prata mer om det. 

Ett förhållningssätt till offentligheten, att bestämma sig för hur man ska hantera medierna och bilden av sig själv. Kristin vill inte heller prata om sin utmattning, eller om sina kärleksrelationer. 

Född in i kändislivet

Kändisskapet som kom med fostervattnet, hur har det påverkat hennes eget yrkesval? 

Har du någon gång funderat på att aktivt inte välja kändisskapet eftersom ni levt så ­offentligt?

– Jag vet inte hur det känns att inte vara i en kändisfamilj så jag vet inte om något annat. I min familj tänker vi inte på vad vi inte vill, det negativa. Vi tänker istället på vad vi vill göra.

Och som liten ville Kristin stå på scen. Hon gick på Lasse Kühlers dansskola, och barnen som gick där var med i musikaler som Lasse Kühler koreograferade. Debuten på scen gjorde Kristin i musikalen Pippi Långstrump. 

Ja, livet i Stockholm var showbusiness. Där levde Kristin sitt vardagsliv med mamma Barbro och systern Malin. På loven var hon hos pappa Kjell i Norge. Kristin var två år när Barbro och Kjell skilde sig. Att leva i två världar var det naturliga. 

– Jag minns inget innan skilsmässan. Jag älskade att vara i Norge, pappa såg till att jag fick gå på dagis några timmar på sommaren, bara för att få chans att få lite kompisar, så fint och klokt av honom. 

Pappa pysslade om

Barndomsminnena från Norge är fina och doftar kardemumma. Det var nämligen något som Kristins farmor såg till. Hon var en mästare på att göra kardemummavåfflor, en konst Kjell sedan tagit över.

– Jag minns när mina barn var små och vi åkte till pappa. Han sa: “Kristin, gå och lägg dig i soffan och vila nu så fixar jag och barnen våfflor.” Jag tänkte: “Så här är det att bli ompysslad, att bara släppa allt ansvar en stund och slappna av.” Pappa har verkligen alltid funnits där, alltid beredd att rycka in när det behövs.

Trött på familjemyt

Hon säger att hon är trött på bilden av den starka kvinnofamiljen hon kommer ifrån, tycker att medierna målat upp den om och om igen. 

– Den stämmer till viss del men jag har även många fantastiska män i min familj. Männen i min närhet, som min pappa och mina söner, är så otroligt omtänksamma, mjuka och fina. Och om männen är omtänksamma så behöver inte kvinnorna vara så starka jämt. Vi är alla starka på olika sätt, och sköra på olika sätt, man behöver vara både och.

Banden till båda föräldrarna är ­starka, Kristin Kaspersen vill lyfta upp det, hur viktig ­papparelationen har varit, och är. 

– Jag har alltid haft en väldigt nära relation till mamma men också till min pappa, jag skulle nog säga att jag är en riktig pappas flicka. 

Kjell bor fortfarande i Norge men kontakt har de ofta. De ringer varandra minst en gång i veckan, och nu, det senaste året, när sorgen efter mamma varit svår, har Kjell funnits där som stöd. 

– Han är trygghet för mig, säger Kristin. 

Mamma tände lusten till nöjesvärlden

Det var mamma som gav lusten till nöjesvärlden, berättar Kristin. Hon minns när hon fick följa med mamma i tv-världen, hon trivdes där.

– Jag minns att jag gillade stämningen och att vara bland alla kreativa männi­skor. Det gjorde att jag sedan som vuxen kände att jag också ville jobba i den miljön. Jag ville jobba med tv. Jag drogs till berättandet, att få berätta saker. 

Så, efter att ha provat lite andra yrken som servitör och flygvärdinna, gjorde hon praktik på TV3 hos Robert Aschberg. Det var 90-tal och tv-världen stod inför ett skifte, från att det funnits två kanaler ökade nu utbudet. TV3 sände från London och det var där Kristins karriär startade, som väderpresentatör. 

Kristin rabblar snabbt de olika jobben, programledarjobb på ZTV och programmet Station Åre. Sommaren 1993 gjorde hon sitt första stora underhållningsprogram Sommar på Gröna Lund på TV4. Samma år slår hon igenom som programledare i Uppdraget för TV4 och vinner Hylandpriset för Sveriges populäraste tv-personlighet. 

– Det var roligt, det kändes väldigt stort att få det. 

