Valborg – en udda helg

Valborg i ett nötskal

Vad? Valborgsmässoafton är en festkväll med anor från åtminstone 1300-talet.
När? Sista april, alltså dagen före Valborg (som har namnsdag första maj).
Känd för: Eldar, smällare och – i gamla tider – för att inleda maj­grevefesten.
Överkurs: Valborgsfirandet är en blandning av helgondyrkan och vårfest, som möjligen har sina rötter i förkristna fruktbarhetsriter.

Vem var Valborg?

Sankta Walburga – eller Walpurgis – föddes i England runt 710, missionerade i nuvarande Tyskland och blev abedissa i Heidenheim i Bayern 761. Enligt legender botade hon svårt sjuka genom mirakel. Snart efter hennes död förväxlades hon i folkminnet med den förkristna fruktbarhetsgudinnan Waldburgis, berättar Encyclopedia Britannica. Möjligen var datum för hennes helgonförklaring – första maj – ett taktiskt drag från kyrkan för att erövra en hednisk högtid. Eller så var det bara en slump.

Brasmysteriet

Visst är det trevligt med en värmande brasa – men varför just till Valborg? Två förklaringar:
1. Ge oss stålarna! I gamla tider drog sällskap av drängar och pigor runt gårdarna i sydligaste Sverige, dansade och sjöng och fick som ersättning bidrag till sin majfest. När de förbjöds att använda kyrkklockor för att sammankalla till tiggeriet, så tände de i stället eldar.
2. Försvinn! Eldarna användes för att skrämma bort rovjur när kor och får släpptes ut i hagarna till våren. Samt för att skrämma bort häxor och spöken, både till påsk och valborg.

Smälla ska det göra

Att det väsnas till valborg är något som vi vant oss vid. Denna tradition tycks härstamma från Tyskland, där oljud, klockklang och smällar används för att skrämma bort gastar och oknytt – som anses vara särskilt aktiva på valborgsmässoafton. De samlas till årsmöte på berget Blocksberg då, nämligen.

Elda på!

Brasor till valborg är en självklarhet i Sverige numera, men förr gjorde man upp eld till fler helger – års­eldar kallas de av folklivsforskare.

• Påskeldar sprakar ännu i Västsverige, införda av nederländare bosatta i Göteborg.
• Pingsteldar förekom i Norrbotten och Jämtland.
• Midsommarbrasor är vanliga utomlands, och var förr vanliga i svenska landskap som tidigare tillhört Danmark eller Norge.
• Glöm inte heller att bygga upp ett bål till Peregrinus (16 maj), Ture (28 april) och Tyko (29 april). Tradition är tradition!

Stångas eller inte stångas

Majstång är motsvarigheten till vår svenska midsommarstång – och utomlands är den vanligare i vårfester. Namnet syftar ändå inte på månaden maj, utan verbet maja, att pryda. De är kända senmedeltiden, då de kånkades runt av drängar och djäknar på tiggarstråt.
De svenska stängerna är ovanligt höga internationellt sett, och känns okontroversiella. I andra länder har de tidvis varit förbjudna – som av puritanerna i England på 1600-talet.

Valborg Europa runt

Hon har många ansikten, Valborg, och firas på högst skilda sätt i olika länder.
Tyskland: De tyska traditionerna har anor från 1300-talet. Förutom oväsen och häxor präg­las helgen av grenar och gröna blad som hängs på hus för att skydda mot onda andar. Man kan också lämna bröd med smör och honung, ankenschnitt, framme som mat åt spökhundar som annars kan orsaka dåligt sommarväder.
Finland: Valborg eller vappen firas ungefär som i Sverige med brasor och ibland fyrverkerier. Den traditionella drycken är mjöd, sima. Universitetsstäder firar med sång, musik och picknick – och Åbo och Helsingfors har var sin staty som kläs i studentmössa.
England: Firandet är en lantlig företeelse och koncentreras till första maj, May day. Det är en ren vårfest med marknader och dans runt stången (med tygband). Ofta kröns en majdrottning.
Estland: Firandet är tyskt påverkat. Våren hälsas välkommen första maj, men valborgsmässo­afton kopplas till övernaturliga väsen och många klär ut sig till häxor.

Av: Göran Everdahl