Presenter – därför är det så laddat

Får man bli besviken på sina gästers presenter? Hur mycket får, eller bör, en gåva kosta? Vad är egentligen en bra present? Och måste man vara med på alla insamlingar till födelsedagspresenter och pensionsgåvor?

För ett par år sedan fyllde Katarina Graffman, antropolog och författare, femtio år. Eftersom hon är egenföretagare har hon en något ojämn inkomst, men ville likväl ha en stor – och påkostad – fest. Femtio fyller man bara en gång i livet, klart att det ska firas. Katarina hyrde en vacker lokal, anlitade en kock, köpte vin och ordnade med serveringspersonal. Dessutom fixade hon ett liveband. Det blev en lyckad tillställning, närmare hundra personer åt, drack och dansade inpå småtimmarna. 

Men i efterhand har Katarina funderat över – presenterna. Eftersom hon både forskar och föreläser om konsumtionskultur är det här ett ämne som intresserar henne.

”Vi ler och säger tack fast vi är besvikna” 

– Vi pratar ju aldrig om hur vi upplever presenter i vår kultur, det är tabu. Vi ler och säger tack fast vi kanske är besvikna, inte minst om presenten är från en person som vi hade förväntat oss mer av. Att få en flaska cava när man fyller femtio och bjuder på fest kan faktiskt kännas lite snopet. 

Säger hon och skrattar. Det är ett delikat ämne och Katarina Graffman är inte ute efter att hänga ut sina vänner, hon är snarare intresserad av gåvor från en antropologs horisont.  

– Dagen efter festen började jag fundera över varför så få hade lagt manken till och försökt tänka ut en personlig present. Vad är det som avgör vilka presenter olika människor får?

En gåva är ingen enkel handling

Gåvans betydelse är ett ämne som studerats ingående av antropologer. En gåva är nämligen inte en så enkel handling som man kan föreställa sig. Tvärtom, gåvan består av många nivåer av meningsbetydelser, inte minst makt.

– Gåvor skapar sociala band och är omgärdade av sociala och kulturella koder: Hur mycket eller lite ska man ge? Ska man ge något som passar just den här personen, eller ska man satsa på något mer neutralt? Måste det vara något nytt, eller kan man ge en av sina egna gamla favoritböcker?  

Och hur ska man se på presenter när man går på fest? Ska presenten betraktas som en ”betalning” för att man är bjuden på festen? Och bör presentkostnaden i så fall motsvara kuvertkostnaden? De flesta vett- och etikettexperter är överens om att presenten inte är ett kvitto på att man blivit inbjuden. För hur ska man kunna värdera en fest? Ska man ringa värdinnan och fråga vad kuvertkostnaden är? I så fall skulle man ju i sann Robin Hood-anda lika gärna kunna resonera att den som inte har råd med en fashionabel fest ska ha de dyraste presenterna, medan den som kan ställa till med en riktig brakfest inte behöver lika dyra gåvor. 

Pengavärdet inte allt

Självklart ska gåvor inte kommersialiseras, poängterar Katarina Graffman. En gåva är en gåva, och det monetära värdet är bara en del av gåvans betydelse. 

– Jag hörde talas om en person som fick en vacker korg i femtioårspresent. I korgen låg femtio handskrivna lappar, och på varje lapp stod det en rad om vad givaren uppskattar med personen som fyllde år. Det är väl fint! En kompis till mig köper alltid sina presenter på Tradera eller loppis. Ett väl använt fat, eller en vacker skål som påminner henne om personen hon ska uppvakta. Hon slår in i fint papper och riktigt snöre. Dessutom håller hon alltid ett litet tal om gåvan, vilket blir en härlig inramning. Saker som man gör själv, ett par stickade sockor eller en drejad kopp, är ju också exempel på uttänkta, personliga presenter. Eller varför inte ge bort en stor bukett vilda blommor? Eller tre väl valda pocketböcker? 

Pengarna är bara en aspekt på gåvan. Men det är något som många verkar haka upp sig på. 

