• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Rijeka – Kroatiens okända pärla

    STORSLAGET Vilda öar, storslagen natur, kristallklart vatten och en genuin matkultur. Icakurirens resereporter har gjort en roadtrip i västra Kroatien och besökt årets kulturhuvudstad Rijeka.

    Rijeka – Kroatiens okända pärla
    Regionen Kvarner var ett av Kroatiens allra första turistmål som redan på 1800-talet samlade Europas kungligheter och adel. Foto: Shutterstock

    Mångkulturella hamnstaden Rijeka

    – Det här är Rijekas egen souvenir, säger guiden Dino Matesic och ger mig ett paraply. 

    Vi ska ut på sightseeing och regnet står som spön i backen. Rijekas attraktiva läge mellan trädbevuxna berg och det gnistrande Adriatiska havet påverkar nederbörden. Regnet blåser dock snabbt över, men ett tips om man ska hit är att ta med kläder för alla väder. 

    Rijeka är Kroatiens tredje största stad och historiskt har det varit en viktig hamn- och industristad. Härifrån avgick båtarna till Amerika. Idag spelar hamnen, varvet och industrierna en mer undanskymd roll. Nu satsar staden på kultur, och i konkurrens med superpittoreska städer som Dubrovnik och Pula blev Rijeka utsedd till kulturhuvudstad 2020. Motiveringen är stadens mångkulturella bakgrund och kulturårets slogan är just "Port of diversity". När Rijeka tillhörde habsburgska riket talades här fyra språk: kroatiska, italienska, tyska och ungerska. 

    – Rijeka är ett multikulturellt centrum. Min farmor är född i Ungern-Österrike, min pappa i Italien och själv är jag från Jugoslavien. Men vi är alla födda i Rijeka. Staden har helt enkelt tillhört olika länder vid olika tidsperioder, säger Dino Matesic. 

    Bland svenskar är Rijeka med omnejd fortfarande lite oupptäckt, till skillnad mot till exempel Dubrovnik som till bristningsgränsen är fyllt av turister. Makarskarivieran samt Split med närliggande öar som Hvar och Brac likaså. Matregionen Istrien, med Pula i spetsen, har också börjat locka många svenskar. Men jag skulle vilja slå ett slag för just Kvarner i norr. Här är färre turister, det är lätt att köra på vägarna, maten är gudomlig, och bäst av allt: det är otroligt naturskönt. 

    Många möjligheter till lugn i natursköna Rijeka. Foto: Getty images

    Vi gör alla Rijekamåsten: passerar torget Korzo, tar de 560 trappstegen upp till utsiktsplatsen Trsat med bästa vyn över staden och Kvarnerbukten, vandrar i den 330 meter långa underjordiska tunneln som italienarna byggde i början av andra världskriget, besöker museet Peek & Poke med gamla datorer och tittar in på sjöhistoriska museet där det bland annat finns en flytväst från Titanic. Och så tittar vi på expresidenten Titos gamla fartyg:

    – Det här är en del av vår historia. Jag seglade själv det här skeppet under min militärtjänstgöring på åttiotalet. Nu, inför kulturhuvudstadsåret, renoveras både byggnader och skepp. Utan kulturhuvudstadsåret skulle det ha sjunkit, säger Dino Matesic.

    Jo, Rijeka har fått sig en ansiktslyftning, men trots det är staden fortfarande lätt bedagad. Inte minst vid hamnområdet och piren är det lite ruffigt med slitna, graffitiprydda byggnader. Rijeka är en stad som behöver lite tid, den växer fram med tiden, och efter ett par dagar tycker jag att den får konturer. Jag gillar den långa piren, fiskmarknaden i jugendstil och att jag ständigt hamnar på bra restauranger. När tonårssonen vill klippa sig så engagerar sig fem-sex personer på Barber Shop i hans frisyr. Det instagrammas och bjuds på kaffe, och för mig är det Rijeka i ett nötskal: folk är sociala och välvilliga och det är lätt att få kontakt. 

