Sjukpensionären Therese kämpar med ekonomin: “Finner glädje i de små sakerna”

Therese Kallander är van vid att leva med en liten ekonomi. Hon är sjukpensionär sedan lång tid.

– Men nu är situationen horribel, tycker hon och ­nämner bensinpriset som ­exempel.

– Mina sjukdomar gör att jag måste ta bilen dit jag ska, jag kan inte cykla eller åka kommunalt. Ökar priset ännu mer kommer jag till slut inte att kunna lämna lägenheten.

Therese lider av sjukdomar som ger smärta och trötthet.

LÄS ÄVEN: Så får du ekonomin att hålla både nu och sen: 3 experter ger sina bästa tips

– Jag har endometrios och bindvävssjukdomen EDS som gör att jag inte kan arbeta mer än någon enstaka timme ibland för att dryga ut kassan.

Therese och hennes dotter Wilda bor i Öjebyn, en mil utanför Piteå. De har vidtagit en mängd åtgärder för att dra ner på kostnader och på så sätt få mer i plånboken.

– Vi har sagt upp tv-kanaler, streamingtjänster, handlar billigare mat, gör storkok och matlådor. Det blir inga restaurangbesök, inte ens på en pizzeria, bara i extremfall om hunger och trötthet är för ­stora.

Glädje i det lilla

Genom åren har familjen fått göra avkall på sådant som många tycker är självklart: semesterresor, bilar, skotrar, sommarhus eller en lyxig hotellnatt. Inte ens biobesök är att tänka på.

Det betyder dock inte att de bara sitter hemma och ”vegeterar”. De satsar på aktiviteter som är gratis eller inte kostar så mycket.

– Vi gör miniutflykter här i närområdet, hälsar på släkt och vänner, grillar korv ute eller tar med lite fika och sätter oss ner på ett liggunderlag i solen. Vi spelar spel, pratar, umgås och kollar på serier ihop framför datorn.

LÄS ÄVEN: Vännerna Birgitta och Lena har blivit sambor: ”Det är mycket bättre än att sitta på var sitt håll”

De får med andra ord en hel del mor-dotter-tid tillsammans och finner nöje och glädje i de små sakerna i tillvaron.

Samtidigt finns det så mycket som Therese skulle vilja göra tillsammans med sin dotter, som att visa något annat än de norrländska skogarna.

– Det är klart att min dotter vill prova på att uppleva sådant som en del vänner kan och har sagt saker som ”jag vill också åka till Thailand” eller ”jag vill också ha stuga eller skoter”.

Det var dock vanligare när Wilda var yngre.

– Nu förstår hon att pengarna helt enkelt inte räcker till. Hon är oerhört ekonomisk numera, hon jobbar på somrarna och betalar sina egna utgifter.

Trollar med knäna

Wilda är så pass medveten om pengars värde vid det här laget att hon blir arg när hon tycker eller tror att Therese har ­slösat.

– Hon blev arg på mig i julas för att hon tyckte att hon fick för många julklappar. Till slut var jag tvungen att säga vad jag faktiskt hade betalat.

– Jag är rätt duktig på att hitta saker till rätt pris numera … Jag letar på nätet efter bra erbjudanden och lägsta pris, även begagnat – det finns mycket som ser nytt ut.

Tidigare var Therese särbo med en man som också hade barn. Då hade de separata ekonomier.

LÄS ÄVEN: Lena öppnade sitt hem för ukrainska Olena: ”Hos henne känner jag bara kärlek, omsorg och värme”

– Jag hatar att prata om pengar, det ger mig ångest. Min ekonomi ser så illa ut att jag inte gärna vill lyfta fram den i ljuset.

Hon brukar säga att hon är expert på att ”trolla med knäna” för att få pengarna att räcka och klara sig från kravbrev från inkasso och Kronofogden. Men är ärlig om att det ibland är svårt att få ekonomin att gå ihop.

– De som säger att pengar inte är viktigt har aldrig provat att vara helt utan.

Så får Therese pengarna att räcka som sjukpensionär

• Håller koll på småutgifter. 40 kronor här, 69 kronor där blir snabbt till flera hundralappar eller mer.
• Förhandlar om priset. Det går ofta när det gäller de få abonnemang hon måste ha, som mobiltelefon.
• Samlar lånen. Till ett enda för att få en lägre ­räntekostnad.
• Har en extra inkomstkälla. Therese arbetar någon timme per vecka med något som kräver liten fysisk ansträngning men ger avkastning på sikt.
  – Som sjukpensionär får jag jobba högst fem timmar i veckan. Just nu marknadsför jag en hemsida.