Han letar ex på facebook
Sedan den dagen går han knappt att få från skärmen, och snart började han leta efter gamla flammor. Nu har han väldigt intensiv kontakt med en av dem. I början berättade han för mig, men nu är han allt mer förtegen. Han har rest bort ett par gånger, till landet säger han, men jag tror inte på honom och har börjat bli svartsjuk. Löjligt svartsjuk, tycker han, men han är förändrad och har knappt tid med mig längre och vi har börjat göra allt mindre tillsammans. Det har gått så fort alltsammans.
Jag kan inte föreställa mig att dela min man med någon annan kvinna. Å andra sidan är jag inte särskilt pigg på att sätta ned foten och börja kräva och hota, för det kan ju sluta med att vi skiljer oss och det vill jag inte heller.
Snälla ge mig ett råd.
Agneta
Svar:
Det är inte alldeles ovanligt att män som går i pension börjar söka i det förflutna, drömma om en svunnen ungdom och kärleken som fanns där. Det är inte heller alldeles ovanligt att änklingar/änkor börjar leta bland gamla kärestan för att se om passionen går att återuppväcka.
Men din man är inte änkling och han drömmer sig inte bara tillbaka, utan inleder till och med ett förhållande med historien och blir skamlöst otrogen som det verkar.
Du har all anledning att vara svartsjuk – din man uppför sig respektlöst och svinaktigt. När man gifter sig lovar man trohet – inte bara fysisk utan också psykisk. Det är inte meningen att man ska tillbringa dagarna tillsammans med sin partner och ha lusten någon annanstans. Det är ju vad din man gör hela tiden, drömmer – inte bara framför datorskärmen – om sin återupptäckta kärlek.
Ja, han verkar faktiskt ha blivit huvudlöst förälskad som du beskriver det. Det är möjligt att du bara inbillar dig att han besöker henne när han säger att han är i sommarstugan, men det spelar ingen roll egentligen, för hans beteende känns otroget vare sig de träffas eller ej.
Jag förstår att du känner bävan inför alla otrevliga scenarier din mans facebook-konto har fört med sig, men jag tror att du måste ställa honom inför ultimatum – och göra klart att du inte accepterar det som sker.
Ingenstans i ditt brev skriver du något om hur din man förklarar sitt beteende. Vad säger han? Tror du att han vet vad han riskerar? När jag läser vad du skriver får jag intrycket att din man fullständigt nonchalerar dig och dina känslor. Du skriver att det sista du vill är att skilja dig, men om ni ska fortsätta att vara tillsammans krävs någon form av totalt uppvaknande och en helomvändning från din mans sida. Vad tror du – är det möjligt? Och, även om han gör en “pudel”, hur känns det för dig? Tror du att det kan bli som förr?
Ingemar Gens
