Rolf Merlin satt i köket och tittade ut över ett soligt Östermalm. Kylskåpet var tomt och i brödburken fanns bara ett par gamla skorpor. Solen sken in genom fönstret och rörde upp damm i det spartanskt möblerade vardagsrummet. Från trapphuset hörde han rappa steg som kilade upp och ner, och så lät det från hans brevinkast.
Rolf reste sig upp och gick mot dörren. Där på golvet låg ett brunt kuvert. Han böjde sig ner och såg att det kom från hyresvärden. Snabbt sprättade han upp det och läste pappren. Det var en vräkningsorder. Han hade några veckor på sig, sedan var Rolf Merlin bostadslös och utan arbete och pengar till sin försörjning.
Läs även: Sjukhusmorden i Malmö: 18-åringen tyckte synd om de gamla
Det var inte så han hade tänkt att livet skulle bli. Han som kom in på Kungliga Tekniska högskolan 1931 som 19-åring. Då såg framtiden ljus ut. Men nu kom vräkningen inte som någon överraskning.
Han kände det som att allt var över och kvar fanns bara att göra slut på allt.
Rolf hade en äldre bror, Fritjof, som tagit sitt liv 15 år tidigare. Storebrodern sköt sig och det fanns fler släktingar som hade avslutat sina livsbanor alldeles för tidigt på detta våldsamma sätt. Självmord låg i släkten, ett sätt att undkomma förnedringen efter ett misslyckande.
Rolf Merlin ville hämnas
Innan han skred till verket skulle han hämnas på dem som stuckit kniven i ryggen på honom och krossat hans drömmar. Länge hade han funderat på att mörda vicevärden Gerhard Tauvon, denna uppblåsta advokat som spatserade omkring med näsan i vädret, sträckte på sig inför de rika damerna och pratade så elegant med de andra herrarna. Han brydde sig inte ens om att ta av hatten för ingenjör Rolf Merlin.
Det var Gerhard Tauvon och hans likar som såg till att hålla sådana som Rolf utanför samhället genom att konservera makt och pengar inom sin krets.
Läs även: Viola försvann spårlöst – bråket med pappan slutade i familjetragedi
Rolf visste att han var begåvad. Han kände själv att det egna intellektet var vida överlägset de som satt med dyra konjakskupor och myste vid sina sommarstugor.
Hotade att mörda
Hela sommaren hade Rolf hållit ett vakande öga på Gerhard Tauvon när han njöt av ledigheten ute vid Kalmarsand i Bålsta. Rolf brukade åka ut på sin gamla svarta tjeckiska CZ för att studera vicevärden, något som hade fått människorna i Kalmarsand att reagera.
Det var en liten lantbruksbygd och människorna där var inte vana vid nykomlingar. Rolf var en främmande fågel i sin svarta skinnjacka och med sin gamla motorcykel. Folk såg den märkliga gestalten strosa omkring i grönskan med en fjärilshåv och lite håglöst sträcka sig efter de fladdrande insekterna.
Nu var det den 19 augusti. Han hade blivit av med sin bostad och ett par veckor tidigare hade han också fått ett riktigt förödmjukande besked från direktören på Stockholms Statistiska Hålkortsavdelning.
Läs även: Studebakermordet 1961: 25-åriga Ulla försvann efter danskvällen på Lorry
Aktuarien Per Åke Brandt hade med en arrogant vinkning viftat bort hans ansökan och slagit igen dörren.
För Rolf hade det varit en ren katastrof. Han hade verkligen velat ha jobbet och behövde det för att undvika den vräkning som nu hade kommit med posten.
I desperation hade han ett par dagar senare ringt till Brandt för att på sina bara knän be om en ny chans. Men Brandt hade varit iskall och avvisande. Då hade Rolf Merlin blivit så vredgad att han i raseri hotat att mörda aktuarien om han inte fick arbetet. Men Per Åke Brandt hade inte tagit hotet på allvar. Han hade bara svarat torrt:
– Vad hjälper det att slå ihjäl mig när du inte kan sköta arbetet?
Lämnade hemmet med pistol innanför jackan
Per Åke Brandt och advokaten Gerhard Tauvon verkade stå i maskopi med varandra. Två besuttna överklassherrar som mådde gott och skodde sig på de mindre bemedlade, tyckte Rolf Merlin. Han föraktade dem. De båda borde inte sitta på sådana positioner. De kunde sitta kvar på sina höga hästar eftersom de konsekvent valde bort och krossade de som var bättre.
