När jag träffade Sven jobbade han som resande säljare och har fortsatt med det under alla år. Därför anade jag aldrig något.

Vi träffades när jag var 25 år och Sven var 27 år. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag tittade upp från min lunchtallrik och såg rakt in i ett par mörka fina ögon några bord bort. Våra ögon möttes, jag rodnade och sedan gick det som det gick. När jag var klar stod han utanför och väntade. Vi kom att hålla ihop i 15 år.

Livet lekte men i början tyckte jag att det var jobbigt att Sven reste så mycket. Varannan vecka arbetade han på sitt kontor och varannan vecka reste han runt i ett annat distrikt. Men å vad vi njöt av varandras sällskap de veckorna vi sågs.

Läs även: Jag såg inte alla varningstecken i min relation

Några år senare fick vi vårt första barn. En ­liten flicka och tre år senare fick vi en pojke. Jag vande mig vid att jag fick ta allt ansvar de veckor han var borta. Barnen vande sig också. De hade aldrig upplevt något annat.

De veckorna Sven var hemma körde han barnen till skolan, aktiviteter och kompisar som vilken pappa som helst. Vi hade det bra och jag trivdes med mitt jobb och med livet. Jag tyckte vi hade det bra.

Tog semester varannan vecka

På somrarna åkte vi på utom­landssemestrar. Sven ­tjänade bra och på vintrarna åkte vi till fjällen. Men jag ­retade mig ändå alltid på att han aldrig kunde ta fyra veckors semester i sträck utan han hade semester varannan vecka under sommaren. Ena veckan semester tillsammans med oss och sin familj och nästa vecka jobbade han.

Läs även: Jag trodde att ett barn skulle rädda vårt äktenskap

Jag kunde aldrig förstå varför han inte kunde ta semester som alla andra. Han försvarade sig med att han var oumbärlig på jobbet och inte kunde vara frånvarande för mycket. Inte ens under semestern för hans bransch var alltid aktiv.

Han sa att det nog kommer att bli bättre med åren men det blev det aldrig. Det var samma vid jul och nyår. Ibland var han till och med ute på jobb under julhelgen och många nyårsaftnar fick jag fira ensam. Ja, det var i princip vartannat år det också.

Jag började bli misstänksam

En av mina väninnor berättade om en bok som hon hade läst och hon sa att den nästan påminde om mitt liv. Hon började berätta om boken. Den handlade om en man som levde dubbelliv. Han hade barn med två olika kvinnor och bodde varannan vecka hos de olika damerna.

Jag blev lite stött och tyckte att min väninna inte skulle lägga sig i. Vi hade det hur bra som helst. Sven bara satsade på sin karriär och visst tjänade han pengar. Vi behövde aldrig oroa oss för ekonomin och vi levde ett bra liv. Men i vilket fall som helst började jag fundera på vad han gjorde de veckorna när han var på resande fot. En misstanke började gro.

Läs även: Han lämnade mig när jag var gravid i sjätte månaden

Några månader senare berättade jag om boken, som jag nu själv hade läst också. Jag sa att han borde läsa den för att den påminde om vårt liv. Då blev han arg och undrade varför jag frågade sådana saker för. Varför skulle han läsa den där boken? Han läser inte romaner. Det borde jag veta.

Livet kändes overkligt

Han läste nog aldrig boken men jag märkte att han betedde sig annorlunda nu eller så var det bara jag som var mer observant. Jag ställde även mer frågor och ibland såg han besvärad ut och ville inte svara. Jag började ana oråd. Hur skulle jag få reda på sanningen?

Läs även: Jag ljög för alla om vem som var pappa till min son

Jag funderade och diskuterade med min väninna. En kväll kom hon förbi mig och ville ha en kopp te och så satte vi oss och pratade. Hon hade kommit på en idé. Min väninna skulle skugga min man från måndagmorgon och följa efter honom för att se vart han tar vägen efter att ha jobbat en hel dag på en annan ort. En mycket bra idé tyckte jag och vi satte igång att planera.

