Kidnappningen av Steven Stayner 1972

Delbert och Kay Stayner bodde i ett lugnt medelklassområde i den lilla jordbruksstaden Merced i Kalifornien med sina fem barn. Den 7-årige Steven var nummer tre i den stora syskonskaran.

På eftermiddagen den 4 december 1972 var Steven som vanligt på väg hem från skolan. Några kvarter från familjens hus blev han hejdad av en man som undrade om han eller hans mamma kunde tänka sig att skänka någonting till den lokala kyrkan.

Steven svarade att hans mamma förmodligen skulle vilja göra det. Mannen erbjöd Steven skjuts hem, men eftersom det var så kort bit att gå avböjde Steven först erbjudandet. Efter upprepade påtryckningar gav han till slut efter och satte sig i baksätet på den vita Buick som hade kört fram mot dem.

Steven informerade de två männen i bilen om var han bodde, men istället för att göra en högersväng in på vägen fortsatte bilen framåt i östlig riktning.

Männen förklarade att de skulle ringa Stevens föräldrar och fråga om han kunde övernatta hos dem.

Det skulle dock bli betydligt mer än en natt hemifrån för Steven. När han till slut återsåg sin hemstad och återförenades med sin familj hade det gått över sju år sedan han hoppade in i bilen den där olycksaliga eftermiddagen i december 1972.

I bilens förarsäte satt 41-årige Kenneth Parnell, en dömd sexbrottsling som hade tillbringat tre och ett halvt år i fängelse för övergrepp på en ung pojke.

LÄS ÄVEN: Seriemördaren som aldrig åkte fast: Vem var Zodiac?

Efter att ha avtjänat ett annat straff för väpnat rån fick han anställning på ett hotell i den omtalade nationalparken Yosemite, ett par timmars bilväg från familjen Stayners hem.

På sin nya arbetsplats blev han bekant med kollegan Ervin Murphy som har beskrivits som en godtrogen och naiv man. Kenneth lyckades övertyga Ervin om att han var en aspirerande pastor som behövde hitta en ung pojke som han kunde uppfostra enligt den kristna läran.

Steven Stayner fördes bort av Kenneth Parnel och Ervin Murphy

På hans begäran delade Ervin Murphy ut religiösa flygblad till unga pojkar som var på hemväg från skolan. Steven Stayner råkade vara den första av pojkarna som gick med på att hjälpa till, men istället för att få skjuts hem kördes han till en hyrd stuga några mil bort.

Kenneth Parnell hävdade att han hade talat med Stevens föräldrar som gått med på att han stannade över natten.

De sexuella övergrepp som skulle komma att pågå i många år inleddes omgående. När Steven den första tiden grät av längtan efter sina föräldrar påstod hans förövare att de inte längre ville ha honom. I själva verket hade Delbert och Kay Stayner omedelbart larmat polisen om att sonen inte kommit hem som han skulle.

Stora sökinsatser gjordes utan framgång. Flygblad om den saknade pojken skickades ut till alla traktens skolor, men de nådde aldrig till grundskolan i Santa Rosa, tre timmars bilresa österut, där Kenneth Parnell skrev in Steven under namnet Dennis Parnell.

Steven levde i tron att han var adopterad och kallade Kenneth för pappa.

Under de kommande åren flyttade duon runt i Kalifornien. Gång efter annan slog de sig ner i ensligt belägna stugor.

Rymde tillsammans med Timothy White

Steven anpassade sig till det nya livet och gjorde bra ifrån sig i skolan. Med tiden blev han tillsammans med flickvännen Lori som i efterhand minns honom som en livlig kille med glimten i ögat. Varken för henne eller någon annan berättade Steven, eller ”Dennis” som han kallade sig, om bortförandet och de sexuella övergreppen.

Tvärtemot vad man skulle kunna tro gav Kenneth Parnell honom väldigt fria tyglar. Emellanåt lämnades han till och med ensam hemma då Kenneth jobbade på annan ort. Trots att han många gånger hade chansen att fly tog Steven aldrig tillfället i akt. Kanske tänkte och trodde han att han inte hade någon annanstans att ta vägen. Han hade ju blivit intalad att han inte längre var önskvärd av sina biologiska föräldrar.

Hösten 1979 var det dags för ännu en flytt. Den här gången tog Kenneth Steven till en stuga som låg så ensligt till som det överhuvudtaget var möjligt. Steven fick i uppgift att hitta en ny pojke åt Kenneth men såg medvetet till att sabotera kidnappningsförsöken som han skickades ut på.

LÄS ÄVEN: Läkaren var Englands värsta seriemördare någonsin – mördade över 200 patienter

Kenneth vände sig då istället till en av Stevens vänner som i februari 1980 hjälpte honom att föra bort 5-årige Timothy White när han var på hemväg från skolan. I två veckors tid bevittnade Steven hur pojken genomled svåra kval av att ha separerats från sin familj, på samma sätt som han själv gjort sju år tidigare.

Han bestämde sig för att inte låta historien återupprepa sig.