Rolf Merlin var säker på sin sak: han var utsatt för en komplott. Hela samhället, om inte mänskligheten, stod emot honom och det fanns inget annat att göra än att skrida till handling. Han hade inget att förlora.
Grannarna på Banérgatan i Stockholm såg när han lämnade hemmet. Med sig hade han fjärilshåven, men innanför jackan fanns en 6-millimeterspistol. Rolf var skakad och uppenbart modfälld. Han såg ut som en människa som gick mot sin egen avrättning.
Nere på gatan stod motorcykeln parkerad. En gammal hoj som trots allt var i gott skick. Ett riktigt bruksåk som stadigt kunde manövrera de små lands- och skogsvägarna, vilka Rolf brukade rasa fram längs med på sina färder genom Mälardalens sommarkvällar.
14-åring blev vittne till mordet
Det tog nästan en timme att köra ut till Kalmarsand. De flesta var vid denna tid tillbaka i vardagen efter semestern och satt hemma för att äta middag. Vägen låg lugn och kvällssolen värmde skönt de som var ute och flanerade.
Rolf visste att Gerhard och hans hustru brukade vandra längs den lugna och smala landsvägen varje kväll före middagen i bersån. Den gamle advokaten levde ett lugnt liv inför den kommande pensioneringen. Han var nöjd med livet och saknade varken pengar eller bekvämligheter.
Rolf parkerade sin motorcykel och strök ner längs ängen med håven. Vanligtvis brukade han vara mer aktiv efter fjärilarna men idag var han mer spänd och spejande än tidigare.
I ett vackert trähus på andra sidan vägen var Britta Johansson precis hemkommen. Där bodde den 14-åriga flickan med sina föräldrar. Brittas mamma ropade att maten snart var klar. Britta sa att hon bara skulle skynda sig upp till sitt rum och göra en sak. Det skulle gå snabbt. De behövde inte vänta på henne.
Läs även: Stenbergapyromanen satte skräck i bygden – gäckade polisen i över 20 år
Pappan muttrade lite irriterat men tog snabbt för sig och sa till mamman att dottern kommer väl när hon är hungrig.
Britta öppnade dörren till sitt flickrum och kastade en blick ut genom fönstret. Där såg hon det trevliga paret Tauvon komma vandrade längs landsvägen. De gjorde så varje kväll och hälsade alltid så glatt. Advokaten stannade gärna och pratade en stund med Brittas pappa när de råkades.
Plötsligt fick Britta syn på något märkligt. Bakom paret Tauvon kom en svart motorcykel långsamt körande. Föraren var svartklädd och verkade nästan ta sikte på det gamla paret. Allt verkade mycket märkligt, tyckte Britta. Hon fortsatte att följa mannen med blicken och såg plötsligt hur han drog fram något, en pistol, och sköt flera skott mot herr och fru Tauvon.
Britta var chockad av de fruktansvärda scener hon tvingats bevittna.
I panik rusade hon ner till köket och ropade på föräldrarna.
Gerhard Tauvon sköts ihjäl
Gerhard Tauvon var dödligt skadad och vinglade desperat ner mot diket.
Rolf Merlin däremot var iskall. Han stod gränsle över motorcykeln och såg hur offren försökte komma undan. Frun var chockad och sprang skadad och gömde sig bakom en lada. Sedan brann ett skott till av och Gerhard Tauvon tog några sista andetag. Motorcykeln körde därefter långsamt från platsen.
En äldre dam vid vägkanten hade blivit vittne till allt. Hon hette Brita Händel och rusade med andan i halsen in till maken Henry.
– De har skjutit ihjäl den stackars advokaten! Du måste ringa till polisen. Gör något, Henry! skrek Brita.
Henry tittade ut genom fönstret, och tog sedan telefonen och ringde polisstationen, som låg tre kilometer bort. Flera signaler gick fram utan att någon svarade. Till slut gick telefonsvararen igång.
Polisstationen var stängd för dagen.
När Henry Händel ringde larmnumret svarade en telefonist i Enköping. Telefonisten lovade att skicka en ambulans, men ambulansen kunde inget göra förrän polisen var på plats – och under tiden satt fru Tauvon och tryckte bakom ladan medan hennes man låg död i diket.
Efter en stund kom polismannen Allan Larsson till platsen. Han var egentligen ledig men hade hört ryktet av en granne. Sedan följde provinsialläkaren Valter Wilhelmsson, som torrt konstaterade att mannen var död.
