”Väder-Anki” sadlade om till författare: ”Det bästa jag har gjort”

Att Anki Edvinsson hamnade på tv var mest en slump. Hon var ungdomspraktikant i receptionen på TV4 Stockholm när någon nämnde för henne att hon borde testa att visa väder på lokalstationen. Hon fick höra att hon hade rätt utseende, att hon ”gick genom rutan”.

– Jag hade ingen relation till varken tv eller väder men jag testade. Det här med väderflickor var nytt på kanalen och på den tiden krävdes det inte att man var meteorolog, säger Anki när vi träffas i centrala Stockholm.

Hus på Värmdö

Hon har tagit bilen från Värmdö men tycker inte att det var några problem att ta sig in till stan.

– Har man flyttat ut dit får man finna sig i att ta sig till stan med jämna mellanrum, säger hon och berättar hur hon uppskattar närheten till naturen och vattnet.

Somrarna är ju så varma nu för tiden så hon och maken Peter Hedström har just beslutat att de ska bygga en pool.

– Nackdelen med att bo på Värmdö är att är att det är så otroligt mycket folk under somrarna, alltid bilköer, förklarar hon.

I åtta år blev Anki kvar på TV4. Först som ”väderflicka”, sedan också som vikarie på Nyhetsmorgon. Hon beskriver tiden där som spännande och rolig med hög puls och livesändningar. Gänget som hon jobbade med, bland andra Bengt Magnusson och Malou von Sivers, blev som en familj.

– Jag blev uppslukad av tv-världen, men kände att jag inte fick utrymme för min fulla potential. Dessutom var jag ju inte ens meteorolog, säger Anki som på uppmaning av Malou kände att hon ville utbilda sig till journalist.

Så träffade Anki Peter Hedström

Anki upplevde att hon hade fastnat i ett fack och blivit ”väder-Anki”, ett epitet hon ville bryta sig loss från. I samma veva förlorade hon sin mamma i cancer.

– Vi stod varandra väldigt nära och jag körde på med jobbet fast jag egentligen hade behövt stanna upp och bearbeta min sorg. Jag tappade bort mig själv och kände mig vilsen. Dessutom blev jag under samma period sviken av flera vänner, något som blev en tuff insikt men som jag tagit lärdom av i efterhand, säger Anki.

Hon bröt sig loss från allt och flyttade till Göteborg. Där hade hon sin bror och hans familj men även sin kusin som alltid varit som en syster för Anki. Hon fann den trygghet och den kärlek hon behövde som allra mest just då.

– Jag behövde komma bort från allas krav, reda ut vem jag var och hitta tillbaka till mig själv. Jag hade förlorat min självkänsla, berättar Anki.

I Göteborg började hon istället jobba bakom kameran som pressansvarig för Bingolotto. Hon blev kvar i fyra år men fick sedan ett nytt tv-erbjudande som tog henne tillbaka till huvudstaden.

Hon tackade ja mest för att det verkade vara ett skönt och roligt gäng att jobba med, för enligt Anki ska det vara ”kul att jobba”. Hon fick var programledare för först Ordjakten och sedan När och fjärran.

I samband med att hon var med i Stjärnor på is träffade hon sin man.

– Jesper Blomqvist och jag var med i samma program och blev väldigt goda vänner. Vi träffades och var ute och åt middagar. Ibland hade han med sig sin kompis Peter från Umeå och med tiden hörde jag allt mer av mig till Peter istället för Jesper och, ja, snart var vi ett par, berättar Anki.

Flyttade till Umeå för kärleken

Hon fastnade för Peters humor och trygghet. Han var annorlunda än de killar hon tidigare hade dejtat och varit tillsammans med. Kanske berodde det på det där stabila, norrländska lugnet, menar Anki och kände att Peter var en man hon kunde prata om allt med.

De har varit ett par sedan 2008 och har varit gifta i tolv år. Viktigast i deras relation är, enligt Anki, att de är ett sådant bra team.

– Vi har alltid varandras rygg. Det finns en ömsesidig respekt och vi har vår egna lilla bubbla, säger hon.

Anki flyttade till Umeå för kärlekens skull och fick snabbt jobb som reporter på lokal-tv. Men i samband med att alla lokala tv-stationer lades ner ville Anki ta tag i en dröm som hon haft inom sig sedan skolåren.

– Jag minns att jag älskade alla skrivuppgifter i skolan. Olika uppsatser och tillfällen när jag fick uttrycka mig med ord i skrift. Någonstans på vägen började jag nära en dröm om att bli författare.

Anki läste en utbildning på Skrivarakademin och tiden där gav henne en aha-upplevelse. Hon fattade hur hon skulle gestalta personer och miljöer och hur man bygger upp en intressant historia.

– Det är det bästa jag har gjort. Jag ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare, säger Anki.

Men trots utbildningen kände hon att det fanns vissa luckor, ett kunskapsglapp när det kommer till kriminologi. Därför blev hon vid 45 års ålder äldst i klassen, när hon läste kriminologi vid Umeå universitet.

– Jag gillar dokumentärer som skildrar mördare eller brottsoffer. Där man får det psykologiska i brotten.

Fjärde boken om polisparet i Umeå

Att det blev just genren deckare är inte särskilt förvånande eftersom hennes pappa var polis och hennes bror jobbar som polis idag.

