Jag blev sexuellt utnyttjad av min styvfar i tre år. Det började när jag var tio år och slutade när jag var tretton. Jag är säker på att min familj anade att något var fel. Även mamma. Men ingen sa något. Det var som en tyst överenskommelse.
Mina föräldrar skildes när jag var två år. Pappa försvann ganska snabbt ur mitt liv. Jag har några fotografier av honom men inga minnen. Mamma gifte om sig när jag var fem år och de fick två barn. Mina yngre halvbröder.
Läs även: Min mans sjukdom fick oss att hitta tillbaka till varandra
En tid innan övergreppen började kände jag en vag olust inför min styvfar som jag inte förstod. En kväll när jag var tio år och han skulle säga godnatt började det. Gradvis blev övergreppen grövre. Han tog kontroll över mig mentalt med hot och en sjuk verklighetsuppfattning. Han fick mig att hålla tyst, att skämmas och klandra mig själv. Eftersom det pågick länge och regelbundet, även i huset när hela familjen var hemma, är jag övertygad om att alla åtminstone anade att något var fel.
Jag tog på mig skulden för övergreppen
När jag var 13 år fick han en stroke. Han var bara 42 år och återhämtade sig men blev sig aldrig lik igen. Han var livrädd för att drabbas av en andra stroke och det var som om han över en natt glömt bort mig. Jag fick äntligen vara i fred. Den där stroken var det bästa som hänt mig.
Jag försökte glömma det jag gått igenom men skammen påverkade mig djupt. Jag tog på mig skuld för allt möjligt. Om någon behandlade mig illa eller orättvist trodde jag att det var mitt fel. Jag kände mig trasig och ovärdig.
Läs även: Jag ljög för alla om vem som var pappa till min son
När jag var 24 år träffade jag Jesper. Han var den första jag berättade min historia för. Förhållandet med honom var oerhört viktigt för mig. Det gjorde mig starkare och alla känslor som jag försökt trycka ner började bubbla upp. Jag hade väldigt mycket inom mig som jag behövde få bearbeta och göra mig av med.
Min familj försökte underminera mig
Jag tror att min familj kände den där förändringen i mig. De blev livrädda för att den falska familjefasad som vi gömde oss bakom skulle krackelera.
I ett försök att underminera mig började de plötsligt prata om mig som känslig.
Läs även: Min pojkväns förra tjej försökte få honom tillbaka
De fällde avfärdande kommentarer om att jag överdrev och att jag alltid hade varit känslosam. Kanske misstänkte de att jag berättat för Jesper eller kanske var de bara rädda för att jag skulle göra det.
Att försöka hålla den fasansfulla hemligheten under ytan var viktigare än hur jag mådde. Det var hänsynslöst och klyftan mellan mig och min familj djupnade.
Bröt med familjen
Till slut exploderade jag. Under ett julfirande konfronterade jag äntligen min styvfar. Alla blev som vansinniga.
Till slut drog Jesper med mig därifrån och jag skakade av känslor hela vägen hem.
Ingen hörde av sig. Alla väntade på att jag skulle be om ursäkt så att vi kunde fortsätta låtsas som ingenting. Men det gjorde jag inte – jag sökte hjälp. Några månader senare ringde jag mamma och erbjöd henne att följa med till terapin men hon låtsades inte förstå vad jag menade. Mamma tyckte bara synd om sig själv för att jag försökte slå sönder familjen.
Läs även: Jag försonades med min vän – men mamma förlät jag aldrig
Då bestämde jag mig för att det fick vara nog. Det är nästan tio år sedan nu.
Jesper och jag flyttade långt bort och blev föräldrar till två barn. För två år sedan ringde mamma. Hon tyckte att de hade rätt att träffa barnbarnen och ville veta om jag var redo att be om ursäkt så att vi kunde lämna det gamla bakom oss.
Jag blev så chockad att jag knappt fick ur mig ett ord. Några dagar senare ringde jag tillbaka och var brutalt ärlig om minnen från min barndom. Om den dagen kommer då hon ber mig om förlåtelse är jag beredd att lyssna men annars får det vara.
Anonym
Skicka in din berättelse!
Har du själv upplevt något i ditt liv som du vill berätta och dela med dig av till andra? Det kan vara stort som smått. Skriv och berätta med dina egna ord!
Du får gärna vara anonym, men ange namn, adress och personnummer eftersom alla införda bidrag honoreras. Vi kan behöva redigera och korta ner texten.
Adress: Läsarnas egna berättelser, Hemmets Journal, 205 07 Malmö. E-post: lasarberattelser@egmont.se
Välkommen med din läsarberättelse!
Carina Löfgren, redaktör