Mitt liv började kännas overkligt. Det kändes som om jag var en skådespelare i en film.

Min väninna följde efter min man

Några veckor senare parkerade min väninna sin bil lite diskret ett par hus ifrån oss för att ha koll på när Sven åkte hemifrån. När han åkte iväg följde hon sakta efter på lagom avstånd för att inte skulle bli upptäckt. Hon följde honom i 25 mil.

När han kom fram gick han in på ett kontor och efter det gjorde han några småutflykter till olika företag. Han var ändå säljare varför allt var allt okej så långt. Hon rapporterade med jämna mellanrum och jag trodde att vi hade gjort bort oss. Han verkade inte göra något konstigt. Han betedde sig som vilken säljare som helst.

Läs även: Min pojkväns ex försökte få honom tillbaka

Jag började tycka att det var pinsamt. Men sedan var det kväll och Sven hade gjort sitt sista kundbesök och min väninna följde efter honom igen.

Min man bodde med en annan kvinna

Han åkte en mil bort ungefär och svängde in i ett mysigt villaområde. Där stannade han utanför en vit villa, hoppade ur bilen som han låste och gick in i huset.

En kvinna i min ­ålder stod i fönstret, tittade och log mot honom. Min väninna satt chockad kvar i sin bil.

Läs även: Min nya pojkvän visade sig vara en riktig mansgris

Någon timme senare kom han ut med en liten flicka i handen. Hon såg ut att vara i åttaårsåldern. De satte sig i ­bilen och åkte iväg till en idrottshall där de gick in. Min väninna gick också in och stod på andra sidan i sport­hallen och tittade på min man där han stod och hejade på flickan när hon spelade basket. Efter matchen tog han henne i hand och åkte hem.

Nu hade min väninna sett nog varpå hon åkte hem och berättade allting för mig. Den natten sov jag ingenting alls men min väninna stannade kvar hos mig. Nästa morgon ville jag ringa upp Sven men det var nog bäst att vänta och ställa honom mot väggen när han kom hem istället.

Sanningen om hans dubbelliv kom fram

Det blev en lång vecka och jag orkade inte vara glad när jag pratade med honom i telefon när han ringde. Jag sa att jag var sjuk i influensa. När han sedan kom hem ställde jag honom mot väggen. Först slog han ifrån sig allting och sa att jag inbillat mig men sedan började han gråta och så kom hela historien. Han berättade om den andra kvinnan som han råkat ha en affär med och det resulterade i ett barn, Sara.

Läs även: Min biologiska mamma ville inte träffa mig

Kvinnan begärde att hennes barn skulle ha en pappa. Hon älskade honom och han älskade henne samtidigt som han sa att han älskade mig också. Det råkade därför bli så att han levde dubbelliv och bodde där som en helt vanlig pappa varannan vecka och varannan vecka levde han ett helt vanligt liv med mig. Ingen hade en aning om detta. Den andra kvinnan fick också reda på sanningen. Nu lever vi båda ensamma.

Det tog många år att komma över detta och jag har aldrig vågat lita på en man igen men jag har accepterat livet och det har vår dotter också gjort. Den andra kvinnan har jag spontan kontakt med ibland och vi ses ibland också. Även om vi inte är vänner så är mina barn och hennes dotter halvsyskon. Jag har accepterat sanningen men jag kommer nog leva singel resten av livet. Och vad gör det, jag har en härlig dotter och son.

Linnea

Skicka in din berättelse!

Har du själv upplevt något i ditt liv som du vill berätta och dela med dig av till andra? Det kan vara stort som smått. Skriv och berätta med dina egna ord!

Du får gärna vara anonym, men ange namn, adress och personnummer eftersom alla införda bidrag honoreras. Vi kan behöva redigera och korta ner texten.

Adress: Läsarnas egna berättelser, Hemmets Journal, 205 07 Malmö. E-post: lasarberattelser@egmont.se

Välkommen med din läsarberättelse!

Carina Löfgren, redaktör