• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jukkasjärvi – en frostnupen vintersaga

    KALLSINNIGT Slumra till på en frusen teater eller sov i en svit tillsammans med två gigantiska myror av is. Att checka in på Icehotel i Jukkasjärvi är ett kyligt – men vackert – vinteräventyr.

    Jukkasjärvi – en frostnupen vintersaga
    All is kommer från Torne älv och skördas i mars för att sedan ligga nedkyld tills det är dags att bygga hotellet som varje år uppstår i ny form. Foto: Martin Smedsen/ Icehotel

    Jag hoppar på nattåget vid Stockholms central. Det är middagstid och jag har med mig matsäck, jag har till och med packat ner en liten flaska vin. Ombord råder en uppsluppen stämning. De flesta resenärer ska, precis som jag själv, till Kiruna. Många är internationella turister – främst från Japan, Kina, Storbritannien och USA. Landskapet utanför fönstret byter skepnad allteftersom timmarna går. Vi färdas ju genom en stor del av landet och kommer att avverka runt 120 mil. 

    Jag sover gott och vaknar upp i Kiruna. Klockan är halv tio på morgonen och det är fortfarande mörkt. Nästan polarnatt. Det är mitt i januari och solen orkar över horisonten i bara ett par timmar. Temperaturen mäter nio minusgrader och träden är snöklädda. De amerikanska turist­erna huttrar i de för ändamålet inköpta ulltröjorna. 

    Jag skuttar in i en taxi och beger mig direkt till Icehotel. Här – 20 mil norr om Polcirkeln, i norrskenets eller midnattssolens magiska land – ligger världens första och största hotell helt byggt av snö och is. I år firar hotellet trettioårsjubileum. 

    År 1989 öppnade en 250 kvadratmeter stor igloo, Arctic Hall, som var ett konstgalleri tillverkat av is och snö, här vid Torneälvens strand i Jukkasjärvi. Folk kom på besök för att titta på iskonsten, och en dag var det en grupp gäster som ville sova över. De varma stugorna var fullbokade, men Yngve Bergqvist, Icehotels grundare, föreslog att gästerna skulle sova i kalla Arctic Hall. Gästerna tackade ja och försågs med renskinn och varma sovsäckar. Morgonen därpå väcktes de med varm lingondricka och ett diplom på att de hade överlevt natten – två traditioner som lever kvar på Icehotel än idag. Gästerna strålade, de var helt fascinerade av upp­levelsen och därmed var Icehotel fött. 

    Isbaren heter Torneland och är skapad av Luc Voisin och Mathieu Brison från Frankrike.

    Foto: Anna Wahlgren

    Varje år i ny skepnad

    Jag hade lite grand missat poängen med Icehotel. Jag trodde att huvudsaken var att sova på is. Mer som en prestationsgrej. Men det är ju de otroliga konstverken som spelar huvudrollen. Icehotel räknas som en av Sveriges viktigaste konstinstitutioner och är definitivt landets mest unika konsthall. Varje år uppstår det i ny skepnad – handgjort av ett fyrtiotal konstnärer från hela världen. Belysningen gör sitt för helheten, i vissa rum också ljudet – av en fors, av fötter som går på snö, av norrsken som rör sig på himlen… 

    – Under en intensiv period i november och december byggs hotellet upp. Och på våren smälter det ner i älven igen, förklarar guiden under rundvandringen. 

    Tjugo rum är vanliga isrum, sedan finns det ungefär lika många konstsviter, alla special­designade och handskulpterade av konstnärer. Sviterna har namn som "A night at the theatre", "Warm up" och "Echo's of the Torne River". Själv ska jag så småningom sova i "Tip of the Iceberg" som har formgivits av konstnären Franziska Agrawal. 

    Hela 30 000 kubikmeter is går åt till att bygga upp hotellet.

    – Är det någon som är orolig över att hotellet förbrukar all is som finns här uppe? Ingen fara – den totala mängden is som används för att bygga upp Icehotel motsvarar tio sekunders vattenflöde i Torne älv, meddelar guiden. 

