Barnen tar del i ekonomin

Prylbegär och hets efter märkeskläder. Att tonåringar kräver dyra grejer är ett problem för många barnfamiljer. Läs hur familjen Skoglund fick slut på tjafset om pengar.

Barnen tar del i ekonomin
Döttrarna Jonna och Jolin är delaktiga i planeringen av familjens ekonomi.
Foto: Stefan Edetoft

Nu är Jonna 16 år, hon har just börjat gymnasiet och jobbar på McDonalds på helgerna för att tjäna egna pengar. Tiden då märkeskläder var viktigt har hon lämnat bakom sig.

– Det är nog när man börjar högstadiet som märkeskläder är som viktigast, säger hon. Då är man väldigt osäker på sig själv.

Det var jobbigt. Även för hennes föräldrar, Helene och Johnny Skoglund, var det en besvärlig tid. Deras värderingar ligger långt från dotterns märkestänkande. Att köpa dyra kläder till växande barn är bara dumt, tycker Johnny. Det blev mycket tjat och tjafs.

Lösningen blev att Jonna fick hela barnbidraget för att bekosta sitt liv, utom nödvändigheter som skor och kläder på en lägre prisnivå. Med eget ansvar för pengar ökade också hennes förståelse för familjens ekonomi.

Lillasyster Jolin går i sjätte klass. Än så länge är det inte så mycket prat om märkeskläder. Men kanske är det på gång. Några tjejer har börjat sminka sig, nästan alla i klassen har mobiler och många jämför sina modeller.

Familjen Skoglund har det senaste året gjort en omställning av ekonomin.

Johnny Skoglund hade tidigare en bilskola men har sålt företaget och är nu fritidsledare på en skola i Borås. Det ger honom mer tid för familjen men mindre pengar.

Helene Skoglund är teaterpedagog på en annan skola. Nu är familjen mer prismedveten och tittar efter billigare saker och mat.

– Tidigare skämde jag nog bort barnen med dyra saker, säger Johnny. Kanske för att kompensera att jag nästan aldrig var hemma. Nu har jag dragit ner på prylar.

– Vi tänker på ett annat sätt nu, säger Helene. Vi ser det som att familjen har en gemensam ekonomi som även barnen är delaktiga i. När man skaffar barn ska man fostra dem till att klara sig som vuxna. Då måste man också ge dem ansvar.
Det innebär att Jonna och Jolin får vara med och bestämma om vissa saker som berör alla, men också att de är med och sparar.

I köket hänger Lisebergskassan, ett myntrör för tiokronor som alla är med och fyller på. När det är fullt har man 1 500 kronor och det är vad som behövs en heldag på nöjesparken Liseberg i Göteborg för fyra personer.

Vid stora utgifter som resor utomlands, nya cyklar och annat får barnen ibland bidra med en del av sitt sparkapital. Vad saker och ting får kosta och hur man fördelar det ekonomiska ansvaret avgörs från gång till gång.

– Jag tror det är bra att barn får dra sitt strå till stacken, säger Johnny. Man gör dem en björntjänst om man hela tiden matar dem. Vår äldsta dotter som flyttat hemifrån har lärt sig. Det känns tryggt att släppa henne.

– När det här med pengar kommer upp måste man ta matchen som förälder, säger Helene. Man tjänar i längden på att vara tråkig och säga nej.

Barbro Johansson är etnolog vid Centrum för konsumtionsforskning vid Göteborgs universitet. Hon har gjort en studie om barn i konsumtionssamhället. Barn i åldern 8–12 år har själva fått berätta om hur de ser på pengar,
reklam och konsumtion.

– I elva–tolvårsåldern är det stora variationer i hur viktigt det är med kläder, säger hon. En del tycker det är oviktigt, andra vill inte avvika. Men de flesta är inställda på att man ska ha en viss stil på högstadiet. De vet vad som väntar och sneglar på olika stilar.

– En del av barnen beskrev åldern 8–11 år som en frizon. Man är stor nog att få bestämma själv men inte så stor att man börjat känna trycket från andra.

Barbro Johansson menar att barn i dag kan hantera sin plats i konsumtionssamhället. De blir tidigt medvetna konsumenter med förmåga att bedöma kvalitet och priser och att vara kritiska till reklam. Men de lär sig också att man ska konsumera för att vara cool. Från de vuxnas sida finns en dubbelhet, enligt henne.

– Å ena sidan vill många föräldrar lära sina barn pengars värde och att ta eget ansvar. Å andra sidan har man ofta synpunkter på vad barnen gör med sina egna pengar, säger Barbro. Man vill både skola in och hålla ute.

Och det gäller inte bara föräldrar. I samhället i stort finns motstridiga synsätt på barn och konsumtion, tycker hon. Marknadsaktörer betraktar barn som kompetenta och självständiga individer, medan till exempel Konsumentverket står bakom förbudet i Sverige mot tv-reklam riktad till barn.

– Barn har inte ekonomiskt ansvar för sina liv, men de kan vara med och tycka till om saker som berör dem själva, säger Barbro Johansson. Barn är medvetna om familjens situation och accepterar det ekonomiska läget. De är lojala mot sina föräldrar.

Hemma hos familjen Skoglund är det inte längre något tjat om pengar. De diskuterar sig fram till gemensamma lösningar.
Helene och Johnny kan visst förstå att märkeskläder är viktigt en viss tid i livet, när säkerheten sitter i kläderna. 16-åriga Jonna har också lärt sig en hel del.

– Pengar kommer inte flygande, säger hon. Jag har blivit bättre på att hålla i dem.

Av: Lena Löfgren

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top