I konstnärsvillan väcks svensk möbelhistoria till liv – hundraåriga verk blandas med nutida inslag

Magasinsgatan i Bodafors på det små­ländska hög­landet är en oansenlig bakgata och samtidigt ett av samhället mest intressanta stråk. Det konstaterar ­Mikael ­Löfström och Leif Burman som tillsammans förvandlat den lilla gatan till ett somrigt besöksmål. Med genuin möbelhistoria, exklusivt trähantverk och en rad utställningar, en unik intarsia­verkstad, workshops och författarkvällar, men också kaffe, soppa och nybakat bröd. Kulturgatan, kallas den följaktligen numer.

Ville rädda verkstaden

– När vi kom in i bilden för snart tjugo år sedan var ­det för att rädda familjen ­Lehmanns intarsiaverkstad och förmedla ett kulturarv. Ja, vi hade ju ingen aning om att det skulle bli en kulturgata, säger Mikael.

Både han och Leif har en stark relation och kärlek till trä. Mikael ­Löfström är inrednings­arkitekt och var­­ ­tidigare konstnärlig ledare för Malmstens som är en del av Linköpings universitet.

Leif Burman är snickarmästare och huvudlärare i möbelsnickeri på den väl­renommerade skolan på ­Lidingö. Han har själv en nära relation till intarsiakonsten.

– Det är en gammal kärlek, berättar han. Redan i grundskolan introducerades jag till mönsterläggning i trä och när jag sökte upp Rolf Lehmann på 1980-talet tänkte jag, att en dag kommer jag kanske tillbaka. Så blev det också, men först efter hans död.

Möbler, sammanfattar de två eldsjälarna, handlar om livet. De kretsar kring människan. Och därför är möbler inte bara föremål. De är mer än så.

Bodafors var under 1900-talets första hälft synonymt med Svenska Möbelfabrikerna, en av landets största tillverkare av möbler för hemmiljö och inredningar till bland annat fartyg, hotell och restauranger.

Julius Lehmann var en framstående bildhuggare i Berlin och hade redan levererat avancerad intarsia och bildhuggeri världen över, bland annat till Bodafors. 1914 tog han med sig familjen och slog sig ned i det småländska samhället. Efter några år öppnade han sin egen verkstad, den som fortfarande står kvar med alla gamla maskiner på plats och där unga finsnickare idag visar besökare hur det intrikata hantverket med att såga, skära och skapa intarsia går till.

Byggde Villa Svea

Verkstaden stod klar 1926 och två år senare byggde Julius sin bostad intill, Villa Svea kallad.

Vid den tiden sågs den som något alldeles speciellt. Med marmorerade pelare, skjutdörrar och smårutiga fönster och – inte minst – villan var Bodafors första hus med centralvärme. Med panna i källaren och varmt vatten i elementen istället för kakelugn och vedspis. Och i trädgården anlade Julius prunkande rabatter.

– När vi tog över villan var den sprängfylld med möbler och allehanda föremål, säger Mikael. Allt har sedan dess legat magasinerat eftersom vi fram tills nu använt huset för utställningar och workshops, men nu med en ny träverkstad på plats uppstod möjligheten att nyinreda Villa Svea. Vår vision har varit att förmedla känslan av hur det var att komma in i huset när det var nytt, 1928. Men – också viktigt – med samtida tillägg från vår tid.

Genom hela projektet har Mikael arbetat tillsammans med Benedikte Gottlieb, formgivare utbildad vid ­Köpenhamns designskola.

– Vi tycker båda om att inspireras av äldre verk när vi tecknar och arbetar, säger Benedikte. Att skapa nytt till konstnärsvillan var en svår men väldigt rolig process.

Visningar varje dag

Julius och Rolfs intarsia­arbeten liksom akvareller av Rolfs dotter Anne Marie, som var bildkonstnär, och de olika ­Bodaforsmöblerna inspirerade. Benedikte och Mikael har ritat mönster mattor, tapeter och textilier, allt specialframtaget av olika småländska företag.

Den nyinredda villan står nu öppen för besökare och precis som i utställningarna tvärs över gatan blir det en visning varje dag.

Men tillbaka till tiden när Villa Svea var nybyggd. Verkstaden intill har flera dekopörer som sågar intarsior under Julius ­Lehmanns uppsikt och Svenska Möbelfabrikerna går på högvarv. Efter några år tar sonen Rolf Lehmann över verksamheten. Han var tonåring när familjen lämnade Berlin och hade tidigt skolats in i arbetet. Med honom blir inriktningen än mer intarsia och i verkstaden växer en rad monumentalverk fram, ofta komponerade av kända bildkonstnärer som Einar Forseth och Ewald Dahlskog. Enorma kompositioner tas fram för Svenska Amerikalinjens fartyg, för Kreugers tändstickspalats och Kansli­huset i Stockholm, för rådhus, stadshus, restauranger, biografer och framgångsrika företag.

Fabriken läggs ner

I början av 1960-talet upphör de stora beställningarna och i slutet av decenniet läggs också fabriken ned. Rolf fortsätter att skapa intarsior men nu som mindre konstverk för egna utställningar och ofta i samarbete med dottern Anne Marie.

Varje år sedan Leif och ­Mikael kom till Bodafors har de lyckats få Kulturgatan att växa. I stiftelsen de initierade ingick verkstaden och Villa Svea, men redan efter några år förvandlade de det gamla magasinet tvärs över gatan till en vacker utställningshall med en liten designbutik. Lokalen anslöts för några år sedan till en nybyggd hall så att man varje sommar kan presentera två stora utställningar (Se faktaruta).

På ömse sidor om utställningshallarna finns ett litet antikvariat respektive ett café och bageri där man också serverar sopplunch. I den ovan nämnda träverkstaden som invigs i år ska stipendiater och en återkommande artist in residence kunna ­arbeta, och här finns plats för workshops med studenter eller allmänhet.

En kort promenad bort längs gatan ligger den så kallade B-fabriken, en stor och ganska förfallen industribyggnad som uppfördes av Svenska Möbelfabrikerna. Här pågår idag renovering när ekonomin tillåter och i bottenvåningen finns nu gott om plats för de författarkvällar som sedan några år arrangeras med stor framgång.

---

LÄS ÄVEN: Svenska Erika Ökvist gör frisyrerna i Familjen Bridgerton: ”En enda hårlook kan ta åtta timmar”

---

I byggnaden ryms också Kulturgatans samling av Bodaforsmöbler och snart ska en under många år lite styvmoderligt behandlad stolsamling från Nässjö pinnstolsfabrik här få en mer värdig placering

Det är med andra ord full fart längs Kulturgatan. Den sömniga bakgatan som levde upp som ett kunskaps­centrum och attraktivt ­besöksmål. Familjen ­Lehmann – pappa Julius, sonen Rolf och barnbarnet Anne Marie – alla ler de säkert i sin himmel. Bättre än så här kunde det inte bli.