Sara: Min man insisterade på ett femte barn – sen lämnade han oss för en ny familj

Vi var överens om att vi ville ha många barn, Johan och jag. Vi var båda ensambarn och hade alltid tyckt att det var tråkigt att inte ha syskon. Så blev det också men efter fyra barn tyckte jag att det räckte. Jag hade haft besvärliga graviditeter och kände mig ganska sliten. Det var också jobbigt att ha fyra barn även om det var roligt.

Vi älskade barn. Men det var jag som tog det största ansvaret för barnen eftersom det var jag som var hemma sista delen av graviditeterna. Jag ska inte påstå att Johan inte tog ansvar för det gjorde han. Han var också föräldraledig.

Efter mycket tjat från Johan gav jag till slut med mig. Ett barn till. Johan lovade att stötta mig på alla sätt. Jag blev gravid igen och mådde dåligt som vid de andra graviditeterna. Det mesta kändes ändå positivt. Vi skulle älska det nya barnet och ge det all kärlek.

Min man träffade en annan kvinna

Strax efter att Greta kom till världen förändrades allt. Det som jag absolut inte trodde skulle kunna hända, hände. Johan kom helt enkelt hem en dag från jobbet och ville prata med mig. Han hade inlett ett förhållande med en arbetskamrat. Han ville skiljas då han älskade henne.

– Livet måste gå vidare. Man måste utvecklas och inte vara rädd för att prova något nytt, sa han.

Prova något nytt?

För mig var familjen helig och ett stort ansvar, inte en lek. Där stod jag ensam och övergiven med fem barn att ta hand om. Alla Johans löften om att stötta mig betydde ingenting.

Den nya kvinnan Lotta hade tre små barn. Hon var gift när Johan och hon började dejta men skilde sig. Det var förstås meningen att Johan skulle ha barnen
varannan vecka men det funkade dåligt. Lotta skulle också ha sina barn varannan vecka. Att ha alla barnen varannan vecka blev bara för mycket. Greta fick förstås alltid vara hos mig då jag ammade henne.

Barnen ville inte vara hos sin pappa

Barnen ville inte vara hos Johan. De tyckte att Lottas barn prioriterades. Det var alltid deras önskningar som kom först. Johan förklarade det med att Lotta mådde
dåligt om hennes barn inte hade det bra. Hon tyckte inte om Johans barn förstod jag efter ett tag. Hon ville ha Johan men inte hans barn.

Allt oftare var det hinder för att barnen skulle kunna vara hos sin pappa. Det var ofta något av hennes barn som var sjukt eller något de måste göra. Jag ville gärna ha barnen hos mig men tyckte att Johan svek både barnen och mig. Han bröt alla sina löften till oss. Jag försökte prata med honom men han ville inte lyssna.

Efter drygt ett år berättade Johan att han och Lotta och hennes barn skulle flytta till en annan stad. Johan och jag har gemensam vårdnad om barnen. Jag insåg att Lotta och hennes barn betydde mer för Johan än våra fem barn. Jag ville hellre ta hand om barnen själv. De skulle slippa vara hos Johan varannan vecka där de inte kände sig välkomna. Johan blev glad när jag inte protesterade. Han ville helt enkelt slippa sina egna barn och bara koncentrera sig på Lotta och hennes barn.

Naturligtvis värker det i hjärtat att Johan övergav oss. Att han hittade en annan familj.

Johan ringer pliktskyldigast ibland och vill prata med sina barn. Jag hörde att han berättade för dem att han ska bli pappa igen och att han var glad för det. Jag kommenterade inte det.

Jag är arg och besviken men det är inget som barnen ska behöva förstå. Jag vill att de ska ha en positiv bild av sin pappa och jag hoppas att de kan få en bättre kontakt längre fram. Jag säger aldrig något negativt om Johan så att barnen hör. Det är viktigt att de tror att de har en pappa som verkligen älskar dem, precis som han gjorde innan han träffade Lotta.

Sara