Bokbindaren sadlade om – blev kattvakt: ”Det här är det bästa jobbet jag någonsin haft”

Anders har två svarta katter som tittar nyfiket fram, inne i hans lägenhet i Majorna, i Göteborg.

– Bus är social och har vita morrhår, medan Stella inte gärna går fram till okända, förklarar Anders.

Dock är det den lite blyga Stella som först kommer fram och vill gosa.

– Jag trodde att jag var hundmänniska, men så fick mitt ex in en dräktig katthona då hon jobbade som volontär på Göteborgs djurskyddsförening. Hon tyckte att jag skulle passa som kattägare och ta hand om en av ungarna som skulle födas.

Läs även: Schäfern Caisa vanvårdades – fick nytt liv hos Line: ”Hon är en fantastisk hund”

Anders fastnade för en svart kattunge, och sade att han kunde ta henne om ingen ­annan ville det.

– Jag tänkte att alla skulle vilja ha den lilla sötnöten, men så var det inte. Så hon blev min. Det är 15 år sedan, och jag har inte ångrat en sekund.

Bus, som hon döptes till, var väldigt social så han skaffade henne en kompis, katten Stella som ligger nära oss under hela intervjun.

Jobbade på bokbinderi

Anders jobbade i över 25 år på ett bokbinderi som var ­familjeägt. De var som en stor familj och trivdes ihop.

– Sen sålde de det och två andra killar tog över. Efter två år gick de i konkurs. Jag började på ett annat bokbinderi men efter två år lades även det ner. Då tänkte jag: Vad sjutton ska jag göra nu? Ska jag söka ett likadant jobb igen och stå vid en maskin?

Anders hade hört att det var vanligt med kattvakter utomlands. De kom till hemmet och tog hand om katterna då ägarna var bortresta, och han kände att det var det han ville göra. Många katter trivs inte på kattpensionat utan vill hellre vistas i sin hemmiljö.

Startade eget som kattvaktare

Anders pratade med arbetsförmedlingen och fick ett omställningsbidrag. Han sökte tillstånd hos bland annat Länsstyrelsen, skaffade försäkringar och Anders fick ­sedan klartecken att starta ­företaget. Detta var 2018, och företaget hade knappt kommit igång innan Covid-19 drabbade världen. Ingen reste och därmed var behovet av en kattvakt minimal. Under denna period kunde Anders jobba extra hos några vänner i deras företag, för att få det att gå runt. Efter pandemin körde företaget igång på heltid igen.

Anders åker hem till katterna två gånger om dagen. Han ger dem mat, rensar i kattlådan, leker med katterna om de vill, och ger eventuellt medicin till de som behöver det. Han kan även ta sig an marsvin, hamstrar och kaniner. Det finns nog inga djur Anders inte skulle kunna tänka sig att ta hand om. Han är stor djurälskare och även vegan.

Läs även: Katten Pelle försvann tre mil hemifrån – dagen efter var han tillbaka hos husse

– Jag vill inte gärna mata en orm med levande musungar, på grund av etiska orsaker. Men själva djuren har jag inga problem med. Om någon med en get skulle ringa mig så ställer jag upp. Det skulle bara vara mysigt, säger Anders med ett leende.

Jobbigt när katter går bort

Anders åtar sig oftast max fyra, fem kunder om dagen, vilket blir åtta till tio besök per dag. Eftersom han värnar om miljön, har han ingen bil. Från början åkte Anders kollektivt och cyklade till sina uppdragsgivare, men det tog för lång tid och var fysiskt krävande. Nu har han en motorcykel som han tar sig runt med, och då kan Majornas kattvakt också ta uppdrag över hela Göteborg med omnejd.

– Jag har varit kattvakt i många olika hem – från de största villorna i Saltholmen till människor som lever i utsatta miljöer och kanske har problem med missbruk ­eller psykisk ohälsa. Men det de har gemensamt är att de värnar om sina djur och vill ha hjälp.

Det är mycket som Anders älskar med sitt jobb.

– För det första är det alla underbara katter jag får träffa, och sen alla trevliga kunder jag har. Det är glädjande att se hur nöjda de blir och hur glada de är att jag finns. Det värmer en hel del att jag kan hjälpa dem.

Anders har flera stamkunder som känns som familj, och har en nyckel till deras hem så att han kan komma och se till katterna när som helst. Det medför också att han fäster sig mycket vid dem.

Läs även: Airie blev reseledare efter 60: ”Det är det absolut roligaste jobbet jag har haft”

– Det är jobbigt när katter går bort. En kattägare kontaktade mig och frågade om jag ville komma och säga adjö ­inför en avlivning. Det gjorde jag, men det var jättejobbigt. Nyligen fick en kisse som bara var tre, fyra år gammal, akut leverinflammation. Prognosen var dålig, trots medicinering så de fick avliva honom. Det är en katt jag aldrig mer kommer träffa, så det är sorgligt.

Bästa jobbet någonsin

Bus har kommit in i köket, och Anders lyfter upp henne och gosar in sig i pälsen.

– Det ger en sådan endorfinkick att lukta i en kattpäls. De luktar alltid så gott, tvättar sig mycket och är så rena och fina, säger Anders.

Han älskar verkligen alla kattdjur och tycker att de är fulländade – smidiga, snabba och vackra.

– Katter är små personligheter. De springer inte runt och fjäskar utan det är jag som får fjäska för dem, säger ­Anders med ett skratt.
Han tycker att alla katter oftast är vänliga och snälla varelser.

– En och annan katt har ­varit lite sur. Jag minns en katt, en bamsing på kanske åtta, nio kilo. Ägaren sade att jag fick passa mig lite, då han kunde vara lite hetsig. Men det gick bra. Jag har faktiskt aldrig blivit biten eller riven av någon katt.

Hur lyckas då Anders med att närma sig katterna och få deras förtroende?

– Det beror på katten. Det kan vara att jag hukar mig ­eller lägger mig på golvet och pratar med så ljus röst som möjligt för att inte verka farlig. Jag gullar med katten och försöker få den att närma sig, förklarar Anders.

Läs även: Margareta blev entreprenör och influencer efter 50: ”Det är bara att köra”

Han låter alltid katten ­bestämma graden av engagemang och involvering.

– Det är extra roligt om en katt är blyg i början. Det får ta sin tid, men till slut får jag den att sitta i knät och spinna när jag klappar den. Det är helt underbart. Både för min del, men också att jag kan lära katten att människor kan vara fina och snälla. Det här är det bästa jobbet jag någonsin haft. Jag tjänar inte massvis med pengar, men jag trivs och det är det viktigaste för mig, säger Anders.