Marie: Min killes vuxna döttrar vägrar att släppa in mig i familjen

Jag har varit tillsammans med en gullig och rar man i sju år. Han har tre döttrar som är mellan 34 och 39 år, medan jag har två söner på 23 och 29 år.

Det är nu nio år sedan hans hustru gick bort, efter en mycket lång tids sjukdom. Döttrarna tog hand om sin mamma under hennes sjukdomstid och trots att hon nu varit död i nio år är hon fortfarande väldigt närvarande i vår vardag.

Vi tillbringar mest tid hemma hos min pojkvän där hans döttrar kommer och går som det passar dem. Jag får ofta kritik för att jag inte gör saker och ting som deras mamma gjorde. Hon gjorde allting mycket bättre än jag gör det.

Rent officiellt har jag aldrig blivit presenterad som en ny medlem i deras familj. Det verkar som döttrarna ”klipper bort” mig från foton från festliga tillfällen som de lägger ut på sociala medier. De är också mycket noga med att påpeka att det är pappa de hälsar på när de är hemma hos honom – inte mig.

Alla bemärkelsedagar som rör deras döda mor firas och då är jag inte välkommen. Det beslutet stödjer min pojkvän och rent allmänt försvarar han deras beteende.

På grund av allt detta gick jag till en psykolog för tre år sedan. Hon rådde mig att låta min pojkvän komma hem till mig istället för att det – som nu – alltid är jag som kommer hem till honom. Det tyckte han dock var ett löjligt förslag.

Jag har alltid gett hans familj presenter och julklappar men mina pojkar och mina föräldrar har aldrig fått något från honom eller hans familj. Ja, jag kan ju fortsätta att ha det så här, men jag vore tacksam för ett råd från dig. Kan jag göra något för att förändra situationen?

Marie

Vibeke Dorph svarar: Gå hem och bjud med din pojkvän

Det låter som din pojkväns döttrar försöker hålla fast vid ett gammalt familjemönster och där finns det tydligen inte plats för dig. Visst kan man förstå att de sörjer sin mamma, men att hennes död håller familjen i ett järngrepp så många år efteråt är sjukt.

Livet går vidare och om flickorna vore sunda människor skulle de önska att deras pappa träffade en trevlig kvinna att dela sitt liv med. De gör inte det och varför deras pappa stöttar deras barnsliga beteende kan jag bara spekulera i. Kanske är det så att han själv har svårt att släppa taget om sin döda hustru.

En sak är dock säker, ingenting kommer att förändras så länge du inte ändrar beteende. Jag förstår inte varför du inte lydde det kloka råd du fick av din psykolog.

För det är nog så att du – för att få en sundare roll i er relation – måste gå hem till dig själv, bokstavligt talat.

Fortsätter du att hänga hemma hos din pojkvän och låter dig kritiseras kommer förolämpningarna att fortsätta i det oändliga. Men om du vågar välja dig själv och dina behov finns en chans att din pojkvän följer efter dig, att han lägger det förflutna bakom sig och väljer dig.

Gör ditt hem till er bas så har ni möjlighet att skapa ett mer jämlikt förhållande. Där kan hans döttrar inte dyka upp ständigt och jämt, bestämma dagordningen och förpassa er till det förflutna.

Så, gå hem och bjud med din pojkvän. Det borde du ha gjort för länge sedan. Kanske beror det på en rädsla att förlora honom. Och det scenariot är alltid en möjlighet men alternativet är värre. Om du fortsätter att låta dig behandlas som en dörrmatta, så kommer du i slutändan att förlora dig själv.