Kristin Kaspersen har också pluggat journalistik på Poppius journalistskola, mest för att ta reda på vilka rättigheter journalister har. Som barn till en megakändis hade hon flera gånger upplevt att journalister gått över gränsen och ville veta vad man som journalist egentligen får göra, hur mycket man får förvränga en historia och vad man egentligen får sätta för rubriker. 

– Det som förvånade mig var dock att de pratade om vikten av att skydda identitet på människor som inte vet vad konsekvensen blir om man visar namn och bild. Däremot behöver man inte skydda kända personer på samma sätt eftersom de valt ett yrke i offentligheten vilket låter helt sjukt i mina öron. Hoppas innerligt att det hänt en del i utbildningen sedan dess. 

Studierna var också ett sätt att fördjupa sin egen yrkesfärdighet, för att utvecklas inom yrket. Och för några år sedan började hon skriva böcker. Även om hon haft lite motstånd att skriva. 

– Jag gillade inte alla röda pennor-markeringar i mina texter i skolan. Det gjorde att jag tappade lusten för att skriva, men jag är inte dålig på att skriva, jag gör det på mitt sätt.

Gillar att prova nya saker

Kristin gillar som sagt att prova nytt. Hon har jobbat med design också. I samband med sin bok Good morning, som handlar om hur man får till en riktigt bra morgon, inledde hon ett samarbete med Paradisverkstan. Hon var med och skapade en keramikserie med muggar och skålar. 

Att ta hand om sina egna morgnar har hon blivit allt bättre på, från att ha varit galet morgontrött har hon nu fått en bra rutin. Så vad är knepet?

– Jag går upp tidigare, klockan sex. 

Nu ser hon till att skapa förutsättningar för en schyst morgonstart. 

– Nu har jag minst en timma för mig själv och jag kan vakna i lugn och ro. Det är lite mer som en soluppgång nu. Jag hinner dricka mitt kaffe långsamt, kolla på morgon-tv och göra min yoga. 

Yogan är ett viktigt inslag i hennes vardag. Ett intresse hon delar med Malin.

– I intervjuer brukar Malin få rollen av mer andlig, mer yoga, och jag den aktiva som håller på med styrketräning och konditionsträning. Men vi gillar båda lite av varje. Man kan säga att jag är 80 procent kondition och styrka och 20 procent yoga, Malin är tvärtom. 

Kristin säger att hon inte är stenhård med träningen, men hon tränar fyra–fem gånger i veckan. De övriga dagarna löptränar hon. Variationsbehovet gäller inte bara karriären utan även träningen.

– För mig är det viktiga att röra på mig, ibland springer jag, ibland blir det mer yoga och styrketräning. 

Barnen börjar bli stora nu. Kristin fick sitt första barn 1997, Filip, tillsammans med Martin Lamprecht. När Filip var tre år skilde de sig. 2004 får Kristin sitt andra barn, sonen Leon tillsammans med Hans Fahlén. De skiljer sig några år senare. 

– Jag har två barn med två olika pappor och för mig har det varit väldigt viktigt att vi är så bra föräldrar som möjligt. Så klart det var jobbigt i början men vi har hittat ett bra förhållningssätt. 

Att hålla ihop “bara för att” är inget för Kristin. 

– Jag tycker att det är bättre att vara lycklig på egen hand än att leva ihop bara för att man har barn. För mig har alltid känslan varit viktigare än att driva ett familjeföretag.

Barnen har varit första prio i livet. När de var små valde Kristin aktivt bort jobb för att vara med barnen. 

– Jag tyckte det var så mysigt att vara hemma med dem, så jag har alltid sagt att jag inte jobbar på skolloven.  

 Starka familjeband

Att hon hoppade på Kappahls erbjudanden om att bli modell för den senaste kollektionen handlade lika mycket om jobbet som att det skulle bli en familjegrej. De gör det nämligen ihop, hon och Malin Berghagen och alla deras barn tillsammans. Malin har fyra. 

– Nu när barnen börjar bli så stora är det roligt att få göra sådana här saker tillsammans.

– Vi har alltid hållit kontakten oavsett om vi bott på olika platser. Det där löser man. 

Som när Kristin vann Let’s dance, då hade Malin samlat ihop hela sin yogaklass och så sjöng de Dancing queen via Facetime.

Kristin trivs med sitt liv. Nyss fyllde hon femtio, men någon kris är det inte tal om. 

– Jag mår bättre än någonsin och har det så bra.