Lizbett, 74, fortsätter jobba efter pensioneringen: ”Det håller igång huvudet”

Lizbett Jacobson har jobbat som farmaceut sedan hon var klar med farmaceututbildningen 1991. När hon gick i pension vid 68 och ett halvt års ålder var hon ­apotekschef i Skoghall, strax söder om Karlstad.

– Det var ont om farmaceuter redan då, så jag sa till min arbetsgivare att de kunde ringa in mig om det blev kris. Det tog inte ens 14 dagar innan de hörde av sig och bad mig hoppa in, berättar hon.

Drygt fem år ­senare jobbar hon fortfarande, i snitt 20 timmar i månaden.

– Det brukar bli någon dag i veckan, utom på sommaren. Då får min arbetsgivare bara ringa om det verkligen är ­panik. Jag och sambon har sommarstuga på Hammarö och där vill jag vara så mycket som möjligt.

Läs även: Ann-Margret gjorde författardebut som 80-åring: ”Jag trodde aldrig jag hade så mycket fantasi”

Ingen anledning sluta

Lizbett känner sig pigg och tycker att jobbet är intressant, så hon ser ingen anledning att sluta.

– Jag tycker mycket om kundkontakten och att ha en relation till mina kunder. De känner mig och jag känner dem och kan hjälpa dem med deras olika behov.

Hon uppskattar även den sociala kontakten med sina ­arbetskamrater, med de allra flesta av hennes kollegor från förr jobbar förstås inte kvar.

– Jag har en granne som är ­distriktssköterska och hon jobbade tills hon var 76, annars är det inte många i min generation som valt, eller
fått, fortsätta. Många i min generation ville gärna sluta vid 65, eller till och med 63, för att utnyttja sin pensionstid.

Läs även: Bokbindaren sadlade om – blev kattvakt: ”Det här är det bästa jobbet jag någonsin haft”

Lizbett säger att hon har haft turen att ha ett jobb som inte slitit på kroppen.

– Har man jobbat som ­exempelvis undersköterska, med många tunga lyft, ­kanske man har en värkande kropp och då förstår jag att man inte orkar eller kan fortsätta jobba efter 65. Men ­personligen uppskattar jag ­arbetsgivare som är flexibla, som Kronans apotek där jag jobbar. På många företag får man ju inte fortsätta efter en viss ålder, även om man skulle vilja.

Hon tror det är viktigt med blandade åldrar på personalen på ­arbetsplatsen.

– Jag har lång och bred ­erfarenhet, har jobbat både som läkemedelsansvarig ­farmaceut, tekniker, chef med personalansvar och även med utbildning och kvalitets­utveckling. Den erfarenheten tappar man på arbetsplatsen om alla är nyutexaminerade. Dessutom är det en fördel med äldre som fött sina barn, inte vabbar och sällan själva är sjuka.

Fördelar med äldre

Lizbett säger att hon tänker mycket på ålderism, alltså ­åldersdiskriminering. Att många företag väljer bort att anställa människor efter en viss ålder, eller tvingar dem att gå i pension vid 65 eller 67, tycker hon är resursslöseri.

– När jag själv jobbade som apotekschef och anställde personal ville jag absolut ha anställda i olika åldrar, från 20 plus till 60 plus. Det är så man får dynamik i arbetsgruppen. De äldre lär upp de yngre, vilket är en stor fördel, så att kompetensen inte går förlorad.

Hon uppskattar möjligheten att hela tiden lära sig nya saker, ett måste för att kunna hänga med i jobbet.

Läs även: 10 vanor som håller dig ung – forskaren tipsar: ”70 är det nya 50”

– Kronans apotek har inte samma datasystem idag som när jag gick i pension, så jag var tvungen att lära mig det nya systemet. Och det kommer nya läkemedel vilket gör att jag måste plugga på i Fass om dem. Det håller igång huvudet.

Hennes sambo Kent, som är två år äldre, jobbar dock inte. Han var produktionsplanerare och gick i pension redan vid 63.

– Han tycker det är skönt att jag inte alltid är hemma. Då passar han på att titta på sport på tv eller fixa med ­sommarstugan.

När hon inte jobbar hjälper hon gärna till med barnbarnen som bor i närheten.

– Min dotter är också farmaceut, så ibland rycker jag in och tar hand om hennes barn när de är sjuka istället för att hon måste vabba. Det är ju också ett sätt att hjälpa apoteket och kunderna, indirekt.

Läs även: Airie blev reseledare efter 60: ”Det är det absolut roligaste jobbet jag har haft”