    Nya Icehotel 365 är tillgängligt året runt tack vare specialdesignad byggnad som drivs av solenergi. Foto: Martin Smedsen/ Icehotel

    Flera  utflykter att välja bland

    Det råder en febril aktivitet på Icehotel. Gästerna verkar ständigt vara på väg till en utflykt och det står nästan alltid folk och väntar vid skylten "Meeting Point", varifrån utflykterna utgår. Många vandrar runt i lånad skoteroverall, hjälm på huvudet och rejäla skor på fötterna – redo att ge sig ut på norrskensjakt. De flesta som kommer till Icehotel vintertid har nämligen just norrskenet i sikte. 

    Några pålästa britter i restaurangen bidrar med färsk statistik från norrskenssajterna. Både Nasa och meteorologiska institut levererar norrskensprognoser. För norrskenet är lika opålitligt som vädret. Vissa veckor bjuder på ett häpnadsväckande skådespel, andra veckor kammar man noll. "That's the thing with mother nature: she's such a bloody diva", skriver Financial Times reporter efter en norrskensvistelse i norra Sverige. Först fjärde kvällen får reportern till slut skåda den mäktiga dansen över himlen och är lycklig hela vägen hem till London. Jag anar att vi nog inte kommer att ha samma tur. De närmaste dag­arna är norrskensprognosen dyster, den ligger på två på en tiogradig skala. 

    Som tur är finns det andra natursköna aktiviteter att ta tag i. Många gäster har sitt program klart redan innan de lämnar hemlandet. Det är rätt hårt tryck på populära utflykter, och ett tips är att boka åtminstone några aktiviteter i förväg. 

    Själv kastar jag mig nästan direkt iväg på en utflykt – en skotertur med guiden Oscar. Vi färdas på skotrarna över Torne älv. Längre bort på älven ser vi ett skällande hundspann. Den vita snön och fullmånens sken lyser upp tillvaron. Det är ofantligt vackert. Precis när jag börjar bli frusen av fartvinden stannar Oscar vid en vacker utsiktsplats – älven, skogen och stjärnhimlen breder ut sig framför oss. Oscar gör upp en brasa, han kokar kaffe och lingondricka i sotade pannor över eld­en, och vi dricker ur vackra, handsnidade träkåsor. 

    Sedan beger vi oss mot den vedeldade bastun. Jukkasjärvi kulturbastu, eller "Kallebastun" som den kallas, har blivit något av en institution, här i omgivningarna betraktas ju bastun som hemmets hjärta. På håll lyser ljuslyktorna, och gen­om fönstret syns den brinnande brasan. 

    Bastuguide Marielle Enkvist berättar om basturutinen. Det är en hel procedur: In i en bastu som luktar tjära, tvätta sig med tjärtvål, ut och göra snöänglar, in i den vedeldade bastun, slå med björkris på ryggen… och förstås springa ner till älven och doppa sig. Marielle har huggit ur en vak, men det är kallt och isen har lagt sig igen, så vi tar en spade och hackar ett nytt hål. Efter det iskalla doppet i kolmörkret lägger vi oss i en vedeldad badtunna – det ryker ur karet – och tittar på stjärnorna. Det är en magisk kväll. 

    Kvällen avslutas på hembygdsgården. I den timrade byggnaden med anor från 1768, som också är ett museum, sprakar elden. Jag beställer renskav med potatismos och Icehotels egen lager. 

    – Sover du kallt i natt? frågar paret vid bordet bredvid. 

    Det är den ständiga frågan här uppe. Huruvida man ska sova i kalla eller varma rum, om man har det stora äventyret framför eller bakom sig. Min första natt blir dock varm. 

