Våga testa wwoofing – Åsa, 58, blev getbonde i Italien

Längtar du efter ett avbrott från vardagen, men ändå med en chans att göra nytta? Åsa Nylander tog tjänstledigt, vandrade över Alperna, och blev en “wwoofare”. I fem veckor arbetade hon ideellt på en liten organisk getfarm i vackra Aostadalen i Italien.

Tankeprocessen började redan strax efter att Åsa hade fyllt 50 år. ”Ska jag fortsätta att jobba ända in i kaklet, eller vill jag upptäcka något nytt i livet?”

Åsa Nylander

Ålder: 58 år.

Bor: Östervåla, Heby kommun.

Familj: Sambo och två söner 20 och 23 år.

Yrke: Förvaltningschef för samhällsbyggnad  i Heby kommun.

Aktuell: Tog tjänstledigt i sexmånader, pilgrimsvandrade och provade på “wwoofing” i Italien. 

Några år senare var tiden mogen. De två sönerna var vuxna, chefen gav klartecken och hennes man sa bara ”gör det!”

– Det var väldigt mycket en känsla av hinna med något annorlunda innan det var för sent. Du har ju inga mer givna pauser i livet efter föräldra­ledighet och studie­ledighet, säger Åsa.

Åsa Nylander arbetar som förvaltningschef för samhällsbyggnad i Heby kommun. Efter att ha hittat sin egen vikarie tog Åsa tjänstledigt under sex månader för att vandra i Italien, men också för att bli en ”wwoofare”. Wwoofing står för ”Worldwide Opportunities on Organic Farms” (WWOOF) och är en global rörelse där volontärer kan arbeta på ekologiska jordbruk över hela världen. Syftet är att främja ett kulturellt och pedagogiskt utbyte, bland annat för att sprida kunskap kring hållbart lantbruk. Du arbetar halva dagar i utbyte mot gratis kost och logi.

Wwoofing

WWOOF – World Wide Opportunities on Organic Farms –  är ett nätverk som startade 1971 i England. WWOOF:s mål är att ge människor från hela världen möjlighet att få lära sig ekologiskt jordbruk och trädgårdsskötsel, samtidigt som de delar sin värds vardag. Du behöver ingen tidigare erfarenhet, utan alla är välkomna. Du arbetar halva dagar mot gratis mat och husrum.

Läs mer på wwoof.se eller wwoof.net

Vandrade 167 mil

För Åsa var det en del av hennes 167 (!) mil långa vandring i Italien, där hon gick längs med den gamla pilgrimsleden Via Francigena. Den sträcker sig från Canterbury i England, genom Frankrike och Schweiz, till Rom och sedan till Apulien, Italien. 

– Jag visste att jag ville stanna och volontärarbeta någonstans i Alperna, men innan jag fick tips om ”wwoofing” hade jag aldrig hört talas om det, säger Åsa.

Aostadalen i nordvästra Italien, på gränsen till Frankrike och Schweiz.

Snart anmälde sig Åsa på organisationens utmärkta hemsida, gav en kort beskrivning av sig själv och skickade ut flera förfrågningar. Till slut fick hon napp på ”La chèvre heureuse”, den lyckliga geten, en liten getfarm i Aostadalen nära franska gränsen.

– Det blev fantastiska veckor, säger Åsa och jag blev verkligen en del av familjen. Jag åkte till och med till­baka dit på vägen hem. Förutom att jag trivdes, så var läget underbart vackert.

Wwoofing innebär ofta hårt arbete

Åsa gillar att hugga i, och det är bra, för det är ingen traditionell semester att ”wwoofa”. Det innebär ofta hårt arbete och Åsa fick hjälpa till med allt från att hässja hö till att rensa ogräs i de stora grönsaksodlingarna, men framför allt med att göra getost från mjölken av gårdens cirka 50 getter. Plötsligt fann sig Åsa värma mjölk till ostmassa, röra löpe till ricotta, ösa upp i ostkorgar och vända ostar som hon aldrig gjort annat. Dessutom hjälpte hon till i gårdens restaurang, ­öppet för ”agriturismo”.

– Det fanns ingen hierarki, utan jag blev snabbt med i gemenskapen. Alla högg in där det behövdes helt enkelt, berättar hon.

Maten var närodlad och underbart god. Åsa serverar hemmagjord pizza från den vedeldade stenugnen.

Det innebar till exempel att Åsa en dag stekte 30 öringar som en granne kommit över med, och som snart hamnade på dagens meny. 

– Är ni galna, protesterade jag, men de sa bara ”prova, prova”.  

– En annan gång fick jag servera, det hade jag aldrig gjort i hela mitt liv. 

