Det är en lugn försommardag på kaféet i det lilla samhället Rengsjö i Hälsingland. En regnskur har just dragit förbi och kafégästerna avlöser varandra vid disken. Att det sitter en världsmästare vid ett av hörnborden är det nog inte alla som känner till även om Anki Hedberg ofta är i byn som ligger henne varmt om hjärtat.
– Här började allt kan man säga. När jag var barn var jag väldigt mycket här, cyklade runt och hälsade på i bondgårdarna, berättar hon.
Anki Hedberg
Ålder: 68 år.
Bor: Vallvik.
Familj: Mannen Kjell och sonen Daniel, ett bonusbarnbarn.
Yrke: Pensionär.
Ankis pappa växte upp i en stuga intill byns kyrka och när han blev äldre fick han ta över den. Själv är hon född på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm och de första 24 åren av livet tillbringade hon i huvudstaden men under sommarlov och långhelger åkte familjen upp till stugan i Rengsjö. Anki förstod tidigt att det var här hon hörde hemma.
– Från det att jag kunde prata sa jag att jag skulle flytta upp till Hälsingland. Jag var inställd på att det var hit jag skulle.
Att flytten till slut blev av har hon också Rengsjö att tacka för. Det var här hon träffade sin man på en fest på byns sportklubb. Efter att de blivit ett par flyttade Anki från Stockholm till Vallvik, ett kustsamhälle strax söder om Söderhamn, där hennes man redan bodde. Och det var där yxkastningen oväntat skulle komma in i hennes liv tjugo år senare.
Intresset startade hos sonen
Anki och hennes man fick en son och när han var fjorton år besökte de Vallviksdagen, en årlig festdag i samhället. På plats fanns Tönnångers Yxkastare, en förening från närområdet, och sonen blev förtjust.
– Han fick prova på, och sedan provade han på hela dagen, berättar Anki.
Så småningom blev sonen medlem i föreningen och Anki började skjutsa till träningar en gång i veckan. Snart blev hon uppmuntrad av föreningens medlemmar att testa några kast.
– Jag fick en yxa i näven och tänkte vad jag gör jag nu då? Jag kastade och det blev en dunderbom såklart men jag tänkte att det där var ju rätt kul. Så jag fortsatte vara med på träningarna och kasta som en kratta.
LÄS ÄVEN: Inger, 70 år, är världsmästare i datorspel
Ankis väg till framgångarna i sporten är långt ifrån spikrak. Efter några år började hon åka på tävlingar men några vidare placeringar blev det inte till en början.
– Jag kastade inte bra på flera år. Men jag tyckte ändå att det var roligt att vara med. Jag ryckte på axlarna när jag blev sist och tänkte att ja, någon ska ju vara det också.
Men så, efter några år av halvdana resultat, kom vändningen. Året var 2004 och Anki hade kämpat i månader med ett problem som kan vara förödande för en yxkasterska.
– Det var flera tävlingar den våren och sommaren där jag hade jättestora problem. Hur jag än försökte fastnade inte yxan i kubben, och då blir det inga poäng.
Då vände det
Till slut blev hon så desperat att hon mitt under en tävling bytte från sin egen till sin sons gamla yxa, och plötsligt satt eggen där den skulle. Med en nygammal yxa och återvunnet självförtroende åkte hon till de nordiska mästerskapen som det året gick i Estland. Dagen då damklassen skulle avgöras var stekhet.
– Jag kommer så väl ihåg det, det var så varmt! Och jag som inte tycker om att vara i solen eller värme försökte gömma mig bakom några trälådor.
Trots värmen tog Anki sig till final och väl där satte hon flera kast mitt i prick. När tävlingen närmade sig slutet stod det mellan henne och två erfarna finskor som alla tre hade samma poäng.
– Jag kastade och det var en femma. Då gick tankarna, jag förstod att jag skulle sämst bli trea.
Till sist kastade finskorna och båda missade kubbens mittpunkt. Anki hade tagit hem segern.