– Pappa och brorsan har varit en stor hjälp, inte minst med att förmedla bra och viktiga kontakter. De har även berättat hur polisorganisationen har förändrat. De menar att det är stor skillnad från förr till nu. Det är ett helt annat sätt att jobba på, men också ett helt annat klimat. Jag skulle våga påstå att jag förstår polisyrket och kulturen som råder inom kåren.

2018 släpptes Ankis första bok Lust att döda och snart är hon aktuell med sin fjärde bok om polisparet Charlotte von Klint och Per Berg i Umeå.

Hon känner ingen press eller ångest över att hela tiden få till nytt material, för inspirationen slutar enligt Anki aldrig sina. Däremot kan hon uppleva en press gentemot sina läsare. Hon frågar sig själv om hon håller samma nivå som i sina tidigare böcker och är rädd att göra sina läsare besvikna.

På frågan om hon känner av konkurrensen från landets alla deckardrottningar menar hon att hon försöker fokusera på sig själv, sitt språk och sätt att berätta en historia på.

– Jag försöker att inte heller läsa de andras deckare då jag inte vill hämta inspiration från för många håll. Då är det lätt att förlora sitt eget språk.

Ankis största önskan är att de som läser hennes deckare ska känna en puls och bli nyfikna.

– Jag hoppas också att de ska känna något för mina karaktärer, även de som är onda.

Anki Edvinsson om valet att inte skaffa barn

Anki beskriver sig själv som en riktig morgonmänniska. Det är under dagens allra första timmar som hon fungerar bäst, därför ställer hon alltid klockan på 06.00 och inleder dagen med ett träningspass.

– Antingen springer jag i 30 minuter och sedan styrketränar eller så kör jag kanske intervaller då jag varvar att springa med att promenera under en timme. Eftersom jag går på periodisk fasta mellan klockan 20 och 12 så hoppar jag alltid över frukosten. Istället sätter jag mig och skriver fram till lunch och därefter ytterligare ett par timmar men sedan är jag helt dränerad på energi. Då är det ingen idé att jobba mer. På kvällen hänger jag med vår hund eller kollar serier med min man, berättar Anki.

Efter allt statiskt stillasittande har Anki börjat få problem med rygg och nacke, men då är det toppen att vara gift med en ortopedtekniker. Han har hjälpt henne med allt från skoinlägg till konkreta övningar.

Anki känner att hon befinner sig på en bra plats i livet. Att inte bli mamma har varit ett aktivt val som hon tog då det enda alternativet för henne av olika anledningar skulle varit IVF, så kallad provrörsbefruktning.

– Men på grund av den ökade bröstcancerrisken som finns i familjen i kombination med hormonbehandlingarna, kände jag inte det behovet. Jag är så nöjd med mina brorsbarn och bonusbarn.

Anki har aldrig känt behov av att prata om de här personliga frågorna offentligt, just för att det inte varit någon stor sorg för henne att inte bli mamma.

– Alla i ens omgivning verkar vilja göra en stor apparat av det men för mig är det ingen stor grej. Jag är så otroligt tacksam för allt jag har i livet.

Vill slå igenom som författare i USA

Anki har, trots hårt jobb och udda arbetstider aldrig känt att hon varit i närheten av en utbrändhet. Hon tar aldrig på sig mer än vad hon tror sig klara av och tror det har att göra med hennes förmåga att kunna säga nej.

– Jag behöver inte hela tiden vara med där det händer saker. Jag kan säga nej även till roliga saker om jag känner att jag behöver återhämtning. Jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap.

Vad gör dig lycklig?
– När jag får sitta och skratta ihop med Peter, när läsarna gillar mina böcker, när familjen mår bra, när man har en rolig resa framför sig eller när man får sitta och äta middag och dricka ett gott vin tillsammans med ett härligt tjejgäng.

Vad skrämmer dig allra mest?
– Sjukdomar. Jag är inte en hypokondriker på så vis att jag går till läkaren för minsta nytt symtom som dyker upp. Däremot är jag väldigt uppmärksam på förändringar i kroppen. Orostankar spinner lätt iväg och jag tror det förvärrades efter mammas bortgång. Jag vet att saker och ting kan vända väldigt snabbt. Jag vet att alla drabbas någon gång och ingen kan sia om när jag kommer möta nästa sorg i livet men tills dess vill jag njuta varje dag.

Tror du på en högre makt?
– Ja, jag tror på att vi själva inte kan påverka allt, ett slags energier. Jag tänker att det vi sänder ut får vi tillbaka.

Vad är det tuffaste du gått igenom?
– När jag förlorade min mamma, helt klart. Jag har gått i terapi och har fått möjlighet att reda ut de där känslorna. Idag sörjer jag inte på samma sätt. Kanske möjligen om jag ser en scen i en film eller så där någon förlorar en närstående, men annars tänker jag bara på mamma med värme och glädje. Pappa är en trygghet för mig och vi fick en förändrad relation efter mammas bortgång. Jag ringer honom säkert varje dag för att höra att han mår bra.

Vad saknar du mest med henne?
– Det var inte vad hon sa eller gjorde som jag saknar, utan att hon bara fanns där. Jag var ju bara 25 år och jag har insett att hon betydde så mycket för min självkänsla och mitt självförtroende.

Finns det någon fråga som engagerar dig extra mycket?
– Jag månar om djuren och har alltid varit en extrem djurvän.

Vad har du för framtidsdrömmar?
– Att ge ut mina böcker i flera länder. Siktet är inställt på USA. Det vore en dröm att slå igenom där. Rent privat hoppas jag livet får ticka på som det gör just nu.