• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Margot Wallström: Det blir inte fred utan kvinnorna

    När Margot Wallström tillträdde som utrikesminister meddelade hon: Sverige ska bedriva en feministisk utrikespolitik. Idén var hennes egen.
    – För mig finns det inget alternativ, inte när man vet hur världen ser ut.

    Margot Wallström: Det blir inte fred utan kvinnorna
    Foto: Peter Jönsson

    Året är 2010 och Margot Wallström befinner sig i en stekhet hörsal i Kinshasa, huvudstad i centralafrikanska Kongo. Margot är FN:s särskilda representant för frågor som rör konfliktrelaterat sexuellt våld. På en stol framför henne sitter en flicka i tioårsåldern. Flickan sitter på sina händer och hennes kropp är ihopkrupen. Hon möter inte Margots blick. Flickans pappa är upprörd, han har tårar i ögonen när han talar om sin dotter. Han berättar att hon var den duktigaste flickan i skolan. Att hon varje dag rusade hem från skolan för att göra sina läxor. Men det var då. 

    Läs mer: Sju livsmedel som får din mage att må bra

    Stoppades av soldater

    Numera orkar hon inte fokusera, hon kan inte koncentrera sig på läxorna, och vissa dagar vill hon inte ens gå till skolan. Pappan berättar om händelsen som skulle förändra flickans liv. Om när hon och hennes kompis var på väg hem från skolan och blev stoppade av en grupp soldater i en bil. Soldaterna bad flickorna köpa cigaretter. När flickorna återvände med cigaretter och växelpengar blev de indragna i bilen. Sen syntes inte bilen till på flera dagar. Flickan har aldrig berättat vad som hände i bilen. Skadorna i underlivet talar för sig själva. Men föräldrarna behöver egentligen bara titta henne i ögonen för att förstå. Ljuset har slocknat.

    Margot skakar på huvudet: 

    – Jag fick henne till slut att titta på mig och jag sa: "Det är inte ditt fel. Du har inte gjort någonting fel. Det är dem som har angripit dig som ska straffas." 

    – Det konfliktrelaterade våldet förstör så oerhört mycket. Det gör enorma skador i ett samhälle, man blir alldeles förtvivlad. Här har inte bara en familj, utan ett helt samhälle, gått miste om en person som kanske hade blivit en strålande stjärna. Som hade skaffat sig en utbildning, som hade kunnat gå hur långt som helst. 

    Snart kvinnodagen

    Det är snart den 8 mars, den internationella kvinnodagen. Dagen som är till för att ojämställdhet och diskriminering av kvinnor ska uppmärksammas. Margot vill att hela den svenska utrikespolitiken ska genomsyras av ett slags "internationella kvinnodagenperspektiv". 

    Det har nu snart gått ett och ett halvt år sedan Margot utsågs till utrikesminister. Vid den klassiska ministerfotograferingen på Lejonbacken framför riksdagshuset meddelade hon två saker. 

    Att hon är en egen person, och inte Carl Bildt. Och att hon tänker bedriva en "feministisk utrikespolitik". Det sista tog genast skruv. Vissa gjorde sig lustiga, andra befarade att själva begreppet skulle stå i vägen för sakfrågorna. 

    Åtskilliga andra var positiva, och hon har hyllats – inte minst i internationell press. Den amerikanska tidskriften Foreign Policy har nyligen utsett henne till en av årets tio främsta globala politiska tänkare, med motiveringen: "För att ha format en feministisk utrikespolitik". 

    Hektiskt schema

    Utanför Arvfurstens palats på Gustav Adolfs torg, där UD har sina lokaler, står diplomatregistrerade, svarta bilar på rad. Många prominenta gäster är på besök, det är Margot som håller möte med medlemmar ur Arabförbundet. Mötet drar ut på tiden, och hon blir tjugo minuter sen till vår intervju. 

    – Tyvärr går det inte att förlänga intervjun. Vi ska åka reguljärflyg till Rom, och måste dra till Arlanda klockan tre, informerar pressekreteraren Erik Wirkensjö

    Utrikesministerns schema är hektiskt. I förrgår kom Margot hem från Afrikanska unionens toppmöte i Addis Abeba i Etiopien. Hon, och resten av den svenska delegationen, fick med sig magsjuka. 

    – Fast nu är det bättre, säger Erik och leder Icakurirens team in i Margots rum. 

    Det är ett stort, vackert rum. Högt i tak, tunga gardiner i fönstren, äkta mattor på golven, och guldspeglar på väggarna. I hörnet står en staty av den grekiska kärleksgudinnan Venus. Fotografen funderar om hon är en bra eller dålig illustration av 8 mars, som ju är temat för artikeln. Av säkerhetsskäl får vi hur som helst inte fotografera Margot så att man ser var skrivbordet står i förhållande till fönstren, meddelar Erik. 

