Svåra olyckan förändrade livet för Janne: ”Nu vågar jag visa mina känslor”

Tidigare var Janne Helander en riktig machoman till både utseende och sätt. Nu är det bara utseendet.

För innanför skalet finns en känslomänniska som vågar gråta av både glädje och sorg.

– Jag har blivit en mjuk nallebjörn, skrattar Janne.

Den 22 juli 2021 inträffade olyckan som kom att förändra honom och hans syn på livet.

– Jag var så nära döden man kan komma, säger Janne eftertänksamt när han sitter hemma i villan utanför Sandviken och tar en fika med sina yngsta söner Maddox och Milo.

Äldste sonen Sylvester kommer på besök med sin sambo Lina Jackson och Jannes barnbarn Matteo som föddes i somras.

Janne blir lyrisk och tar genast upp Matteo i famnen.

– Tänk så nära det var att jag inte fått uppleva detta underbara. Två gånger om dessutom, tillägger han och syftar på när han uppgiven efter olyckan försökte ta sitt liv.

Tog inte på sig skyddskläderna

Janne arbetar med högtrycksspolning av rör till massaindustrier över hela Sverige sedan åtta år tillbaka. Spoltrycket är så högt att en stråle kan skjuta genom betong. Därför bär han skyddskläder av kevlar som ska stå emot strålen någon sekund innan den bryts när foten släpper pedalen som styr strålen.

Sommaren 2021 var Janne och en kollega på uppdrag hos pappersmassatillverkaren Billerud i Gävle, ett rent rutinjobb.

– Efter att vi riggat utrustningen sa jag till min kollega att vi kunde provtrycka innan vi åt frukost och sedan påbörja spolningen.

---

LÄS ÄVEN: Karin och Cecilia överlevde Gottröraolyckan: ”De flesta vågade aldrig sätta sig på ett plan igen”

---

Janne tog med sina skyddskläder i kassen och begav sig dit han skulle provtrycka, medan kollegan fanns en våning ned. De kommunicerade via headset i hjälmen.

Trycket var inställt och Janne kunde köra igång, meddelade kollegan. Janne tittade på skyddskläderna i kassen.

– Där jag befann mig var det 60–70 grader varmt och att ta på sig kevlarkläderna i den värmen för ett par minuters jobb kändes onödigt. Det var ett stort och dumt misstag, säger han eftertänksamt.

Träffades i magen av högtrycksslang

När han stoppade in slangen i röret och tryckte på pedalen, vek sig slangen, for tillbaka och träffade Janne innan han fick bort foten från pedalen.

– Jag är träffad, stäng av maskinen! skrek jag till min kollega som genast stängde av vattnet.

Janne såg blodet, blev alldeles svag, trillade ned på knä och lyfte på tröjan. Hans tarmar höll på att ramla ut!

– Jag lade mig på sidan och försökte trycka tillbaka tarmarna med händerna. Flera hade hört mig skrika och kom springande, så även min kollega som blev chockad.

Liggande på industrigolvet kände Janne hur livet var på väg att rinna ur honom. ”Helvete Janne, nu tar det slut”, var orden han sa till sig själv.

– Sedan bara släppte allting. Jag kände ingen smärta och tänkte inte på någonting. Jag var helt avstängd.

Svävade mellan liv och löd

Ambulansen kom och när de lade upp honom på båren såg han kassen där skyddskläderna låg.

– Det sista jag minns är att ambulanssjukvårdaren sa att jag ska trycka allt jag kan för att hålla inne tarmarna. Sedan somnade jag.

Janne fördes först till sjukhuset i Gävle och sedan vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Av detta minns han inget men han har fått det återberättat.

– Tredje dagen ringde de till min familj. Då var det ovisst om jag skulle klara mig. Det var först fjärde dagen som det vände. Den femte dagen provade de att väcka mig. Jag hallucinerade av de starka medicinerna och upplevde att jag låg i lera. Jag visste inte om jag levde eller var död.

---

LÄS ÄVEN: Noah smittades efter läkarens miss – har spenderat två år på sjukhus

---

Efter en vecka kunde han väckas permanent och flyttades till kirurgen på Gävle sjukhus. Andra dagen där kom Sylvester på besök. Det blev ett möte med många starka känslor. Så starka att tårarna tränger fram på Janne när han berättar om mötet.

Janne klippte av slangarna till maskinerna som höll honom vid liv

– Jag har aldrig sett Sylvester gråta men då gjorde han det när han såg mig ligga där, omgiven av slangar. När han lämnat rummet kom jag att tänka på mina båda yngre söner. Skulle de behöva se sin tidigare så starka och friska pappa som ett kolli? Nej, de skulle inte behöva gå igenom detta.

Intill sängen låg en sax som han fick tag i. Med den klippte han av alla slangar till maskinerna som höll honom vid liv. Men han hann aldrig somna in för gott.

– Det tjöt och blinkade, hela rummet blev som ett diskotek. Sjukvårdspersonalen kom inrusande och undrade vad jag gjort. Sedan såg de till att få alla slangar på plats igen och sa till mig att inte göra om det. Det var inte bara de fysiska skadorna som satt sina spår. Jag hade drabbats av posttraumatiskt stressyndrom och fick efter den incidenten gå i terapi.

Janne skäms fortfarande för sitt tilltag.

– Det var ju så fegt, ett handlande som jag alltid varit emot. Som jag ångrar det, säger han.

Han bestämde att de yngre sönerna inte skulle få komma till sjukhuset. Däremot pratade han med dem i telefon.

