Cecilia: Min nya pojkvän visade sig vara en riktig mansgris

Jag såg fram emot min första semester med Jens. Vi skulle tillbringa den i ett sommarhus på västkusten med hans vänner. Men inget blev som jag trott.

Jag träffade Jens i början av sommaren. Jag åt middag med några vänner på en uteservering när han slog sig ner vid ett bord bredvid vårt. Vi började prata och vi kände en ögonblicklig kemi och började träffas. Han sa att det var länge sedan han hade mött någon som det kändes rätt med. Jag kände likadant.

Sommarveckorna gick fort. Vi såg fram emot semestern och gjorde upp planer. Några av hans vänner hade hyrt ett hus på västkusten en hel månad och erbjöd oss att följa med. Det lät fantastiskt. Vi tackade ja.

Läs även: På semestern insåg jag hur snål min pojkvän var

Under bilresan kändes allt toppen men redan den första kvällen blev en besvikelse. När vi kom fram till huset var klockan nio på kvällen. De andra hade ätit middag och hunnit bli lite berusade.

Kärlekssemestern blev en flopp

Inom ett par minuter satt jag där med ett glas vin i handen och Jens tog en öl. Det dröjde inte länge förrän jag insåg att männen verkade föredra att umgås för sig själva och kvinnorna gjorde det samma på sitt håll. Jag gjorde vad jag kunde för att smälta in men de andra hade umgåtts i flera år. De var en sammansvetsad grupp.

Jag var trött efter resan och efter några timmar sa jag god natt och gick upp på rummet. Jag hade förväntat mig att Jens skulle göra mig sällskap men han ropade bara glatt att han skulle ta en öl till med polarna först.

Läs även: Våra kompisar utnyttjade oss för pengar

Jag vaknade till när Jens damp ner bredvid mig men han var så berusad att han slocknade direkt.

Den där första kvällen blev en fingervisning om hur resten av resan skulle bli. Det som skulle ha blivit vår första kärlekssemester kändes som en flopp.

Jag kände mig inte välkommen

Det var inte bara Jens beteende som störde mig. Jag kom inte in i gänget och snart förstod jag varför. De andra kvinnorna ville inte ha mig där. Tydligen hade de kommit väldigt bra överens med Jens ex. De påpekade vid flera tillfällen att de inte förstod vad som gått snett mellan dem.

– Jens kanske är sådan. Ena dagen verkar allt bra, nästa drar han vidare till nästa, sa en av dem.

Den typen av kommentarer fick mig inte direkt att känna mig välkommen. Varför hade de ens bjudit med oss? För att få ner kostnaden? För att de hoppades så split mellan oss?

Läs även: Hunden var på väg att förstöra vårt förhållande

Jens gjorde upp planer med de andra utan att prata med mig först. Dagsturer, restauranger, festkvällar.

Allt var redan bestämt. Irri­tationen pyrde inom mig men jag bet ihop. Jag ville inte ge de andra tillfredsställelsen i att se att vi inte kom överens.

Första resan tog död på relationen

Jens visade sig också vara något av en mansgris. Det var hela tiden jag som städade upp i vårt rum. Jag bäddade och hjälpte till med disken medan han tog en öl på altanen.

Vi bodde i samma hus och sov i samma säng men jag gled allt längre ifrån honom. Till slut attraherade han mig knappt ens längre. Jag började räkna dagarna tills vi skulle resa hem igen.

Jag längtade efter att få stänga dörren bakom mig och vara ensam. Jag visste redan innan vi satte oss i bilen och körde hem att vår relation var över.

Så snart jag fått ut mina väskor ur bilen gjorde jag slut där och då. Jag ville bara få lägga hela den där gräsliga perioden bakom mig. Jens blev sur men vid det laget borde inte mitt beslut ha kommit som någon större chock.

Läs även: Min man insisterade på ett femte barn – sen lämnade han oss

Erfarenheten med Jens gav mig en större uppskattning för min frihet och singellivet. Jag vill gärna träffa någon att älska men jag lever definitivt hellre ensam än i en relation utan ömsesidig respekt.

Jens var som en vuxen man med en tonårings mentalitet och om jag hunnit upptäcka det innan vi reste bort tillsammans kunde jag ha tillbringat min semester på något trevligare sätt – och med trevligare männi­skor!

Cecilia

Skicka in din berättelse!

Har du själv upplevt något i ditt liv som du vill berätta och dela med dig av till andra? Det kan vara stort som smått. Skriv och berätta med dina egna ord!
Du får gärna vara anonym, men ange namn, adress och personnummer eftersom alla införda bidrag honoreras. Vi kan behöva redigera och korta ner texten.

Adress: Läsarnas egna berättelser, Hemmets Journal, 205 07 Malmö. E-post: lasarberattelser@egmont.se

Välkommen med din läsarberättelse!

Carina Löfgren, redaktör

Scroll to Top