Då larmades statspolisen. Kommissarie Gustaf Göransson hade precis kommit hem när telefonen ringde. Ett mord hade begåtts ute i Kalmarsand. Gustaf suckade och ringde vidare till sina kollegor, och snart var hela byn full med poliser.
Per Åke Brandt mördades i sitt hem
Under tiden hade Rolf Merlin tagit sig tillbaka till Stockholm igen.
Han bytte om till en grå kostym och färgade håret grått. Sedan tog han en käpp och beställde fram en taxi till Gimlevägen i Djursholm. Strax före klockan åtta stannade taxin och Rolf steg ur bilen med en spelad haltning.
Disponent Ingvar W:son Johnson satt i bersån och smuttade på ett glas vin när han hörde ett bråk på gatan. Det var den förklädde Rolf Merlin som grälade med taxichauffören.
Disponenten tyckte inte om oroligheter, framför allt inte på sin egen gata. Han gömde sig i buskarna och såg den äldre mannen långsamt vandra upp mot grannen Per Åke Brandts dörr.
Mannen ringde på ett par signaler innan dörren öppnades. Det var frun och hon såg frågande ut.
– Träffas herr aktuarien Per Åke Brandt? frågade Rolf Merlin lite rossligt.
Per Åke satt i telefon med en släkting på övervåningen, men frun tog över samtalet så att han kunde gå ner och ta emot sin gäst.
Per Åke Brandt hann inte reagera. Så fort han visade sig i dörröppningen brann flera skott av.
Frun hörde de märkliga smällarna från det lågkalibriga vapnet och skyndade ner. Där låg maken på rygg med blodet rinnande ut från flera kulhål i kroppen.
Rolf Merlin var helt lugn och riktade vapnet mot henne, men hon kastade sig åt sidan. De två barnen lekte i ett annat rum.
Läs även: Stenbergsmordet 1915: Mördaren lämnade Elin att dö i snön – mordplatsen hedras än idag
Rolfs bostad stormades
Kommissarie Göransson fick larmet några minuter efter åtta. Stockholm hade drabbats av ännu ett mord samma kväll. Nu hade de två mördare, en medelålders motorcykelförare och en gammal gubbe.
Telefonerna gick varma och varenda ledig polis kallades in. De måste sätta upp vägspärrar.
Kommissarie Gustafsson upprättade en provisorisk kommandocentral hemma hos en granne vid Kalmarsand, Josef Ahlsél.
Mitt i detta satt kommissarie Göransson och gick igenom vad man hade så långt. De hade vaga signalement och få spår.
Bilden skulle snart klarna. En vän till advokaten ringde och tipsade om Rolf Merlin. En vräkning vore kanske motiv nog. Den märkliga ingenjören var arbetslös och lite av en enstöring.
Klockan två på natten stormade poliserna Rolfs lägenhet, men den var tom.
Släktingarna visste inte heller var han fanns och det var ont om spår i lägenheten. Hela natten sökte polisen och när solen gick upp på morgonen var huvudstaden en plats för det största polispådraget någonsin.
Mördarna verkade ha gått upp i rök. Eller kanske var det en och samma gärningsman? Kunde de båda offren ha något gemensamt? Svaret kom lite senare. Kulorna hade jämförts av teknikerna och de var säkra. Det var samma mordvapen i Djursholm som på Kalmarsand.
Tog sitt eget liv
Nu gick det ut ett rikslarm efter Rolf Merlin. Han var farlig och beväpnad. Polisen i de angränsande länen fick snabba order att hålla uppsikt. Rolf Merlin kunde vara på flykt och dyka upp var som helst.
Samtidigt var Rolf Merlin på väg att fullborda sitt eget slut. Hans liv var förverkat och det fanns inget hopp om en framtid.
Håglös och desillusionerad tog han sin motorcykel och åkte ut till Lidingö. Vid Gåshaga hittade han en värdig plats att tillbringa livet sista skälvande minuter.
Vädret var skönt och solen värmde på eftermiddagen. Allt verkade lugnt och de flesta människor var hemma och åt middag tillsammans med sina nära och kära.
Bara Rolf var ensam ute i det gröna med en pistol i handen. Ingen skulle sakna honom, det var han säker på. Han satte pistolen mot huvudet och tryckte av.
Kort därpå hittades han av förbipasserande som ringde polisen.
Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier
