För ett år sedan flyttade min man och jag till landsbygden på grund av hans jobb. Vi är båda i 50-årsåldern och har vuxna barn. Även om vi var nervösa över att flytta bort från barnen och vännerna i stan, vågade vi ta språnget.
Och på det stora hela har allt gått bra. Vi bor i ett litet låghusområde med god stämning mellan grannarna.
I sommar har vi haft trevligt tillsammans med dem på vår gemensamma gård där vi har grillat och umgåtts.
Men jag har ett problem som jag vill dela med dig innan jag berättar för min man. Ett av de äkta par som bor här är ganska påhittiga och roliga och det är lätt att charmas av dem. Till en början.
Jag upplever mannen som ett problem eftersom jag tycker att han är alldeles för närgången mot särskilt mig. Varje gång vi möts eller umgås hittar han en anledning till att krama mig, klappa mig på baken, stryka mig på kinden, låta sin hand vila på min axel etcetera.
LÄS ÄVEN: ”Mina grannar var så elaka att jag behövde flytta”
Allt verkar så oskyldigt men jag tycker det är väldigt obehagligt och nu försöker jag undvika honom så gott det går. Jag har aldrig uppmuntrat hans beteende. Tvärtom. Varje gång han tar på mig drar jag mig undan men det verkar inte som han förstår mina signaler.
Alla andra verkar tycka att han är en kul person och en frisk fläkt – även min egen man – så jag är ganska ensam om att tycka han är jobbig. Kanske är det jag som är för känslig men hans beteende tar död på min glädje över vår annars så fina sociala samvaro här.
Jag vill inte ställa till besvär i grannskapet men jag lider verkligen av detta. Så snälla du, hjälp mig!
Harriet
Relationsexpert Vibeke Dorph svarar:
Först och främst är det viktigt att du slutar ta ansvar för din grannes gränsöverskridande beteende. Det är nämligen det du gör när du tror att du är för “känslig” och tvivlar på att det är rätt av dig att tycka att hans närmanden är obehagliga.
I stället för att hänge dig åt självförebråelser, som jag anar i ditt mejl, ska du hävda din vrede och stolthet. En man som din granne är nämligen en mästare på att lukta sig till osäkra kvinnor som har sämre självförtroende.
LÄS ÄVEN: ”Jag blev förföljd – stalkern visste var jag bodde”
Du ska inte le förläget när han klappar dig på baken utan vänligt men bestämt be honom ta bort sin hand. Kanske är han fräck och svarar med att kalla dig pryd eller neurotisk. Gör han det ska du stanna kvar i din indignation, rycka på axlarna och förklara att han får kalla det vad han vill. Ni behöver inte gå på djupet och analysera varför du tycker det är obehagligt att någon annan än din man rör dig på det sättet. Byt i stället till ett lättare samtalsämne.
På så sätt sätter du stopp för en presumtivt jobbig diskussion och den goda grannsämjan är räddad. I alla fall tillfälligt. Det är mycket möjligt att du längre fram får ta en ny omgång med din klåfingrige granne. Och då gör du det.
Betrakta det som en praktiskt övning i att stå upp för dig själv, och vänta och se hur bra det känns.
Vibeke
Artikeln publicerades först hos Hemmets journal.
