Barbro, 76, är ensamresenär: ”Jag vill resa på mitt sätt”

Med en vänlig gest tar Barbro Lindquist emot mig i lägenheten i Uppsala. Vi börjar med att äta lunch ihop. Maken Anders bjuder på god fisk­soppa på gös han fångat själv. Sedan sätter vi oss med kaffe och kakor i vardagsrummet där väggarna har många böcker, inklusive ett par hyllmeter reseguider. 

Barbro ska snart resa iväg, denna gång till favoritlandet Vietnam. Hon är 76 år och två–tre gånger om året beger hon sig på långa resor, ofta till andra kontinenter och alltid ensam. Anders stannar numera hemma. När väninnorna vill följa med tackar hon vänligt men bestämt nej. 

– Jag vill resa på mina egna villkor, förklarar Barbro. Annars kommer jag inte iväg på mina speciella färder där jag reser anspråkslöst och lär känna lokalbefolkningen och andra resenärer.

Därför är det viktigt för henne att fara bort utan att behöva kompromissa med någon annan.

– Mina resor är dessutom ett sätt att hitta avskild vila och få tid att läsa, tillägger hon.

Hennes iPad är full med romaner när hon ger sig iväg. Femton stycken kan hon läsa under tre veckor i Sydostasien. Listan på länder hon besökt är lång, även om det ofta blir Vietnam, thailändska ön Koh Lanta och Grekland. Bland annat har hon hunnit besöka hela 34 grekiska öar. 

– På en ö som Amorgos känner folk igen mig numera och hejar när jag kommer dit, säger Barbro.

Nyfiken på människor

Under vinterhalvåret kommer resorna tätt för Barbro. Jag undrar vad det är som motiverar henne. Barbro ler och smuttar på kaffet.

– Jag är ju nyfiken. Nyfiken på hur platser ser ut, nyfiken på människor. Sevärdheter är inte det primära. Utan möten med människor i deras egen miljö och upplevelser av marknader och andra ställen som har mycket lokal kultur.

På resa bor hon gärna enkelt, bara badrummet är rent och fräscht. Hon vaknar när solen går upp, vandrar när det är som svalast. För att se sig omkring längre bort hyr hon moppe och åker runt.

Lätt att träffa nya vänner när man reser ensam

Att resa ensam ser Barbro mest fördelar i. Till exempel lär hon känna många nya vänner som hon håller kontakten med och ibland stämmer träff med på nya resor. En stor nackdel finns det dock, medger hon.

– Ingen kan passa ditt bagage. Det är det sämsta med att resa själv.

Händer det inte att hon blir rädd?

– Rädd? Nej, aldrig. Kanske på havet när det är hög sjögång. Inte annars. Jag tror att ingenting ska hända mig, säger hon och skrattar.

Brutit både arm och ben på resa

Känslan att ingenting kan hända henne är beundransvärd med tanke på att hon brutit både arm och ben ute på resa. I Grekland bröt hon armen på den lilla ön Patmos, som saknar egen sjukstuga. Hon var tvungen att ta båt till ön Kos en timme längre söderut för att få vård. När hon var tillbaka på Patmos badade hon med den gipsade armen höjd över vattnet och blev ett samtalsämne på ön.

I Kambodja halkade hon på en poolkant och bröt lårbenet. Hon var tvungen att åka ambulansflyg till Bangkok i Thailand för att få rätt behandling av benet.

– Alla inblandade var helt fantastiska mot mig, minns Barbro. Det gjorde att jag kände mig trygg och lugn.

Benbrottet har förändrat Barbros resande. Hon lider nu av dålig balans i ena benet och rör sig runt på andra sätt än tidigare. 

– Jag tänker ofta på underlaget där jag ska gå. Asfalt eller hård fast sand är det jag bäst behärskar numera.

Käppen gör människor hjälpsamma

Efter benbrottet började Barbro också ta med käpp på sina resor. Vilket faktiskt har förenklat hennes resande avsevärt.

– Det är inte bara på flyget man får extra service. Folk är så oroligt hjälpsamma överlag, särskilt i Asien. Vissa blir närmast lyriska när de märker att man reser som ensam äldre kvinna. De säger ”Oh, you travel alone? Please let me help you.”

Till och med i New York upplever Barbro stor skillnad när hon har med sig käpp. Samma hjälpsamhet möts hon inte lika ofta av i Sverige.

– Jag vet faktiskt inte varför. Kanske har vi lite mindre respekt för äldre här i ­Sverige.

Förbereder sig för resan

Barbro njuter av att förbereda varje resa. Hon lägger ner mycket tid på att hitta rätt hotellrum, med rätt pris och rätt läge. För Barbro betyder rätt läge att hon bor nära de mest intressanta gatorna men ändå något kvarter ifrån dem för lugnets skull.

– Jag läser allt jag kan om resmålet. Tittar på kartor. Allt detta är ett nöje och en del av resan.

Men när ska hon sluta resa? Vad händer när det praktiskt blir för svårt att fara iväg? Barbro skrattar när hon hör frågan.

– Nej, jag inte ska sluta resa, säger Barbro utan tvekan i rösten. När jag blir äldre gäller det att hitta lösningar. Kanske pröva kryssning, vilket jag inte gjort hittills.

Drömde om den stora världen som liten

Barbro är född i Finland men har bott i Sverige nästan hela sitt vuxna liv. Hon tror att uppväxten i Finland gav henne grunden till sin reslust.

– Som barn bodde jag på ett litet ställe och kunde inte ta mig någonstans. Det blev lätt att man drömde om den stora världen. 

Vad resor betyder för Barbro råder det ingen tvekan om.

– Det är en stor stor glädje. Jag är så glad och tacksam när jag tittar tillbaka på mina resor.

Tips till dig som vill resa själv

Till någon i hennes egen ålder som vill resa ensam för första gången säger Barbro att det kan vara bra att börja med en kortare resa själv innan man gör långresor till andra kontinenter.

– Man måste inte åka långt för att göra en riktig resa. Det finns ju fantastiska resmål i Sverige och Norden också.

Det är dags att gå. Barbro tar adjö med ett brett leende. Det märks att hon är förväntansfull inför den kommande resan till Vietnam. I många avseenden är hon en alldeles vanlig 76-åring, bara lite mer orädd än många av oss.