– Jag minns att jag slog ut med händerna och sa ”Vad löjligt!” Och då blev det riktigt jubel så jag vände mig om och titta på publiken och sa det igen: ”Ja, vad löjligt”, för så kändes det. Alla problem jag hade haft och så står jag där och har vunnit nordiska mästerskapet.
Blev världsmästare 2019
Sedan dess har det blivit nästan tjugo års yxkastning till med både med- och motgångar.
– Jag har haft bottennapp sedan dess också, jag kan inte påstå att jag kastar bäst jämt, säger Anki med ett leende på läpparna.
Karriärens höjdpunkt än så länge är VM 2019 på hemmaplan i Sverige. Anki gick enkelt vidare från kvalet till finalen och väl där kastade hon bäst av alla. Problemet var att tävlingens speaker inte hade hängt med så han utropade en kastare från Schweiz till vinnare. Anki som hade fokuserat på sitt eget kastande tänkte inte mer på det och gick för att hämta sin yxa som satt fast i kubben efter sista kastet. Men när hon vände sig om märkte hon att något inte stämde.
– Det var ett rabalder i sekretariatet och jag hörde protester från publiken.
LÄS ÄVEN: Pia Cramling: ”Schack har gett mig allt”
Bredvid mig stod en av domarna och han vände sig till mig och sa ”Grattis världsmästarinnan”. Snart blev missförståndet utrett och Anki utropad till segrare.
– Det blev lite blandade känslor, min första tanke var vad den stackars schweiziskan skulle säga. Det hade såklart varit roligare att bli utsedd till segrare direkt, men jag tog hem det i alla fall.
Även i fjol fick hon uppleva ett världsmästerskap, den här gången i Nova Scotia i Kanada. Och även om det ”bara” blev silver i den individuella klassen den här gången njöt hon av gemenskapen med de andra kastarna från Sverige. Fyra av de sju som representerade Sverige var från Tönnångers Yxkastare och bland dem fanns hennes son Daniel som även han lyckats nå eliten.
Ingen atlet
Trots att det snart gått två decennier sedan hon tog sin första tunga medalj har Anki själv inget riktigt bra svar på varför det gått så bra för henne.
– Jag vet faktiskt inte vad det ska kunna bero på. Jag kan inte säga att jag är någon riktig atlet. Jag är en gammal tant som har vägt för mycket hela livet. Och jag har inte varit intresserad av någon sport tidigare. Så det är jättekonstigt.
Yxkastning – så tävlar man
- Sporten går ut på att träffa en måltavla i trä som står på 6,1 meters avstånd från kastaren.
- Yxan som används är dubbeleggad och den ska snurra ett varv från att den lämnar kastarens händer till att den landar i måltavlan.
- För varje kast som träffar måltavlan får kastaren poäng mellan ett och fem, där fem poäng är bäst.
- På tävlingar kastar man oftast mellan tre till sex kast.
Numera kan hon ägna ännu mer tid åt att slipa på tekniken efter att ha gått i pension förra året. Ett långt arbetsliv på Vallviks Bruk blev det med många olika uppgifter. De sista åren skötte hon exporthandlingar och fraktsedlar nere i hamnen. Ett jobb hon trivdes väldigt bra med men som slet på kroppen, och även där har yxkastandet varit en räddning.
– Jag har ju suttit vid en dator hela dagarna och det har ju naturligtvis blivit så att jag fått problem med både axlar och nacke. För min del har yxkastningen varit medicin. Jag kan komma till en träning och vara stel och ha ont och så kastar jag. Sen när jag åker hem känner jag ingenting av det.
I början av augusti var det dags för ännu ett europeiskt mästerskap för Anki men det blev ingen medalj denna gången. Hon berättar att ett handledsbrott strax efter nyår som krävde operation gjorde att uppladdningen gick långsamt.
Ser du något slut på din karriär?
– Nej, jag fortsätter så länge jag orkar. Det är så himla kul att kasta yxa.
