Foto: Jonas Henningsson
Enorma järngrå klippor skjuter lodrätt upp i den disiga himlen. Havsbukten Boka Kotorska i Montenegro är Europas sydligaste fjordlandskap. De höga granitbergen stänger effektivt ute kylan från norr vilket ger förutsättningar för ett exotiskt växtliv. Agave, palm, mimosa, oleander och kiwi trivs här.
Bukten består av fyra mindre vikar. Jag bilar söderut och stannar i samtliga byar längs vägen. Faller speciellt för Perast, en stillsam ort alldeles vid vattnet. Den enda gatan löper parallellt med strandlinjen och det verkar som om nästan samtliga invånare är upptagna med att fiska i dag. Förväntansfullt blickar de ut över den bleka sjön. Byn har flera eleganta barockbyggnader från 1600-talet. På en konstgjord ö ett femtiotal meter ut i den stilla sjön tronar kyrkan Lady of Skrplje.
– Fiskare härifrån sägs ha funnit en ikon föreställande “Madonna med barnet” och därför byggde man kyrkan på klippan, berättar Dejan, en av byborna, för mig.
Montenegro är känt för sin tradition av stenarbete och ikonografi och var under medeltiden ett viktigt handels- och konstnärscentrum.
Den gamla traditionen präglar fortfarande staden Kotor som finns med på Unescos världsarvslista. Stadskärnan ser på sina håll helt fallfärdig ut.
I övergivna, håliga byggnader har ogräset tagit över. Men också restaurerade fasader där restauranger och butiker nu bjuder in besökaren. Stadsplanen är asymmetrisk och förvirrande; labyrintiska gångar och små torg ryms innanför de 20 meter höga stadsmurarna. Från kaféerna på det lilla centrala torget vid Sankt Tiphun-katedralen, som uppfördes redan år 1166, har man god uppsikt över stadens folkliv. Före kriget var detta ett populärt semestermål, nu börjar besökarna hitta tillbaka.
Jag följer den montenegrinska kusten söderut, hela tiden med de svarta bergen på vänstra sidan. På den andra skymtar ibland det djupblå Medelhavet. Anländer till den exklusiva hotellön Sveti Stefan strax före skymningen. I det fallande ljuset ser öns medeltida byggnader nästan hotfulla ut, en tät samling stenhus samlade uppe på en låg klippformation.
Jag äter middag på hotellet med Franc, professor från Ljubljana, och Charles från Louisville, Colorado. Charles är på teknologikongress men också i östra Europa för första gången, delvis för att finna sina rötter.
– Fyra europeiska länder utgör min historia, men jag bestämde mig efter omfattande forskning för att inget av arven var större eller viktigare än de andra. Jag kan ta det bästa från varje kultur, säger han.
Nästa morgon vaknar jag och blickar ut över ett alldeles stilla hav.
Vera serverar en egen tolkning av cappuccino till frukost och utsikten är bedövande vacker – det grönblå vattnet mot Sveti Stefans gråbleka stenfasader och nedanför terrakottafärgade klippor där den täta bebyggelsen vilar.
Sveti Stefan var tidigare en fiskeby och är omtalad ända sedan 1400-talet. I närheten finns flera hästskoformade stränder som skiljs åt av utstickande landtungor klädda i mörk växtlighet.
En av de mest spektakulära byggnaderna är Hotel Milocer, ett vackert imiterat renässanspalats med en fantastisk terrass.
– Huset byggdes 1934 av kungafamiljen Karadorevic, berättar hotellreceptionisten. Man förde hit sällsynta exotiska träd som ceder från Libanon, tropisk mimosa, japanska medlar med päronliknande frukter, kaktusar och agave.
Staden Budva har en väl bevarad medeltidsstadskärna innanför högresta murar. Här är gränderna trånga och jag strosar runt lite på måfå. Affärer och restauranger ligger tätt, liksom enklare snabbmatställen.
– Du måste prova våra pannkakor, hojtar Filip till mig från sitt minimala kök som strängt taget bara är ett hål i väggen.
Solen är stekande varm och egentligen är matlusten obefintlig, men uppmaningen kommer så plötsligt och glatt att jag inte kan motstå. Och de traditionella plättarna är goda.
Utanför stadsmuren samlas Budvaborna på kaféer som ligger alldeles vid vattnet. Här är luften lättare, en svalkande bris känns uppfriskande efter de trånga gränderna.
– Vi har över hundra stränder längs vår kust, utbrister Filip stolt över en kopp espresso när vi lite senare träffas igen. Detta på en sträcka av drygt sju mil, kan du tänka dig!
Resfakta – Montenegro
· Montenegro är en del av Serbien-Montenegro, med kust mot Adriatiska havet och landgräns mot Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Serbien, Kosovo och Albanien.
Huvudstad är Podgorica.
· Resa hit: Apollo och Mytravel
har Montenegro som nyhet till sommaren. Apollo använder flygplatsen i Tivat, Montenegro, medan Mytravel använder flygplatsen i Dubrovnik, Kroatien. En vecka i juli
i enrumslägenhet för två personer kostar cirka 4 000 kronor/person med Apollo. Reser man på egen hand är ett bra alternativ att flyga till Dubrovnik i Kroatien. Därifrån
är det bara ett par timmars körning med bil, bra bussförbindelser finns också.
· Äta: Maten är både prisvärd och god, med tonvikt på fisk och skaldjur och lokala specialiteter. Olivolja är bas i det mesta.
· Internet: visit-montenegro.com
Av: Jonas Henningsson
