Yasin ger nytt liv åt gravstenarna: ”Att med små steg hjälpa andra gör mig lycklig”

I Yasins verkstad utanför Åkersberga står gravstenar i olika former och färger med namn och årtal i guldskrift. Ibland utsmyckade med en duva eller med blomstermotiv. Yasin polerar den senaste han gjort. Den svarta graniten glänser på familjegravstenen, där fler namn och årtal ska få plats så småningom. ”Här och nu vilar du”, står på en av stenarna. ”Vi saknar dig” läser jag på en annan.

Yasin behandlar sina begagnade gravstenar med stor respekt. 

Såg inga möjligheter att bli konstnär i Afghanistan

Han kör fram pirran och lyfter upp en gravsten som ska få ett namn i guldskrift på arabiska. Den snirkliga designen har han utformat med modern teknik i sin dator som skriver ut en mall som han sedan karvar ut med en liten kniv. Han är lyhörd för kundernas tankar kring utformning och design. 

– Många av mina kunder har sin historia i andra länder och vill ha namnen på sina avlidna släktingar skrivna med andra alfabet. Mina kunskaper i arabiska och persiska kommer väl till pass, säger Yasin. 

Konstnärlighet har Yasin med sig sedan barndomen, och som tonåring fick han lära sig att arbeta med sten på byggen. Han ville bli konstnär men i Afghanistan såg han inga möjligheter. Yasin var övertygad om att han i Sverige skulle kunna genomföra alla sina idéer och drömmar. 

Gymnasielinje i finsnickeri

Han lärde sig snabbt språket på SFI och gick en gymnasielinje i finsnickeri. Men hur skulle han få möjlighet att använda sin konstnärlighet och sina kunskaper om stenhuggeri? 

Renoveringen av det kungliga slottets fasad fångade hans uppmärksamhet en dag. Yasin begav sig dit för att försöka få kontakt med de företag som var involverade i arbetet. Kanske kunde han få jobb eller ett tips om någon firma som behövde någon som kunde hantverket. Han fick inget napp men tankarna och drömmarna fanns kvar. Han ville också arbeta med barn och ungdomar och fick jobb som fritidsledare. 

En dag när han gick förbi en kyrkogård såg han en hög med gamla utrangerade gravstenar. Han frågade på kyrkogårdsförvaltningen vad de skulle göra med stenarna. Där suckade man över problemet. Gravstenar som inte längre används ska skickas till destruering för att krossas. En stor kostnad, tungt och besvärligt att transportera. 

Återanvänder gravstenar som ska krossas

Yasin fick en idé. En gravsten skulle kunna återanvändas om man slipade ner ytan för att kunna gravera in andra namn och årtal. Stora stenhuggerier har flyttat tillverkningen till Baltikum för att få ner kostnaderna eller köper stenar från Kina. Trots energikrävande frakt är det ofta en billigare lösning. Men återanvändning är bättre av klimatskäl och priset blir lägre, tänkte Yasin och fick ta med sig kasserade stenar gratis från kyrkogården.

Han skaffade sig en verkstad och började det tidskrävande och tunga arbetet att för hand knacka bort gamla namn och årtal. Så småningom hyrde han in maskiner och kompressorer för att kunna blästra, slipa och klyva sten. Det krävs en hel del arbete för att avidentifiera och förnya en begagnad gravsten. Han investerade i ny ventilation och skyddskläder mot det fina stendamm som bildas.

– I Afghanistan är stenen man använder till hus porös och mjuk som gips att arbeta med, till skillnad från den hårda och tunga svenska graniten, säger han.

För att visa hur arbetet går till sätter Yasin på sig sin ”rymddräkt”, en overall med visir för ansiktet mot damm och flisor, med ventilation och med ljudisolerande hörselskydd. I ett moln av stendamm blästrar han med olika sorters sand.

Svårt för kyrkogårdsförvaltningar att göra sig av med gravstenar

På Märsta kyrkogårdsförvaltning har man länge försökt att hitta ett sätt att bli av med gravstenar där gravrätten gått ut. Det sker oftast efter 25 år om ingen anhörig finns kvar som förlänger gravrätten. Kulturhistoriskt värdefulla stenar får stå kvar.

– Vår idé var att mala ner gravstenarna till stenmjöl för att användas till grusgångar, men i sockeln finns oftast metalldubb som stenkrossfirmor inte vill ha i sina maskiner. Vi har även försökt att sälja begagnade gravstenar till både gravstensfirmor och privatpersoner, men väldigt få är intresserade, säger Håkan Agrell, arbetsledare på kyrkogårdsförvaltningen i Märsta.

Han berättar att allt fler vill ha kistbegravningar, särskilt människor från andra kulturer och religioner. Det för med sig att många kyrkogårdar har platsbrist. 

– Många vill ha stora gravstenar och är beredda att lägga ner stora summor, från 100 000 kronor och uppåt. En del tycker att det är lite kusligt att använda någon annan persons gravsten, säger Håkan Agrell.

De flesta vill ha nya stenar

På Västerviks stenhuggeri arbetar man med stora stenblock som sågas i skivor till nya gravstenar. Graniten kommer från svenska och norska stenbrott. 

– Det blir mer arbete och kräver större lager att arbeta med begagnade gravstenar. De flesta av våra kunder vill ha nya stenar, men det händer att en och annan vill ha en släktsten eller en natursten bearbetad, säger Elisabeth Ahlström, vd för Västerviks stenhuggeri.

Yasin Fajazi förstår att det är känsligt med allt som har med döden att göra, även tanken att ta över någons gravsten. Men mycket onödig energi går åt för att skapa något av en ny sten, det är även kostsamt att transportera och montera. 

”Att med små steg hjälpa andra gör mig lycklig”

Han tror på sin affärsidé, men Yasin har också många andra drömmar han vill förverkliga. Nu pluggar han på deltid för att skaffa sig en riktig utbildning som fritidsledare. Sedan han fick sin lilla dotter ser han ett ännu större behov av att vara nära barn och ungdomar. Han anser att han föddes på fel plats, han avskyr krig och våld.

– Man måste försöka förstå människor, vi är komplicerade. Man kan inte ha det bättre än i Sverige men ändå är många missnöjda med sina liv. Men allt kan lösas med kärlek och kunskap. Mitt barn har lärt mig att bli en ansvarig människa. Att med små steg hjälpa andra gör mig lycklig, det är meningen med livet, säger han.