Alla muskler försvann efter olyckan

På sjukhuset i Gävle har Janne genomgått sammanlagt 15 operationer och tarmarna skyddas nu av ett nät innanför huden. Tarmarna är kortade på tre ställen med sammanlagt nästan en och en halv meter. Eftersom det var smutsigt industrivatten i strålen fick han flera infektioner i buken och mjälten hade träffats så hårt att den var helt blå.

– Om mjälten gått sönder hade de inte kunnat rädda mig.

Smärtorna dämpades med starka mediciner, främst ryggmärgsbedövning. Dagen när läkarna tog bort ryggmärgsbedövningen blev en uppenbarelse.

– Det var som att putsa ett par skitiga glasögon. Det jag upplevt som grått fick plötsligt färg, allt kändes ljusare.

Däremot blev han inte glad när han första gången tittade sig i spegeln.

– Det var hemskt att se mig själv med insjunkna kinder och axlar som försvunnit. Före olyckan hade jag tränat på gym sex dagar i veckan och vägde 107 kilo. Efter olyckan vägde jag 73, alla muskler var borta.

---

LÄS ÄVEN: 3 tonårskillar räddade livet på Benny: ”Alla andra gick bara förbi”

---

Han var kraftlös och avsaknaden av magmuskler gjorde att han inte kunde resa sig. Han fick börja med lättare sjukgymnastik – att kunna gå med rollator var ett framsteg.

– Jag fick fantastisk hjälp på sjukhuset, vården var suverän, poängterar han.

Janne minns sin första permission då han äntligen skulle få komma hem till sin dåvarande sambo och de yngre sönerna. Maddox och Milo var förväntansfulla.

– När jag öppnade dörren hörde jag dem komma glatt skrikande ”pappa”. När de fick se mig tvärstannade de och de glada minerna försvann. Där stod jag med min rollator och var inte lik mig själv. Att de blev chockade förstår jag. Det gjorde ont inom mig.

Återvände till jobbet efter 8 månader

Efter två och en halv månad på sjukhus fick han komma hem. Men han hade fortfarande ett hål på buken där man kunde se rakt in i magen om man lyfte på bandaget.

– Från hålet gick en slang till en pump som jag fick trycka på för att suga ut varet som bildades i såret. I en månad fick jag gå omkring med den pumpen i fickan.

Men det absolut värsta var mardrömmarna om blodiga och lemlästade kroppar. Sedan rastlösheten över att behöva gå hemma utan att kunna göra något.

Det blev en för tuff prövning för både honom och familjen.

– Min dåvarande sambo gjorde allt för mig, både på sjukhuset och när jag kommit hem. Men till slut orkade hon inte och vi särade på oss. Nu i efterhand förstår jag hur tufft hon hade det och att hon hade behövt samtalsstöd.

---

LÄS ÄVEN: Deras pappa dog när oljeplattformen kantrade: ”Det fanns inga livvästar kvar”

---

Janne kämpade på med både fysisk och psykisk rehabilitering och efter åtta långa månaders sjukskrivning kände han sig till slut redo att komma tillbaka till jobbet. Han till och med besökte platsen för olyckan. Där hade det inletts en förundersökning gällande brott mot arbetsmiljölagen som senare lades ned.

Det blev också en filminspelning med Janne i huvudrollen om hur viktigt det är att alltid bära skyddskläder vid högtrycksspolning.

Bearbetade traumat under hypnos

Janne trodde han var rehabiliterad. Men det hände fortfarande konstiga saker i hans hjärna och han kunde inte släppa olyckan.

– Jag gjorde en så sjuk sak som att jag stod med slangen i handen och skulle göra om det som hänt, men jag stoppades dessbättre. Min chef kom och jag bröt ihop.

Chefen såg till att Janne fick komma till en psykolog som under hypnos bearbetade det trauma han varit med om.

– Den behandlingen blev vändningen och vägen tillbaka till ett bättre mående. Och när jag sedan blev farfar i somras, ja då förstod jag hur underbart livet är.

Har kommit närmare barnen efter olyckan

Idag är Janne tillbaka på gymmet och tränar som före olyckan, med vissa begränsningar eftersom magmusklerna har försvunnit och nätet inne i magen skaver. Han kan inte resa sig rakt upp från liggande, utan får rulla runt på sidan och sedan resa sig.

Även om olyckan satt sina ärr både på kroppen och i själen, har det ändå kommit något gott ur den. Janne pratar gärna om hur han kommit närmare sina tre barn, framför allt de båda tonårspojkarna som bor hos honom varannan vecka och ibland oftare.

– Jag har lärt mig att sätta värde på livet, säger Janne och berättar hur underbart det är att vara pappa och farfar.

– Det är vi, vi och vi, säger han och lägger sina mäktiga armar om Maddox och Milo. Vi lagar mat tillsammans, vi tittar på film tillsammans, vi är ute och åker fyrhjuling tillsammans och jag följer med på deras innebandymatcher och coachar dem. Det var sådant som jag kände att jag inte hade tid med innan.

Nu vågar Janne visa sina känslor

Han pratar gärna också om den stora känsloförändringen efter olyckan och rehabiliteringen.

– Jag har alltid varit tuff av mig, aldrig rädd för någonting och har haft svårt för att visa känslor. Nu är det tvärtom, jag är oerhört känslig och har nära till tårarna när jag blir berörd av någonting.

– Ta bara en sådan sak som när jag senast fick Fars dag-presenter. Jag blev oerhört rörd av den uppskattning min familj visade mig. Även andra som jag känner har märkt att jag har blivit en mjukare människa efter olyckan, säger Janne och tar upp lille Matteo i knäet.

– Och att få vara farfar är en ynnest, avslutar han.