Vänskap i obalans på grund av dyra presenter

En journalistkollega irriterar sig på att hennes väninna köper så dyra och överdådiga presenter. Väninnan verkar utgå från att min kollega har ont om pengar. Min kollega tycker att vänskapsrelationen hamnar i obalans, det blir som att väninnan får ett övertag, och min kollega känner sig köpt. 

Samtidigt är hon kanske inte bättre själv. Hon, i sin tur, har en annan väninna som har väldigt lite pengar. Istället för att köpa någon krystad julklapp så brukar min kollega ge henne pengar i födelsedagspresent eller i julklapp. Oftast en, ibland två, femhundralappar. 

– Jag vet hur lite pengar hon har. Istället för att köpa en blomma som står där och är vacker i några veckor så får hon pengar som hon kan göra vad hon vill med. Hon har aldrig protesterat, det känns som att hon uppskattar min gest. 

Vill inte verka snål

Att berätta att man har ont om pengar kan nämligen vara känsligt. En annan väninna blev tillfrågad om hon ville vara med i en insamling till en kompis som fyllde jämnt. Den som tog tag i insamlingen tyckte att alla skulle swisha femhundra kronor så att jubilaren kunde åka på spa med sin man. Min väninna ville inte verka snål, hon hade heller ingen lust att prata med hela mejltråden om sin dåliga ekonomi, så hon swishade den där femhundringen. 

Ska par betala dubbelt vid presentinsamlingar?

Vid det här laget har hon börjat irritera sig rätt rejält på alla presentinsamlingar som dyker upp både på jobbet och i privata sammanhang. 

– Jag vet inte hur många hundralappar jag har swishat till olika insamlingar. En annan aspekt på ämnet är att jag, som är singel, förväntas betala lika mycket som ett par. Det borde vara tvärtom, det är ju mycket dyrare att leva som singel. Jag tycker att det är jobbigt att behöva bli indragen i insamlingar, jag föredrar att köpa min egen present. 

Extra irriterande är det att behöva vara med på en present när man själv inte ska gå på festen där presenten överlämnas. Säg att en person fyller jämnt och vännerna samlar ihop till ett par fina långfärdsskridskor, ska jag – trots att jag inte deltar i festen då gåvan överlämnas – ändå bidra ekonomiskt? Jag gjorde det en gång och upptäckte att mitt namn inte fanns med på födelsedagskortet. Den som fick presenten hade alltså ingen aning om att skridskorna också var från mig. 

Viktigt att stå upp för själv

Varför väcker pengar och presenter så starka känslor? Efter att ha lett åtskilliga par i parterapi konstaterar Lasse Övling, psykolog, att pengar, tillsammans med sex, är det mest laddade ämnet. 

– Jag tror att det handlar om att pengar kan kopplas ihop med mitt värde som människa. Ett klassiskt ­exempel är ju att köpa en ny, fin och dyr bil, och för stunden må lite bättre. 

Om man inte vill vara med i en presentinsamling tycker Lasse Övling att man rätt och slätt ska stå för det. Att stå upp för sig själv är viktigt i det långa loppet. 

– Om man är singel och tycker att det är rimligt att man inte ska behöva bidra med lika mycket pengar som ett par kan man lugnt och sansat säga det: ”Nej, jag vill inte betala lika mycket som ni, för ni är ju två.” Det är absolut inget konstigt med det, utan något fullständigt självklart. Om man får en present som man inte är nöjd med kan man fundera över varför man tar så illa vid sig? Hade man väntat sig mer av just den här personen? Känner man att man är värd mer? Det är ett bra tillfälle att utveckla sin egen självförståelse, och försöka förstå vad det är som gör ont.  

Enkelt kort kan räcka

Vår syn på presenter hänger också samman med vår syn på samhället, menar Lasse Övling. Vad betraktas som värdefullt i vår samtid? Vad lyfts fram som exklusivt?

– En gåva bör ju dessutom helst ges av kärlek, personligen kan jag bli väldigt berörd av ett enkelt kort. Att någon har bemödat sig om att skriva några kärleksfulla och fina rader till mig, säger Lasse Övling.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top