För ett år sedan träffade jag min stora kärlek och allt känns verkligen toppen. Förutom det faktum att jag saknar min ensamhet otroligt mycket!
Jag är ett ensambarn och är van vid att spendera mycket tid i mitt eget sällskap, och har även i vuxen ålder levt ensam och alltid trivts väldigt bra med det. Nu har min partner och jag börjat ta steget till att leva tillsammans med varandra, något som jag så klart gärna vill eftersom jag älskar honom och självklart önskar att vi ska leva ihop.
LÄS ÄVEN: Fråga Vibeke: Varför saknar jag mannen som tryckte ner mig?
Men det faktum att han är i hemmet varje dag driver mig till vansinne och jag känner att jag ofta finner mig i romantiserande tankar kring min forna ensamhet.
Vi spenderar tid ifrån varandra tillsammans med våra respektive vänner, arbetskamrater och dylikt, men jag känner att det inte är tillräckligt för mig.
Jag saknar att inte ha mitt liv själv längre och känner att jag hela tiden slits mellan den känslan och hur mycket jag älskar min partner.
Samtidigt skäms jag också över att jag längtar tillbaka till min ensamhet, när jag faktiskt träffat någon som verkligen är helt fantastisk på alla tänkbara vis. Hur kan jag tänka kring det här?
Undrande
Vibeke Dorph svarar: Sluta skämmas för dina känslor
Jag tycker att du ska börja med att glädja dig över att du är en person som uppskattar ditt eget goda sällskap. Det är ju trots allt dig själv som du tillbringar det mesta av ditt liv med. Och då är det härligt att du trivs med det. Med det sagt, vet jag också att det finns väldigt många som har det som du. Enligt min erfarenhet är det mest kvinnor som saknar egentid i ett förhållande.
Varför det är så kan jag inte ge ett entydigt svar på men kanske är det så att kvinnor är mer fokuserade på att ta ansvar för omgivningens väl och ve, medan män kan fokusera på sig själva mentalt även om de är omgivna av andra människor.
LÄS ÄVEN: Fråga Vibeke: Min pojkvän blir arg när jag vill prata ut
Att flytta ihop med sin partner är inte något som fungerar bara av sig själv. Särskilt inte när det handlar om två vuxna människor som har skapat sina egna vanor och ovanor. Att bli sambor är en process där man ska slipa av varandras kanter samtidigt som man ska ge varandra det utrymme man behöver.
Det kan bara lyckas om man öppnar munnen och vänligt förklarar hur man tycker och känner. I ditt fall är det nog viktigt att du berättar för din partner att du behöver mer tid för dig själv. Du kan kanske få ett eget rum eller så bestämmer ni att du ska få några timmar för dig själv när du kommer hem. Ni kommer säkert att hitta en lösning på det.
Det är viktigt att du slutar skämmas för dina känslor. Ni ska bara vara öppna och ärliga mot varandra och se till att lösa det här problemet tillsammans, så att ni båda kan njuta av att bo under samma tak.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph, vår relationsexpert, om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Maila till hj.experter@egmont.se
Skriv ”Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
LÄS ÄVEN: Anders, 53: Min flickväns svartsjuka har förstört vårt förhållande
