Kamelbonden Bengt drömmer om en ny kärlek: ”Någon att dela livet med”

Bengt Erlingsson bor i den lilla byn Ormöga, norr om Borgholm på Öland. Han driver dels ett vanligt jordbruk med köttproduktion och odlingar, dels föder han upp kameler, lamor och getter.

– Getterna är himla roliga! De klättrar och hoppar och rymmer men nu tror jag att jag lärt mig att stängsla in dem.

Kamelerna är numera ett välkänt inslag i landskapsbilden där de majestätiskt vaggar fram på betesmarkerna, väl synliga för den som kör norrut. Sommartid driver dottern Signe verksamheten Signes Oas, där besökarna kan rida kamel, titta på lamor och åsnor, klappa getter och mata kaniner och fika.

– Men det är kamelerna som är det stora dragplåstret. Vi har åtta ridkameler.

Det är mycket kameler i Bengts liv, inte bara i stall och hagar. På kylskåpet finns två magneter från Kazakstan med kameler, han bjuder på kaffe i kamelkoppar, i soffan ligger kuddar med kamelmotiv och på väggarna hänger tavlor med kameler. I fönstret står en porslinskamel.

Har 15 kameler på Öland

Just nu har han en flock på runt 15 kameler, varav två avelshannar. Som mest har han haft över 50. Han satsade på avel och sålde kameler inte bara i Sverige utan också till Nederländerna, Tyskland och Schweiz, både till djurparker och privatpersoner.

– Man kan ha kamel som sällskapsdjur, som terapidjur och för upplevelseturism.

LÄS ÄVEN: Tjuren Pluttas är Arnes bästa vän: “Han är så underbart snäll”

Han började med kamelerna för drygt 30 år sedan. Anledningen var att han hade svårt att utnyttja markerna på andra sidan den sommartid livligt trafikerade vägen som delar gården.

Mycket tid försvann när han väntade på att kunna passera för att ta hand om mjölkkorna.

– Jag har varit mjölkproducent i decennier. Vi hade sju barn och 70 mjölkkor. Fy sjutton vad jag har jobbat!

Tama kameler

Kameler kräver mindre tillsyn än kor, även om han tittar till dem dagligen. Alla hans kameler har namn och är så tama att de kommer när han lockar på dem. De är keliga och gillar att bli klappade och kliade.

Han har också andra kameldjur. I ett hägn står ett gäng lamor.

– Det borde finnas mycket fler lamor i Sverige. De är lättskötta, snälla och försynta och lätta att dressera. Jag förstår inte varför de inte är mer populära. När barnen var små lekte de bland lamorna och jag var aldrig rädd för att de skulle komma till skada.

LÄS ÄVEN: Samuel räddade övergiven getkilling: “Kommer bli svårt att skiljas från honom”

Att de spottar är mest elakt förtal, menar Bengt. Oftast spottar de mot varandra, men sällan mot människor.

Inga planer på att lämna kamelranchen

Bengt fyller 71 år i höst och har dragit ner lite på verksamheten. Dagen innan vi träffar honom har han plockat sten från åkrarna och inser att det straffar sig med ont i ryggen. Han arrenderar ut en del naturbetesmark till grannen som har mjölkproduktion.

– Jag är inte så ung längre och vill inte vara en bromskloss. Man måste ha ett öppet sinne för förändring för att utveckla landsbygden och jag tycker att det är viktigt att man släpper fram varandra. Jag har fasat ut mycket av lantbruket.

LÄS ÄVEN: Katten Winston kom hem igen – efter 9 år på rymmen

Bengt är utbildad agronom och har studerat vid Ultuna. När pappan hastigt avled i förtid tog han över gården. Han är tredje generationen på gården. Pension finns inte i hans framtidsplaner, inte heller att flytta från gården.

– Jag bor här tills de bär ut mig med fötterna före. Jag trivs så himla bra här.

Han hoppas att någon av barnen som är mellan 26 och 42 år gamla en gång vill ta vid.

Bengt Erlingsson i Bonde söker fru

När Bengt var med i Bonde söker fru på tv var han tämligen nybliven singel. Han hittade aldrig kärleken, men när serien var över blev han kontaktad av en kvinna. Katarina Mariadotter flyttade till gården och där levde de ihop i flera år, men numera är han singel igen.

– Jag skulle gärna hitta någon att dela livet med.

Trots att det gått så många år sedan serien sändes blir han fortfarande uppmärksammad och på Öland är han en känd profil.

– Jag har ett tydligt signalement med skäggflätan, skrattar han.

LÄS ÄVEN: Diabeteshundarna vakar ständigt över Annika: “De räddar mitt liv varje dag”

Skäggflätan har han haft i många år. Det började med att en av döttrarna flätade skägget och sen har han haft fläta. Skägget har han inte rakat sedan 1974, men när det blir för långt tar han fram saxen.

När Bengt inte arbetar ­ägnar han sig åt musik. Han spelar nyckelharpa i en folkmusiktrio.

– Jag spelar nyckelharpa varje dag. Jag började med att spela gitarr. Sedan blev det fiol i ett antal år. När jag studerade i Uppsala var jag i nyckelharpans hjärtland. Vi är bara en handfull personer på Öland som spelar nyckelharpa.