Just att få så mycket förtroende av gårdens familj, i allt från osttillverkning till att baka bröd, tyckte Åsa var bland det bästa.

Typisk arbetsdag

07.30 Frukost

08.00 Osttillverkning

10.00-13.00 Förbereda mat till restaurangen eller trädgårdsarbete

13.00 Lunch

13.00-18.00 Ledigt, vandring

18.00 Arbete i restaurangen

21.00 Middag

 – Jag hade också hela dagar ledigt som kompensation för längre arbetsdagar. Då kunde jag göra långvandringar och fick hjälp med skjuts om jag behövde det, säger Åsa.

Maten var ”wow”

Maten som serverades var också något extra. Allt var lagat från grunden, närodlat och ekologiskt, direkt från gården eller granngårdarna.

– Alla gäster sa bara ”wow” vid varenda rätt. Det var en stor tillfredsställelse att få vara med och laga och servera all denna fantastiska mat. 

– Ibland fick jag skära rabarber i tre timmar till en kompott, eller vara med och göra hemmagjord ravioli med gårdens spenat och ricotta. Ibland tog jag hand om och stekte stora köttbitar från gårdens alla djur.

Åsa hann också med magiska vandringar i närområdet.

Ofta åt Åsa med familjen när dagens arbete var avklarat.

Men hur gjorde du dig förstådd?

– Mamman i familjen kunde bra engelska, sedan gick det att klara sig på en blandning av engelska och italienska.

– När vi satt tillsammans på kvällarna så pratade ju alla italienska, men på något sätt förstod vi varandra ändå. Det var väldigt häftigt att uppleva.   

Rekommenderar wwoofing

Fanns det något som var jobbigt?

– Tidiga morgnar i mejeriet och sena kvällar på restaurangen var ibland en utmaning, men jag lärde mig att ta en siesta och sova en stund varje eftermiddag precis som resten av familjen. 

Åsa vill absolut rekommendera  ”wwoofing”.

– Det är ett roligt sätt att lära känna en kultur, ett land och en familj och komma in i någons vardag. Men framför allt lär du dig hur man kan leva i samklang med naturen, ekologisk odling och det urgamla hantverket att tillverka ost. 

Här lagras getosten i en gammal grotta.

Jag hörde att du försökte lära dem att äta messmör!

– Ja, just det, det görs ju på vasslen som blir över när man tillverkar getost, så jag googlade hur det gick till och kontaktade en kompis i Sverige som har ett mejeri. Men det föll väl inte riktigt i smaken. Vi får nog behålla det i Sverige…

Många yngre ”wwoofare”

Vad har du lärt dig?

– Att du klarar mycket mer än du tror! Och att uppleva en sådan ömsesidig tillit till någon du aldrig träffat tidigare – att det kan bli så  bra!

 De flesta ”wwoofare” som Åsa träffade på var yngre.

– Men jag var absolut inte den äldsta. En tidigare ”wwoofare” på gården hade varit 65 år.

I mejeriet tillsammans med två franska systrar och ägaren Roberta.

Finns även i Sverige  

Bland annat arbetade hon med två franska systrar, varav den ena hade åkt runt i Europa under ett år och volontärarbetat. En annan var en ung kvinna från Kalifornien, en van bergsklättrare som Åsa slog följe med på sina vandringar.

”Wwoofa” kan du göra i hela världen, även i Sverige, och du kan hjälpa till med allt från att plocka apelsiner på Sardinien till att plantera träd på Nya Zeeland.

– En kvinna jag träffade arbetade i en fäbod, högt upp på en alptopp. Där bodde hon ensam, med kossorna.

”Wwoofingen” var en del av Åsa långa resa, som både började och slutade med pilgrimsvandringen. Att Via Francigena gick över Alperna och det klassiska Sankt Bernhardspasset, lockade Åsa.

Delar av leden var tuff, men Åsa hade förberett sig väl. Hårda pass med crossfit, men även vandringar med tung ryggsäck några månader innan.

Sex månaders tjänsledighet är nu över och under hösten har Åsa återgått till sitt arbete på Heby kommun.

”Att vara en vänlig själ räcker långt”

Kände familjen igen dig när du kom hem?

 – Ha, ha, absolut. Mitt syfte var ju inte att bli en ny person på något vis, men jag fick en del kommentarer av vänner ”Åsa, det fullkomligt lyser om dig nu.”

– Men det är klart att jag hann fundera över vad som är viktigt i livet.

Vad kom du fram till?

–Att vara en vänlig själ räcker långt! Människor som är snälla och vänliga… det är så mycket värt.  

– Jag har kanske också en mer avslappnad attityd idag. Allt måste inte vara så perfekt. Det är onödigt att hetsa upp sig och det mesta löser sig.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top