Någonting som många uppmärksammat nu för tiden är fenomenet stalker. När någon förföljer, trakasserar och kränker en person.
Jag kom att tänka på något som hände mig för många år sedan. Det blev aldrig polisanmält eller uppmärksammat på något sätt men det kändes obehagligt och kränkande. Jag visste aldrig vad som skulle ske härnäst. Fortfarande vet jag inte vem som stalkade mig och varför personen gjorde det.
Det började med att jag någon gång på vårkanten fick ett vykort med julmotiv. Det hade tydligen skickats förut för det satt en stor lapp klistrad över adressen och på den stod min adress nu i stället. Frimärket satt kvar med stämpel. På kortet stod bara Gud ser dig samt några ritade krumelurer som jag inte förstod vad de betydde. Jag tillhörde inte någon församling och var inte troende. Kristendomen betydde inget för mig. Jag förstod ingenting. Vykortet måste vara skickat av någon sjuk människa, tänkte jag.
Någon annonserade ut min bil
Någon vecka senare började telefonen ringa ideligen. Det var människor som plötsligt var intresserade av att köpa min bil. När jag kollade i vår lokaltidning kunde jag mycket riktigt se en försäljningsannons med min bil. Min adress och telefonnummer stod utsatt. Saken var bara den att det inte var jag som hade satt in annonsen.
Det blev mycket besvär och förklaringar innan det hela ebbade ut. Naturligtvis fick jag en faktura för annonsen också och det var helt lönlöst att vägra betala. Tidningen hade minsann rutiner och man kunde inte sätta in annonser hur som helst. Annonsavdelningen berättade att de visst hade kollat att det verkligen var jag som satt in annonsen. Bara att betala alltså.
En sen kväll en tid därefter ringde telefonen och jag hörde en röst som sa något helt obegripligt. Jag tror att personen pratade i tungor för det lät inte som ett riktigt språk. Det lät hotfullt trots att jag inget förstod. Det är möjligt att min rädsla och utsatthet bidrog till att jag tolkade rösten som mycket aggressiv.
Nu blev jag rädd på riktigt. Vad ville personen mig? Jag hade inget otalt med någon vad jag visste.
En okänd man tog kontakt med min son
En dag kom min då tioåriga son David hem senare än vanligt från skolan. Jag blev orolig och gick ut för att leta efter honom i tron att han följt med någon kompis hem trots att han vet att han inte får det utan att ringa hem. Det visade sig att han hade träffat en man på vägen hem som börjat prata med honom och uppmanat honom att börja läsa bibeln innan det var för sent.
Pojken skulle också lära sina föräldrar att läsa guds ord enligt den okända mannen. Mannen höll lätt i Davids arm för att han inte skulle kunna gå därifrån. Den okände mannen bjöd även min son på karameller och var ändå mycket vänlig. Han berömde min son för att han var förståndig och god trots att han hade en konstig mamma. Efter en stund blev David väldigt rädd och slet sig loss. När han sprang iväg ropade mannen efter honom att han skulle vända sig till gud för att få hjälp.
– Du behöver hjälp för att komma till himmelriket min son, annars kan det gå dig illa!
Jag mötte David efter en stund och han var mycket uppskärrad och ledsen. Mannen hade tydligen stått och väntat på honom och visste var samt när han brukade gå hem från skolan.
David kunde tyvärr inte beskriva mannen. Han hade ett alldagligt utseende och var okänd för min son. Efter det gick David inte ensam hem från skolan mer utan någon fick möta honom på hans väg hem varje dag. Han såg aldrig mer till mannen.
En dag när jag var på mitt arbete stannade en polisbil utanför och två poliser kom in i lokalen. De påstod att ägaren till min bil hade anmält bilen stulen. Hela beskrivningen på bilen inklusive registreringsnumret stämde. Jag fick legitimera mig och polisen förstod ingenting. De hade litat på personen som lämnade in anmälan. En person som lät mycket tillförlitlig och insatt i bilens både utseende och hur långt den gått. Mystiskt. Polisen var litet svår att övertyga att bilen faktiskt var min.
Fick ett paket i brevlådan
Det hände bara en till händelse innan det hela upphörde och aldrig återupprepades. Det som hände då var att ett paket låg i min brevlåda. Ett paket utan frimärke. Jag förstod att personen hade varit hemma hos mig personligen och lagt paketet i min brevlåda. När jag öppnade paketet innehöll det ett handskrivet block som var väl använt och där det stod bibelcitat. Kors och tvärs över sidorna utan någon ordning stod det stora och små bokstäver om vartannat och bara citat ur bibeln. Det vet jag eftersom det alltid stod hänvisningar till olika avsnitt i bibeln.
Jag trodde då, och jag tror fortfarande, att det var någon psykiskt sjuk människa som av någon anledning som jag inte alls förstår hade utsett just mig för sina konstiga handlingar. Kanske att personen i fråga blev intagen någonstans eftersom det så tvärt upphörde.
Om detta hade hänt idag hade jag anmält det. Jag borde nog ha gjort det då också men jag blev inte skadad på något sätt och begreppet stalker hade jag aldrig hört talas om. Men det är klart att det påverkade mitt och min familjs liv.
”Stalkad”
Artikeln publicerades först i Hemmets journal.
