I filmen ”Psycho” är motellägaren Norman Bates så besatt av sin döda mor, att han iförd hennes klänning hugger ihjäl den kvinnliga gäst som han instinktivt åtrår. Baserad på en verklig händelse, som det brukar heta.
För den roman som Alfred Hitchcock 1960 lät förvandla till en av världens otäckaste filmer var inte bara fria fantasier av författaren Robert Bloch. Som underlag använde han ett märkligt mordfall som några år tidigare ägt rum i en undanskymd del av delstaten Wisconsin.
Läs även: 20 av världens värsta seriemördare – och brotten de begick
En höstdag 1957 försvann ett kvinnligt biträde vid namn Bernice Worden spårlöst från sin järnhandel. Polisens undersökning visade att hennes sista kvitto var ställt till en viss Edward Theodore Gein, en blyg ensling som försörjde sig som diversearbetare. Han hade köpt en flaska frostskyddsmedel samma morgon som kvinnan försvann.
Ed Geins mörka hemlighet
När polismännen nådde Geins avlägset belägna gård, möttes de av en makaber syn. I ladan hängde Bernice Worden upp och ner med ett rep runt anklarna, uppsprättad från blygden till halsen, urtagen ”som en slaktad hjort”. Hon hade blivit skjuten med ett 22-kalibrigt gevär. Huvudet saknades.
Så ock Ed Gein själv, visade det sig. Däremot uppdagades snart fler spår av den ”hobby” som i många år upptagit hans intresse.
En 16-årig pojke som ibland brukade få följa med honom till fotbollsmatcher och biografer, hade för sina föräldrar berättat att Ed Gein ”samlade på krympta människohuvuden”. Dessa påstods komma från avlägsna öar i Söderhavet och hamnat i hans ägo via loppmarknader och auktioner.
Men när poliserna bröt sig in i huset, fann de att ”souvenirerna” var betydligt mer bisarra än så. I själva verket fick även de mest rutinerade brottsplatsundersökare att må illa.
Fasansfulla upptäckter
Den lista som upprättades av en kommissarie är idag ett av vårt tids mest fasanfulla dokument över mänsklig perversion och ondska:
Ett par läppar fastknutna i en persiennsnodd. Masker tillverkade av hud från ansikten. Nio vaginor i en skokartong. Fyra näsor och ett bälte av bröstvårtor. En papperskorg av människoskinn. Dödsskallar på sängstolpar. En lampskärm gjord av huden från ett ansikte. Fingernaglar, hår, skelettdelar och ”mycket annat”.
Ej att förglömma Bernice Wordens huvud ”invirat i säckväv” och hennes hjärta ”i en plastsäck framför köksspisen” …
Läs även: Sjukhusmorden i Malmö: 18-åringen tyckte synd om de gamla
Polismännen antog förstås att de betraktade en seriemördares verk. Men när Ed Gein inom kort greps, förklarade han att likdelarna var hämtade från tre olika kyrkogårdar i grannskapet.
”Mellan 1947 och 1952 gjorde jag mer än 40 nattliga utflykter för att gräva upp gravar. I tio fall lyckades jag också öppna kistlocken. Jag har aldrig dödat en människa.”
Bernice Worden, då?
”Jag provade ett gevär i affären, när ett skott av misstag brann av. Då drabbades jag av panik och släpade in henne i min bil.”
Ville ersätta sin mamma
Vid den följande rättegången – där ett till synes givet dödsstraff förvandlades till sluten psykiatrisk vård – påpekade Ed Gein också att han minsann hade återbördat merparten av liken till sina läger.
”Och jag tog aldrig några juveler eller ringar. Bara knipsade eller sågade av lämpliga kroppsdelar.”
Samtliga offer var medelålders kvinnor, vilket rättspsykologerna tolkade som att gärningsmannen omedvetet sökte något som ersatte hans döda mor.
Augusta Gein hade avlidit 1945 i sviterna efter en stroke. Sedan både hans far och storebror dött – den sistnämnde under mystiska omständigheter vid en gräsbrand som bröderna ryckte ut för att släcka – hade Ed skött om henne på egen hand.
Läs även: 9 av världens värsta kvinnliga seriemördare
”När hon gick bort blev jag utom mig av sorg. Jag miste den enda människa som jag verkligen älskat. Nu var jag helt ensam i världen.”
För att bevara mammas minne lät han hennes rum stå som de var. Resten av huset fick förfalla. Själv flyttade han in i en liten skrubb bakom köket.
Vid samma tid började Ed Gein läsa böcker och tidskrifter om kannibalism, dödskulter och nazism. ”Så föddes”, enligt psykologerna ”idén att tillverka en kvinnlig dress, där han kunde bli sin egen mamma – bokstavligt talat krypa innanför hennes skinn”.
Misstankarna om nekrofili, avvisade dock likplundraren med en fnysning:
”Inte en chans, jag tyckte de luktade alltför illa.”
Läs även: Ed Kemper: En av historiens värsta seriemördare – slog ihjäl sin egen mamma
- Ed Gein dog av lungcancer på mentalsjukhuset i Mendota, Wisconsin, den 26 juli 1984. Hans gravplats på kyrkogården i Plainfield kom att bli flitigt vandaliserad av souvenirjägare. Gravstenen stals omsider, men återfanns nära Seattle i juni 2001, 3 100 kilometer bort. Den förvaras nu hos sheriffen i Waushara, Wisconsin.
- Bilen som Ed Gein använde vid likplundringarna blev omsider en turistattraktion. Tivoliägaren Bunny Gibbons köpte den för 760 dollar och tog 25 cent i inträde för den som ville titta närmare på fordonet. Ed Geins hus skulle också ha auktionerats ut i mars 1958, men brann upp tre dagar innan försäljningen. Man misstänker att branden var anlagd.
Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier
