Nadya skickar julklappar till 300 barn i Ukraina: ”Hjälpbehovet är stort – speciellt på barnhem”

Veckorna före jul är det full aktivitet hemma hos Nadya Finskaya i värmländska Gettjärn i Sunne. Tillsammans med en handfull medarbetare och vänner håller hon på att slå in julklappar som ska skickas till barnhem
i Zjytomyr i norra Ukraina.

– Jag försöker göra julklapparna personliga beroende på hur gamla mottagarna är, men det som aldrig får fattas i pake­ten är tandborstar, berättar Nadin samtidigt som hon omsorgsfullt slår in ett paket.

Läs även: Sjukhusclownerna får barnkliniken att bubbla av skratt: ”Varje möte med ett barn är något unikt”

Hon granskar det skokartongstora paketet från alla håll och kanter innan hon är nöjd.

– Det är viktigt att paketen blir vackra. På barnhemmen har barnen inte så mycket egna utrymmen som de kan förvara sina personliga saker i. Kartongerna kan fungera som en liten förvaringslåda, förklarar hon.

Stort hjälpbehov

Det är tredje året som Nadyas julklappsinsamling sker till förmån för barnen i det krigsdrabbade Ukraina. Tidigare har julklapparna hon samlat in till skänkts till fattiga barn i ­Litauen och hennes gamla hemland Belarus (tidigare Vitryssland).

– Hjälpbehovet är stort i Ukraina. Speciellt för barnen på barnhem. Via en ukrainsk volontär fick jag kontakt med ett hem för döva barn i Zjytomyr och 2023 började jag skicka julklappar till barnen som bodde där.

Första året skickades 69 julklappar till Ukraina. Året ­därpå tillkom ytterligare två barnhem på Nadyas lista – ett för barn med olika fysiska funktionsnedsättningar och ett för barn med Downs syndrom och autism.

– På de tre barnhemmen bor det sammanlagt 300 barn och de ska samtliga få en julklapp från oss, säger Nadya som samarbetar med Centrumkyrkan i Kungsör som regelbundet skickar hjälpsändningar till Ukraina.

Läs även: Krögaren Emin bjuder Ukrainaflyktingar på julbord: ”Jag mår bra av att se andra bli glada”

Nadya vet av egen erfarenhet hur mycket en julklapp från en okänd givare i väst kan betyda när man är ett litet barn. Hon kommer själv från enkla förhållanden i Belarus huvudstad Minsk.

– Jag växte inte upp på barnhem, men vi var en stor familj och hade behov av hjälp. Jag var näst yngst av fem syskon och fick alltid ärva kläder, leksaker och annat från mina äldre syskon. Jag fick aldrig något eget.

Fina julklappar

Varje jul tog hennes föräldrar med sig Nadya och hennes syskon till storkyrkan i Minsk där det delades ut mat och ­julklappar som skänkts av människor i väst.

– Eftersom hjälpbehovet var så stort så hade församlingen tre till sju dagar med julklappsutdelning. En dag var för barn till ensamstående föräldrar, en för barn med ­sociala problem och en för storfamiljer som vår. Vi var flera hundra som köade och det kunde ta timmar.

Julklapparna bestod ofta av gosedjur och kläder som skänkts av givmilda människor i länder som Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Paketen var ofta fina och de brukade också innehålla vackra julkort.

Ofta innehöll de även hygienartiklar som tandborstar och saker Nadya och hennes syskon behövde i skolan, som pennor och skrivblock.

– Ibland kunde skrivblocken vara bättre begagnade och ha sidor där den tidigare ägaren hade skrivit. Det väckte min nyfikenhet och jag brukade fantisera om vem som hade skrivit i det och hur han eller hon hade det.

När hon blev lite äldre blev Nadya lärare i kyrkans söndagsskola och fick själv hjälpa till att dela ut julklapparna från väst och se glädjen i barnens ögon.

– Jag vet hur glad man kan bli av ett paket med en tandborste och lite hygienartiklar när man inte har så mycket som är ens eget utan måste dela det mesta med andra barn.

Läs även: Faiza ägnar julafton åt välgörenhet: ”För mig handlar julen om att göra andra glada”

Muggar är populära

När Nadya och hennes man flera år senare kom till Sverige, sedan de tvingats lämna Belarus, bestämde hon sig för att ge tillbaka lite av den givmildhet hon själv fått uppleva.

2013 började hon julklappsinsamlingen till Belarus och Litauen där hon visste att hjälpbehovet var stort. På grund av coronapandemin blev det en paus i arbetet och när hon sedan inledde sin hjälpinsats på nytt hade kriget brutit ut i Ukraina.

– Det känns skönt att ­kunna stötta Ukraina och dess befolkning på det sätt jag kan, säger hon.

Under senhösten träffas Nadya och hennes medhjälpare regelbundet, antingen hemma hos henne i Gettjärn eller i en lagerlokal i Sunne, för att slå in paketen med ­saker som de köpt för de insamlade pengarna.

– Vi försöker leta mycket på second hand. I år försöker vi till exempel få med en porslinsmugg med ett vackert motiv i varje paket eftersom vi fått höra att det är vad barnen önskar sig. Sådana muggar hittar vi ofta på loppisar.

Julklappar till små barn ska, förutom den obligatoriska tandborsten, innehålla saker som gosedjur, målarböcker, färgpennor och kritor.

Lite äldre barn får olika spel, pennor och anteckningsböcker i sina paket. De får också hygienartiklar som duschtvål, schampo och liknande saker.

– Till tjejer som börjar komma upp i tonåren försöker vi lägga med lite smink, nagellack, hårband och annat som de vill ha.

Läs även: MC-tomten Paola delar ut julklappar till behövande – vill hedra sin mamma

Meningsfullt arbete

Alla barnen får dessutom en liten påse med 300–350 gram godis.

– Men det får inte vara ­något med lakrits. Ukrainska barn tycker inte om lakrits­godis.

En nyhet förra året var dessutom att Nadya skickade med en ficklampa och batterier med sina julklappar.

– Jag hörde att speciellt ­tjejer är rädda för att gå ut i korridorerna på barnhemmen när det är mörkt, säger Nadya.

Hösten är som sagt en ­hektisk period för Nadya och hennes medhjälpare som ­huvudsakligen består av hennes kompisar, dottern Evelina, 12, och dotterns kompisar.

Läs även: Här bjuds hemlösa på juldagsfirande: En dag med värme, mat och gemenskap

Den första sändningen med julklappar skickades med lastbil till Zjytomyr redan i oktober. Den bestod av fyra flyttlådor med 8–9 julklappar i varje. När vi intervjuar Nadya pågår arbetet för fullt med att slå in paket för en sändning som ska gå två veckor senare.

Det är mycket arbete, men hon tycker att det känns ­meningsfullt.

– Jag har fått bilder från Zjytomyr på barnen under julfirandet. Det är en speciell känsla att se dem öppna paketen som jag har slagit in. Det värmer i hjärtat.