    Villor i Opatia. Foto: Anna Wahlgren

    I Opatija semestrade det fina folket

    Även om det är Rijeka som är i fokus i samband med kulturhuvudstadsåret så tycker jag absolut att man ska se sig omkring i regionen. Det är öarna utanför staden som är verkligt fina. Också Opatija är en historiskt intressant stad som är synd att missa. Jag beger mig dit – från Rijeka tar det en knapp timme med bil. 

    Jag checkar omgående in på legendariska Kvarner Hotel. Det var här de samlades – dåtidens överklass, och i hela Opatija finns fortfarande villor som skvallrar om belle époque-tiden. 

    Idag är Hotel Kvarner ett modernt spahotell, men historien sitter i väggarna. Jag har en fantastisk utsikt över havet och den tolv kilometer långa strandpromenaden Lungomare, också kallad Franz Josefs promenad, som passerar nedanför hotellet. Det är Opatijas naturliga samlingsplats – folk löptränar, rastar hundar och möter solnedgången på Lungomare – och promenaden slingrar sig genom staden, hela tiden vid havet, förbi anlagda stenstränder, badstegar och bryggor. 

    – Opatija var ett europeiskt centrum för turism på 1800-talet. Den österrikiska kejsarinnan Maria Anna reste hit 1860 och det blev avsparken för Opatija som dubbelmonarkin Österrike-Ungerns coolaste semesterort. Under flera decennier var det här som dåtidens innefolk – inklusive svenske kungen Oscar II – samlades, säger guiden Smilja Zeba-Strika som är född och uppvuxen i Opatija. 

    Det första man ska göra när man kommer till Opatija är att dra ett djupt andetag och fylla lungorna med ren, krispig havsluft, råder hon. 

    – Kombinationen salt från havet och vilda örter och plantor från bergen är väldigt gynnsam. 

    Försäljare av spets i Opatija. Foto: Anna Wahlgren

    Luften i Opatija och ute på öarna anses extra syrerik och regionen fick tidigt status som hälsoresmål. Än idag är det en av anledningarna till att folk reser hit. Luften påstås vara särskilt bra för folk med astma. Spaanläggningarna breder ut sig och astmapatienter stannar i flera veckor. 

    – Opatija är en medicinsk destination. Min pappa är läkare och han jobbar med just astmapatienter. Lungorna trivs i det här klimatet. Folk bor här i några veckor och lär sig andas, säger Smilja Zeba-Strika. 

    Hon bär Monclerjacka från Italien och italienska stövlar. 

    –  Jag åker till Italien och handlar kläder. Vi identifierar oss mycket med Italien, vi är ju bara sex mil från den italienska gränsen. För oss är det närmare att åka till universitet i Trieste än till det i Zagreb, vår egen huvudstad, säger Smilja Zeba-Strika och fortsätter: 

    – Min syster läser i Trieste just nu, och jag åker ofta dit över dagen. Det är inte så kons­tigt att vårt språk är en mix av italienska och kroatiska. 

    Försäljare på fiskmarknaden i Rijeka. Foto: Anna Wahlgren

    Rustik och vällagad medelhavsmat

    Vi varvar sightseeing med mat och slår oss ner för att äta lunch. Det är sparrissäsong och vi njuter av både sparrissoppa och sparrisrisotto. 

    – Det är vild, tunn sparris som man kan plocka ute i naturen. Den är fullkomligt delikat, eller hur? Men bäst av allt – den är så nyttig. Vi är galna i den här sparrisen när det är säsong. Vi stoppar den i allt – omeletter, pasta och soppor, säger Smilja Zeba-Strika.

    Jag gillar verkligen det kroatiska köket, en rustikare variant av det italienska. För den som vill äta lokalt rekommenderas ett besök på en konoba, en traditionell restaurang, som serverar husmanskost. Här är ofta maten som mest vällagad, och priserna humana. En klassiker är cevapcici, köttfärsrullar som serveras i lepinjabröd, ett slags pitabröd, med grönsaker och ajvar relish, en stark tomat- och paprikaröra. Den lufttorkade skinkan, prsut, en nationalrätt som ofta serveras med ostar som förrätt, rekommenderas också. En personlig favorit är allt som har med peka att göra. Peka är egentligen ett tillagningssätt, ett lock som man placerar över grytan med mat – kött, fisk eller bläckfisk. Grytan ställs i glödande kol, täcks med aska och kokar i flera timmar. 

