Tantsällskapet ”Rhapsody in Red and Purple”: Det viktiga är att ha kul!

”Nu ska jag ta plats och klä mig i lila!” skrev chefredaktör Lotte Ivarson Sandén i ett nummer av Icakuriren, allt för att återupprätta ”tanten”. Det fick läsaren Liselotte att höra av sig: ”Det är ju om oss du skriver!” När tantsällskapet ”Rhapsody in Red and Purple” träffas för att roa sig har de bara en regel: Att klä upp sig i röd hatt och…

Sällskapet Rhapsody in Red and Purple är en grupp i göteborgsområdet på 44 glada tanter – ja de kallar sig gärna tant! – som i röd hatt och lila kläder, träffas för att roa sig, sprida glädje och göra det bästa av livet. 

Carina Wendt Andersson är initiativtagaren som för 17 år sedan startade gruppen, då med bara fem damer.

– Redan första gången vi träffades på ett kafé, uppklädda i lila kläder och röd hatt, fick vi så mycket uppmärksamhet! Folk som såg oss skrattade och sa ”Men vad fina ni är! Vilka är ni, vad gör ni?” 

Och ja, vad är det de gör egentligen? Och varför? 

Alla i sällskapet har blomnamn. Initiativtagaren kallar sig Queen Carina Camelia.

Organisationen Röda hattarna är internationell och finns i många länder. Red Hat Society, som det egentligen heter, startade i USA i slutet på 1990-talet och har numera över 20 000 medlemmar. Filosofin bygger i själva verket på en dikt, kallad ”Warning” som skrevs 1961 av den skotska poeten Jenny Joseph. I dikten drömmer sig en medelålders kvinna bort från sitt ordningsamma liv, om hur hon senare i livet – bortom alla plikter och som äldre tant – minsann ska släppa loss, bli ansvarslös, lära sig spotta, busringa brandkåren, dricka sprit, äta sig fet på korv, ja kort sagt flippa ur – och klä sig i lila.

Gör det bästa av livet

– Det handlar helt enkelt om att göra det bästa av livet, så mycket det går av den tid vi har! säger Carina Wendt ­Andersson och fortsätter: 

– Vi träffas för att hitta på roliga saker och njuta av varandras sällskap. Vi skrattar, lunchar, tar ett glas vin, åker på roliga utflykter och resor. 

I Röda hattarna får vem som helst vara med, men de flesta är mellan 65 och 85 år. 

– Men vi klär aldrig ut oss – vi klär upp oss! Vi vill visa att vi kan vara de vi är, lite bleka, rynkiga tanter – och få reaktionen ”Oj, vad de vågar!” 

Sällskapets hemsida vittnar om allsköns lustfyllda aktiviteter. Bara under senaste året har det varit lunchteater med kabarévisor, smyckestillverkning, utställning om couturesömmerskan Augusta Lundin, rosenguidning i Trädgårdsföreningen, utflykt i skärgården, till Tofta herrgård och mycket mer. 

– Nyligen såg vi en musikal på operan. Nu snart är det Internationella hattdagen, då ska vi på studiebesök på Tillskärarakademin i Göteborg. Det händer alltid något! 

Att prata politik, religion eller sjukdomar är förbjudet på träffarna. Foto: Agneta Nepeta

Carina Wendt Andersson, som i sällskapet titulerar sig ”Queen Carina Camelia”, berättar om ett lustigt sammanträffande. För när hennes engelska brevvän 2005 för första gången berättade om ”Red Hat Society” som grundade sitt synsätt på den rebelliska tant-dikten, hade Carina redan haft just denna dikt upphängd på väggen på jobbet i många år. Att gå från ord till handling och starta Sveriges första ”chapter” var enkelt – hon var redan helsåld på filosofin. 

Trivsel viktigast

På träffarna är gemenskap och trivsel det viktiga. Att prata politik, religion eller sjukdomar är förbjudet. 

– Vi är kulturtanter som alla är engagerade – jag i kyrkans verksamhet, någon annan i språk för invandrare – sådant som kan bli lite allvarstyngt. Det här är en härlig tillflykt och ett sätt att flamsa till det lite! säger Carina Wendt Andersson. 

Carina Wendt Andersson

Medlemsnamn: ”Queen Carina Camelia”.
Ålder: 78 år.
Bor Uddetorp, Skepplanda. 
Familj Gift, två barn, fyra barnbarn. 
Intressen Hattar, musik, sjunger i kör.
Aktuell Grundare av ”Rhapsody in Red and Purple”. Som ledare tituleras hon ”Queen”.

Så med ålderns rätt kan man få vara lite busig?  

– Ja, det är väldigt viktigt att vi är inte är för allvarliga! Det är det befriande skrattet vi vill åt. Känner man för att dra en sång som är lite ”naughty” eller en underfundig dikt så gör man det! Så visst är vi lite busiga. 

– Det finns inga regler för hur man ska se ut, man kan ha en hur tokig hatt som helst. Någon kanske tycker att en lång, lång fjäder som vippar är väldigt roligt att ha på sig, nån annan väljer kanske en röd basker.  

Påverkar kläderna ­måendet? 

– Ja, man blir glad! Och de ger energi. Vissa dagar kan man känna: ”Åh nej, jag vill inte åka till stan… jag har ingen lust…” Men så sätter man på sig ett par glittriga örhängen, lite fina kläder och en glad hatt. Så är man plötsligt uppklädd och känner istället: ”Det här blir bra, det ska ju bli kul att träffa andra!” 

Och varför en röd hatt?  

– Den gör att jag sträcker på mig! Jag känner mig stolt och fin. Det stärker oss lite i vår ålder att få uppmärksamhet. Jag fyller 80 om ett par år och känner ibland att, fasiken vad trist det är! Att världen krymper. Men i gemenskapen får man en energikick – och orkar en liten bit till! 

Tar sig blomnamn

Carina Wendt Andersson menar att det också handlar om kvinnans frimodighet, om att våga. 

– Första gången man ska åka hemifrån i röd hatt undrar man lite ängsligt vad sjutton grannen ska säga. Men plötsligt promenerar vi på Avenyn, känner oss fina, starka, glada – och gläder andra. Nyligen kom en ung kille fram och sa ”Ni verkar ha kul, jag önskar min mamma kunde göra som ni!” 

Det var Liselotte ”Nattviol” Johannesson som hörde av sig till Icakurien.

Ni har också alla tagit blomsternamn – varför?   

– Genom att inte använda våra efternamn, utan ett taget andranamn, kan vi frikoppla oss från det vi varit i arbetslivet och så. Nu är vi en grupp blommor som ses: Liselotte Nattviol, Anette Anemon, Marita Mimosa, Berit Solros och så vidare.  

Den färgglada gruppen träffar ofta även sin systerorganisation Rödspättorna (där medlemmarna istället har olika fisknamn!) från Öckeröarna. Men de har också besökt rödahattare i såväl Belgien, England, Holland, Amerika som Australien. 

Vilken betydelse har Röda hattarna i ditt liv? 

– Det har berikat mitt liv något enormt! Jag har fått så många goda vänner – både hemma och utomlands och haft så mycket roligt. Det är en fin kvinnlig gemenskap, utan avundsjuka, vi månar om varandra. Vi klär på oss, blir lite grann av en annan och får en känsla av att här och nu är livet som allra bäst.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top