    Förutom upplevelsen att bo i en isvärld för några dagar väljer många gäster att åka hundspann, se på norrsken, testa isskulptering, åka skoter – eller släde efter en ren.
    Foto: Markus Alatalo/Icehotel

    Lär känna den samiska kulturen

    Dagen därpå fortsätter mitt äventyrliga vinterliv. Lite av poängen med att åka hit är ju att ta för sig av aktiviteterna, resonerar jag. Det kostar en slant, men det är aktiviteterna som jag kommer att minnas. 

    Företaget Nutti Sámi Siida har grundats av samen Nils Torbjörn Nutti och arr­angerar utflykter med syfte att lära mer om den samiska kulturen. I tusentals år har samerna levt i takt med naturens årstider och förflyttat sig med renflocken i deras jakt på föda. Nu ska vi, en handfull turister, få möta renarna. Vi åker skotersläde genom skogen tills vi är framme vid renhägnet. Det knarrar av snön under fötterna. En vinter i en sagobok skulle beskrivas ungefär så här. Guiden Sáráh L Riská berättar om renskötselarbetet, och vi får mata renarna och prova att köra släde – en riktig adrenalinkick. 

    – Välkomna in i lávvun, tältkåtan, säger Sáráh L Riská, när vi börjar bli frusna.  

    Vi sätter oss på renskinn framför den värmande brasan, och Sáráh lagar delikata suovas: rökt renkött och lingonsylt i nybakad glödkaka – norrländsk kebab i sin allra bästa form. Hon fixar kokkaffe i en panna över elden och hon berättar om samiska traditioner och vardagsliv. Alla lyssnar uppmärksamt. Och vi kan inte låta bli att applådera när turen är över. 

    På kvällen gör jag som de flesta andra gäster på Icehotel – äter en femrätters ismeny, med inspiration från Tornedalen och samisk kultur. Jag njuter av Kalixlöjrom, röding, gravad älg, renfilé och åkerbär. Och om någon undrar… ja, rätterna serveras på is. Här i Jukkasjärvi dyker ju isen från Torne älv upp överallt. I glaset när man beställer dryck. I sängen. Och nu också – på tallriken. 

    Efter maten slår jag mig ner i isbaren och smuttar på en drink i ett islas. Champagneglasen tar en halvtimme att tillverka, så det gäller att njuta. Jag blickar ut mot dansgolvet som förstås också är gjort av is och snö. Som traditionen bjuder går jag ut och slänger glaset i en vägg när jag har druckit upp. Som bartendern konstaterar: glaset kan ju knappast återanvändas.

    Och så börjar det närma sig läggdags. Folk rör sig målmedvetet i ullunderställ och mössor och förbereder sig för strapatsen. Jag börjar nästan bli lite nervös. Hur kallt kommer det att vara egentligen? Ska allt sluta med att jag – tillsammans med några frusna spanjorer – sover på en brits  inne i det varma aktivitetscentret?

    Isakllt, nej inte alls. Icakurirens reporter hade en varm och skön natt i sovsäck ovanpå renfällar. Foto: Ann Wahlgren

    Oförglömlig hotellupplevelse

    Jag hade inte behövt oroa mig, jag fryser faktiskt inte en enda sekund. Jag bäddar ner mig i sovsäcken och det är varmare än hemma. Det är påfallande tyst – det är så tyst att vissa gäster har svårt att sova. Jag somnar vid midnatt, men vaknar vid fyra... Å nej, jag skulle inte ha druckit så mycket vatten till middagen… Jag försöker ignorera att jag behöver gå på toaletten, men till slut är jag tvungen att lämna värmen i sovsäcken och traska genom det iskalla hotellet. Jag återvänder och får snabbt upp värmen igen. Klockan halv åtta blir jag väckt med en kopp varm lingondricka. 

    Jag överlevde. Och inte bara överlevde, det var en minnesvärd natt. Nu väntar morgonbastu och en varm dusch innan det är dags för frukost. Det är lätt att förstå varför den brittiska tidningen ­Sunday ­Times har utsett Icehotel till en av ­världens mest oförglömliga hotellupplevelser. 

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!