    I kustregionen Kvarner serveras förstås utmärkt färsk fisk och skaldjur. Det sägs att världens bästa kalamari finns just här, och jag passar på att äta den varje dag. Den är ljust röd och skalen är tunna. Enligt experterna lever scampin i väldigt grunda vatten med många källor av drickbart vatten – därav den mjuka och söta smaken. Regionen är också känd för sin svarta skaldjursrisotto. Risotton färgas svart av att kokas med bläcket från bläckfisk och innehåller dessutom ofta musslor och andra skaldjur. Till det ska man dricka zlahtinavin från ön Krk.

     

    Den berömda lilla stranden i Lubenice. Foto: Anna Whalgren

    Kvarnerbuktens vackra övärld

    Efter några dagars tillbakalutat kustliv tar vi färjan över till ön Cres för vidare färd ner mot Losinj. Öarna Cres, Losinj och Krk är riktiga paradis för naturälskare. Cres har sina sällsynta gåsgamar, medan Losinj stoltserar med ett marincenter som försöker bevara de adriatiska delfinerna och sköld­paddorna. 

    Vi stannar ofta till längs vägen, här vimlar av underbara utsiktsplatser mot Kvarnerbukten. Här vill man hela tiden fotografera! Cres är den största ön, men den har varken särskilt många besökare eller invånare. Fåren är desto fler. De är överallt. När vi ska plåta ännu en vacker bukt kommer de fram och tigger vatten ur vattenflaskan. 

    Ett tips är att våga sig ut på de smala vägarna till byn Lubenice. Här är så fridfullt och vackert att man baxnar. Lubenice ligger på en höjd och utsikten över havet är storslagen. Den som inte är rädd för att halka bör promenera/klättra ner till St Johns beach som har rankats som en av världens vackraste stränder av den tyska tidningen Bild. 

    Ön Losinj är belägen ännu längre ut i havsbandet och här är vilt och rasande vackert. Vattenkvaliteten är förstås fantastisk, och många stränder visar stolt upp en blå flagga, som är en EU-symbol för god vattenkvalitet. 

    Är man det minsta intresserad av hav och delfiner tycker jag att man ska åka på delfinskådning. Runt Losinj lever ett par hundra flasknosdelfiner. Det säkraste sättet att se dem är att åka ut med båt, men med lite tur och en kikare kan man se dem från land. Det är stilla på havet och vi är en grupp som ger oss ut med guide och gummibåt. Före avfärd har vi fått en föreläsning på Losinj marine education centre i Veli Losinj i hur delfiner fungerar och hur vi ska närma oss dem. Plötsligt ser vi en krusning på vattenytan. Två delfiner hoppar upp, det ser ut som om de visar upp sig bara för oss. ­Sedan simmar de längs gummi­båten, och alla ombord ­jublar. 

     

    Servitör på restaurang Nada. Foto: Anna Wahlgren

    Turistparadiset Krk

    Vi avslutar resan på Krk, ön med flest turister. Här finns både flygplats och bro, ön är alltså lätt att ta sig till. Baska, längst i söder, är den mest populära turistorten. Här finns en lång sandstrand, fiskkrogar och stånd med souvenirer. Här råder badortskänsla med vattenaktiviteter och små bad­hotell – en kontrast mot de and­ra två, mer vilda, öarna. 

    Vi avslutar resan på en av mina favoritrestauranger Nada, belägen i vindistriktet Vrbnik. Här serveras topp­viner, charkbrickor, hem­lagade pastaknyten, mustiga grytor och pinfärsk fisk. Men bäst av allt är ändå utsikten över ett glittrande hav. Fiskebåtarna kör mot land och snart ska deras fångst serveras på just den här restaurangen.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!