    På ett soffbord står en halvt uppäten sallad. 

    – Det är ministern själv som inte har hunnit avsluta lunchen, konstaterar Erik. 

    Så när Margot väl kommer hivar jag upp en banan ur väskan – jag har läst att hon gillar bananer. Hon lyser upp. 

    Hur är det att vara tillbaka som minister?

    – Jag kunde ha pensionerat mig. Men jag ville inte det. Det är fantastiskt att mina erfarenheter kommer till användning. Att jag kan göra något som känns så meningsfullt och viktigt. Att jag får representera Sverige och mitt land. Jag upplever att Sverige spelar en roll i världen, att vi har en viktig uppgift att fylla. 

    Vill inte prata om hyreslägenheten

    Den senaste tiden har Margot själv befunnit sig i rampljuset på grund av övernattningslägenheten som hon hyrde genom Kommunal. Inga-Britt Ahlenius, tidigare undergeneralsekreterare för FN, tycker att Margots "inre kompass har svikit henne". Andra – till exempel Sveriges Radios förre vd Mats Svegfors – är kritiska till rapporteringen kring Margot. De tycker att medierna återigen går hårt åt en kvinnlig politiker. 

    – Jag vet inte det. Kanske är det lättare att ge sig på en kvinna? Jag vet inte om jag vill tolka det så. Det här är ingen affär ens. Jag har hyrt en lägenhet från Kommunal. Det är allt. 

    Istället för lägenheter vill hon prata om fredsförhandlingarna om Syrien som har påbörjats i Genève. 

    – Det är i alla fall något positivt bland mycket elände. I fredsförhandlingarna ger vi ett stöd till kvinnorna, vi ser till att kvinnorna har en röst. I fredags hade jag ett Skypemöte med en grupp syriska kvinnor. Det var jätteroligt. De vill veta allt, de är inte vana vid att ta plats, och de vill ha konkreta råd. Jag sa att de får räkna med att bli attackerade och kritiserade, att de ska hålla ihop, och att de måste vara så konkreta som möjligt i vad de kräver, säger Margot och de berömda bruna ögonen glittrar. 

    Skypekonferensen är ett illustrativt exempel över en feministisk utrikespolitik, menar Margot Wallström. En politik som hon sammanfattar i tre R – rättigheter, representation och resurser. 

    – Min erfarenhet från ett långt politiskt liv är att vi fortfarande är väldigt långt från jämställdhet. Vi måste hitta metoder för att kvinnor ska ha samma rättigheter, att de ska vara representerade, och att de ska ha tillgång till samma resurser som män. 

    – Det är i utrikespolitiken – där Sverige är representerat runt om i världen, och där vi kan påverka genom projekt, bistånd och utvecklingsstrategier – som vi har möjlighet att göra skillnad. En feministisk utrikespolitik är inte en färdig låda med förslag och åsikter. Utan den är en analys av hur världen ser ut. Och den märks i hur vi prioriterar, och i vilka frågor vi driver. 

    Ingår i ett nätverk

    Margot ingår i ett nätverk av kvinnliga utrikesministrar. Nyligen sågs de i New York, nästa gång ska de träffas någon annanstans i världen. Det är ett forum där de, kvinnor emellan, pratar informellt och vardagligt. De pratar om hot mot kvinnliga politiker, men också om vikten att satsa på kvinnor i fredsprocesser. 

    – Forskningen visar att om kvinnor är involverade i fredsprocessen så kommer fler lösningar på förhandlingsbordet, och freden blir mer varaktig. Annars säger man att fredsförhandlingar ofta handlar om att "Bad men are forgiving other bad men in fancy hotels". 

    Både i sin nuvarande roll som utrikesminister, och på sina tidigare positioner, har Margot rest runt världen. 

    Vad har du sett och vad har du tagit med dig?

    – Att kvinnor ofta är familjeförsörjare. De odlar, och går till marknaden och säljer sina produkter. Dessutom sköter de hem och barn. Ibland har det sett ut som om männen bara bidrar genom att sitta och röka på gården. Det är förstås en orättvis bild, också männen sliter och slavar. Men det är tydligt att kvinnorna spelar en otroligt viktig roll. 

    – Ovanpå allt ansvar ska kvinnorna utsättas för övergrepp och stötas ut ur samhället. Och ofta måste de själva ta på sig skulden för vad de har varit utsatta för, medan förövarna går straffria. Det känns som ett ödets ironi. Kvinnorna behövs mest av alla, men de har inga röster och finns inte representerade där makten fanns. Då förstår man att om någonting ska ändras i de här länderna så måste det satsas på kvinnor. 

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!