Var tredje kvinna och var femte man över 77 år upplever idag att de har besvär med ångest och oro, rapporterar Folkhälsomyndigheten. Det är alltså ett vanligt problem, så pass att ängsligheten ofta missuppfattas som en naturlig del av åldrandet. Men så är det inte.
Egentligen handlar ju sambandet om annat som också blir vanligare vid hög ålder. Sorg efter en livspartner som gått bort, social isolering, understimulering, sjukdomar och biverkningar från mediciner kan alla spä på oro och ängslan.
Sara Fritzell är utredare på Folkhälsomyndigheten och menar att även pengar spelar in i det faktum att fler kvinnor än män rapporterar oro.
Ängslighet är vanligare hos kvinnor
– Kvinnor har generellt en något lägre social position och vi vet att i synnerhet inkomst verkar ha betydelse för psykisk hälsa, och äldre kvinnor har ju generellt lägre inkomst än äldre män. Det är också vanligare med psykiska besvär bland dem som bor ensamma, och även här dominerar kvinnor eftersom de helt enkelt ofta överlever männen, säger Sara Fritzell.
Men hon vill också lyfta upp friskfaktorerna, allt som motverkar ångest och oro på ålderns höst.
– Det handlar bland annat om att jobba för goda sociala relationer, vara fysiskt aktiv, äta bra mat och få tillräcklig sömn och återhämtning. Men jag vill också slå ett slag för att vi tillsammans ska hjälpas åt med det här problemet. Våga fråga varandra: ”Hur mår du?” Och våga berätta om du inte mår bra. Andra människor är ju det starkaste skyddet som finns när vi har det svårt.
Ta tag i oron på en gång
Maria Gerlofson är författare till boken Mod – stå upp för dig själv och som coach håller hon också i ”modkurser” för kvinnor. Kanske kan det vara en väg att gå?
– Bakgrunden till att du går en sådan kurs är många gånger just att du känner att du har blivit ängsligare med åren. Kanske har du märkt att du har blivit tystare och inte säger ifrån på samma sätt som tidigare, och det tycker du inte om. Eller så håller du på att samla mod till någon sorts livsförändring du vill göra, säger Maria Gerlofson.
Hennes tips är att ta tag i sin ängslan så fort den dyker upp.
– Stoppa dina tankar så fort du tänker: Hur ska det gå? Tänk om jag inte kommer uppför den lilla trappan på bussen, och sedan är det säkert fullt med, så jag får ingenstans att sitta. Nej, jag vågar nog inte åka … Fokusera istället på varför du vill ta bussen, det där roliga du ska göra, vännen du ska träffa, för när vi låter ängslan styra så krymper hela vår värld, bit för bit. Men klanka inte ner på dig själv för att du är oroligt lagd just nu, utan ha medkänsla med dig själv. Konstatera bara: Där kom den oroliga tanken. Och se på den ungefär som en överbeskyddande förälder. Den menar väl, men det blir fel, förklarar hon.
6 sätt att tackla oron
Dela din oro med andra
Psykologer bruka prata om att den oro som är tyngst är den som vi upplever oss vara ensamma om.
När du pratar med andra om vad som bekymrar dig släpper oron därför något av sitt grepp, samtidigt som det finns en möjlighet att personen du berättar för bidrar med nya perspektiv och sätt att se på saken.
Fundera på vad oron vill säga dig
Oron är egentligen din hjärnas sätt att upplysa dig om att det finns något riskfyllt i ditt liv. Det kan finnas ett korn av sanning där, så om du grubblar över
ekonomin eller hälsan, boka ett möte med banken eller ring vårdcentralen. Bara känslan av att du i alla fall gör något kan lindra oron mer än du tror.
Skjut på oron
Om de oroliga tankarna gäller något specifikt, prova tekniken att ”parkera oron”, som också många psykologer pratar om.
Bestäm att på lördag klockan 14 ska du sätta dig i din skönaste fåtölj och ägna tid åt din oro. Innan dess avfärdar du ovälkomna orostankar med att tänka: Vi ses på lördag.
Ta din oro hela vägen ut mot katastrofen
Oro är ofta en pendel som slår mellan ängslan och hopp, där orostankar varvas med mer tröstande tankar om att det kanske inte är så farligt ändå. Just detta växlande tar mer energi än man tror.
Tillåt dig istället att låta orostanken löpa hela linan ut, mot det allra värsta scenariot, och landa där, kanske med hjälp av lite galghumor: ”Jaja, jag får väl bli hemlös, då!” Det kan faktiskt få oron att lätta.
Distrahera dig själv
När orostankarna bara mal, prova även psykologtekniken som kallas fokusskifte. Gör något praktiskt med händerna, och för att verkligen tränga bort orostankarna kommenterar du samtidigt högt vad du gör: ”Och nu fållar jag den här kanten med sicksacksöm.” Då blir det helt omöjligt att samtidigt oroa sig.
Inse att oron faktiskt kan vara helt fel ute
Oron ger oss en skenbar känsla av förberedelse inför något hemskt som kan hända, men var medveten om att psykologisk forskning visar att vi faktiskt är väldigt dåliga på att förutspå hur vi kommer känna och agera om en befarad situation väl inträffar. Så du kan lika gärna sluta oroa dig.
ANNONS