Timothy skulle inte behöva utstå allt det som Steven utsatts för under sin fångenskap hos Kenneth Parnell.

Den 1 mars 1980 passade Steven på att rymma med pojken när Kenneth Parnell jobbade nattskift. Tillsammans liftade de två barnen över sex mil till Timothys hemstad Ukiah. Lille Timothy kunde inte minnas var han bodde, och hos hans barnvakt var ingen hemma.

”Jag vet att mitt förnamn är Steven”

Steven letade därför upp adressen till närmaste polisstation och gick dit hand i hand med Timothy. När de vid midnatt kom fram till polisstationen uppmanade han Timothy att ensam gå in i byggnaden och tala om vem han var så att poliserna kunde ta honom hem till hans föräldrar. Men 5-åringen var rädd och ville inte att Steven skulle gå. Snyftande sprang han tillbaka till honom.

I samma stund kom en polis som fått syn på pojkarna fram till dem. På så vis kom det sig att Steven följde med in på polisstationen och berättade vad som hänt honom själv och Timothy.

Det var också där han fällde de berömda orden ”jag vet att mitt förnamn är Steven”, som så småningom skulle bli titeln på såväl ett tv-drama som en bok om fallet.

Inför ett stort pressuppbåd återförenades Steven med sin familj. Sina föräldrar hade han känt igen med detsamma, men de fyra syskonen hade däremot förändrats till den grad att han aldrig skulle ha känt igen dem om han inte vetat vilka de var, förklarade han när han några dagar senare medverkade i nationell morgon-tv.

Året därpå vittnade Steven i rättegången mot Kenneth Parnell som till mångas bestörtning bara behövde avtjäna fem år i fängelse. Eftersom det ansågs saknas tillräckliga bevis åtalades han aldrig för de sexuella övergreppen mot Steven.

Efter att Kenneth försökt köpa en 4-årig pojke dömdes han 2004 till ännu ett fängelsestraff, denna gång till 25 år. Därmed var Kenneth Parnell bakom lås och bom för gott. 2008 dog han i fängelset.

Ervin Murphy som hjälpte till vid kidnappningen av Steven dömdes till fem års fängelse men släpptes efter två år.

Svårt att återgå till ett normalt liv

För Stevens del var det allt annat än lätt att återvända till ett normalt liv. Efter att i sju års tid ha vuxit upp som enda barnet innebar det en stor omställning att plötsligt behöva konkurrera med fyra syskon.

Än värre hade han det i skolan där han mobbades för de sexuella övergrepp som Kenneth Parnell utsatt honom för.

Mobbningen tog så hårt på Steven att han så småningom hoppade av skolan och försörjde sig på olika småjobb. Vid sidan om det utbildade han polis, skolväsende och föräldragrupper om de lömska metoder som barnsexbrottslingar använder sig av.

Steven Stayner omkom i motorcykelolycka

Redan i unga år gifte Steven sig och bildade familj. Hans barn Ashley och Steven Jr var bara 3 respektive 2 år gamla när han 1989 omkom i en motorcykelolycka vid 24 års ålder.

En av kistbärarna på hans begravning var Timothy White som behållit kontakten med Steven efter att han hjältemodigt räddat honom ur Kenneth Parnells klor.
Som vuxen ägnade Timothy sitt yrkesliv åt att upprätthålla lag och ordning i rollen som vicesheriff. Även hans liv tog slut alltför tidigt. 2010 avled Timothy White till följd av en blodpropp i lungan, bara 35 år gammal. Liksom Steven efterlämnade han fru och två barn.

Några månader efter Timothys död uppfördes en bronsstaty i naturlig storlek av honom och Steven som barn, hållande varandra i handen. Statyn är gjord till Steven Stayners ära och finns att beskåda i hans hemstad Merced.

Brodern Cary Stayner mördade fyra kvinnor

Dessvärre är Steven inte den ende i familjen Stayner som gjort sig känd för resten av landet och världen. Steven Stayner betraktas än idag som en nationalhjälte, medan hans fyra år äldre bror Cary Stayner går till historien som något så skrämmande som seriemördare.

I likhet med sin brors förövare Kenneth Parnell arbetade Cary på ett hotell vid nationalparken Yosemite. I februari 1999 mördade han ett sällskap turister bestående av en 42-årig mamma, hennes 15-åriga dotter och en 16-årig vän till dottern. Innan han tog livet av tonårsflickorna utnyttjade han dem sexuellt.

På sommaren samma år kidnappade och mördade Cary ytterligare en kvinna i nationalparken. Efter att ha erkänt samtliga mord dömdes han till döden. Straffet har än så länge inte verkställts.

Den idag 61-åriga Cary Stayner sägs ha tagit stor skada av sin brors kidnappning. Enligt mamma Kay blev han ett väldigt tyst barn efter Stevens försvinnande. Det har spekulerats i om den traumatiska händelsen medverkade till att han hamnade på den kriminella banan, vilket givetvis är en fråga som aldrig kommer att få något svar.

LÄS ÄVEN: Blanche Monnier satt inlåst i 25 år – hennes enda brott var att hon blev kär

Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier