Jag är en kvinna i 60-årsåldern. Jag är gift och mamma till fyra vuxna barn. I snart 25 år har jag känt två kvinnor som jag mötte på en kurs den gången. Vi har i alla år träffats hemma hos varandra tre, fyra gånger om året. Vi äter gott och umgås.
De har båda alltid arbetat heltid, medan jag har haft deltidsarbete och också stannat hemma i perioder då min man varit borta mycket genom sitt arbete.
Mina väninnor har aldrig hymlat med att de varit tvungna att arbeta så mycket för att försörja sig. De har alltid gett mig en känsla av att jag inte är lika mycket värd i deras ögon, eftersom jag har en man med bra inkomst och därmed har sluppit jobba så mycket.
Kanske är det därför våra träffar alltid slutar med att jag mest suttit tyst och lyssnat och nickat med ett litet leende. Men innerst inne har jag varit ledsen eftersom jag varken känner mig sedd eller hörd.
LÄS ÄVEN: Fråga Vibeke: Jag vill inte umgås med mina väninnors män
De senaste två åren har jag faktiskt funderat på att hoppa av. Båda använder Facebook där de har många gemensamma vänner som de brukar prata mycket om. Jag är inte på Facebook och har ingen lust att vara det heller.
Jag orkar inte sitta i fem timmar på en söndag med människor som jag känner att jag inte har samma utbyte av längre. Problemet är att jag inte vet hur jag ska göra.
Nästa gång är det min tur att vara värdinna. Jag funderar på att göra vår träff till en brunch istället för en lunch eftersom det inte tar lika lång tid. Är det en bra idé?
Marianne
Vibeke Dorph svarar:
Jag kan inte låta bli att undra varför du inte försöker få balans i er relation innan du helt säger upp kontakten med dina gamla vänner. Ingenting förändras ju här i livet om vi inte försöker göra något åt det.
Så istället för att stänga av helt tycker jag att du kan försöka ta upp samtalsämnen som du också är intresserad av.
Det må så vara att du inte har arbetat lika mycker som dem men det betyder ju inte att du är en ointressant människa.
Börja prata om saker som intresserar dig. Det kan handla om resor, barn, barnbarn, böcker, politik – sådana saker torde väl de båda damerna också ha en åsikt om. Blir du avbruten eller nedtystad, så håll fast och säg (åtminstone till dig själv) att du har lika stor rätt att yttra dig i sällskapet. Varför ska ni annars fortsätta att träffas? Jag tycker alltså att det är viktigt att du står på dig.
LÄS ÄVEN: Lena: ”Min syster har stulit hela arvet efter mamma”
En kort brunch istället för en lång lunch tycker jag är en lysande idé. Varför inte kombinera med en promenad nu på vårkanten? Ett samtal blir nämligen ofta nytt och överraskande när man rör på sig. Jag tror också det är bra för dig att ta hand om dagordningen och bestämma vart ni ska gå.
Om dina väninnor mot förmodan fortsätter att avfärda dig och du har gjort vad du kunnat för att styra er relation i rätt riktning, råder jag dig att släppa kontakten med dem.
Skriv ett mejl där du förklarar att du känner att er vänskap har passerat bäst före-datum. Fokusera på det som berikar ditt liv.
Vibeke
LÄS ÄVEN: Fråga Vibeke: Jag tycker inte om att min väninna umgås med min exman
