Björn Hellberg om nya Wall-deckaren, tennisen och kärleken: ”Vi förlovade oss mellan matcherna”

Det första jag noterar när ­jag kliver över tröskeln till paret ­Hellbergs hem är en hög med Icakuriren. Paret Hellberg har varit prenumeranter i många år. Båda är journalister som läser åtskilliga tidningar och böcker varje dag. Arbetsmyran Björn visar stolt sin egen senaste bok som precis har kommit från tryckeriet – ”Rendezvous”, den 28:e i ordningen om kommissarie Sten Wall.

Arbetsmoralen fick han med bröstmjölken. Föräldrarna drev ett tvätteri i Laholm, och de slet hårt.

– Pappa var ofta uppe vid fyra på morgonen. Om de kan jobba sådär så kan jag också, tänkte jag. Jag har förstås haft ett stort stöd av min hustru Inger, dessutom har jag haft tur med hälsan. Jag har jobbat oavbrutet sedan 1959.

Tar sällan semester

Tar du aldrig semester?

– Ytterst sällan. En enda gång i livet har jag haft tre veckor ledigt i ett svep. Men det händer att jag och Inger åker på minisemester till Bornholm, då brukar vi vara borta i fem dagar.

– Och så har vi varit på ­Teneriffa. Men då unnar vi oss två veckor, eftersom det är så lång resa.

Fyller Inger i. Paret är samkörda, och pratar ibland i munnen på varandra, de verkar tighta som sjutton. För sju år sedan fick Inger en ­stroke, vänster sida är fortfarande delvis ur funktion. Hon kan röra sig, men saknar känsel i halva kroppen.

---

LÄS ÄVEN: Boksommar: 15 pocketböcker till lata dagar

---

Lämnade barndomshemmet i Laholm

– Ja, hon fick hjärnblödning på vår 38:e bröllopsdag – extremt dålig tajming. Som tur är fungerar talet, minnet och intellektet perfekt. På grund av hjärnblödningen har vi flyttat från hus till ­lägenhet. Jag trodde aldrig­­ ­att jag ­skulle lämna mitt gamla barn­domshem i Laholm, jag hade bott där sedan 1948 med vissa korta avbrott. Men i och med hjärnblödningen blev det svårt att bo kvar. Varje gång Inger närmade sig trappan var jag livrädd. Nu har sonen Esse tagit över huset – namnet är ett palindrom, hör du det? – och det känns väldigt skönt. Att huset finns kvar inom familjen.

Björn Hellberg har varit den halländska staden trogen i hela sitt liv. Numera är han hedersmedborgare i Laholm, och har både en gata och pralin uppkallad efter sig.

– Jag är den enda nu levande hedersmedborgaren. Den andre är min gamle, gode vän Johannes Brost. Men han har tyvärr gått bort.

Björn Hellberg bevakade Wimbledon 53 år i rad

Björn Hellberg konstaterar att han inte är någon hopp­jerka vare sig i relationer ­eller i jobb. Han är trogen till sin läggning, och har inget emot att göra samma sak om och om igen.

– Jag bevakade Wimbledon 53 år i följd, men det är det fler än jag som har gjort. Det unika med mig är att jag var där varje dag, jag missade inte en speldag under två veckor. Inger och jag passade på att förlova oss mellan matcherna, på den tiden var söndag spelfri dag, och på måndagen satt jag på läktaren igen. Tyvärr spräcktes den långa sviten av coronan, sedan dess har jag inte varit där. Men jag funderar på en comeback nästa år. Och i Båstad har jag varit varje år sedan 1958, med undantag för 1966 då jag bodde ­i Australien.

Sju barn

Du verkar ju dessutom ha hunnit med familjelivet. Sju barn har ni – imponerande.

– Ja, jag har varit produktiv också där. Eller i alla fall entusiastisk. Inger och jag hade varsitt äktenskap bakom oss när vi träffades. Jag fick tre barn med första hustrun, och Inger hade två med sin exmake, sedan fick vi två tillsammans. Så nu har vi sju, men det är givetvis igen skillnad dem emellan. Det är våra barn allihop, det är viktigt, ingen får känna sig utanför.

Många associerar Björn Hellberg till ”På spåret”, där han medverkade i över två decennier. Han började som tävlande, och självklart kammade denne allmänbildade journalist, tillsammans med Mats Strandberg, hem vinsten samtliga fyra gånger han ställde upp. Det är flest vinster i ”På spårets” historia, det finns inte ens någon som vunnit tre gånger.

– När SVT inte ville ha kvar mig som tävlande så blev jag domare istället. Jag har haft alla roller man kan ha i ”På spåret”, det är jag väldigt stolt över. Jag har tävlat, varit programledare, konstruerat frågor, dessutom skrev jag de sketcher där Oldsberg och jag ”agerade”.

Björn Hellberg och Ingvar Oldsberg i ”På spåret”

På den tiden var Hellberg och Oldsberg tv-radarparet nummer ett. De hann jobba ihop i 48 år.

– Och vi hade inte ett enda gräl under alla dessa år.

Berodde det på att du var diplomatisk?

– Ja, det måste man vara. Det kommer en SVT-dokumentär om Oldsberg i höst, den berättar om lite andra sidor av honom. Men jag minns framför allt Ingvars charm, han var väldigt ömsint och generös.

Björn Hellberg rabblar ­årtal och namn under intervjun, och jag sitter bredvid och häpnar. Hur kan han ha allt i skallen?

– Han lider inte av det som vi vanliga dödliga drabbas av – att man tappar namn och inte tänker lika snabbt när man blir äldre, säger hustrun Inger.

– Jag har framför allt ­jobbat hårt. Mitt ledord har varit disciplin. Inspiration är överskattat, det är bara att sätta igång. När jag bevakade tennisen under storhetstiden, med Borg i spetsen, kunde jag skriva för tio tidningar. Från samma match skrev jag tio olika texter, allt under en ­extrem tidspress.

Björn skriver en dedikation till mig i nya boken, vi dricker te och kaffe, och äter bullar och dammsugare. Det är trivsamt att hänga med paret Hellberg. Intervjun är en sak, vi avverkar dessutom andra intressanta ämnen: ­friidrottsresultat, journalistik, frågesportprogram – och litteratur förstås.

---

LÄS ÄVEN: Barbro, 79 år, debuterar med deckare: ”Jag gick en kurs på nätet under pandemin”

---

Björn Hellberg har skrivit 70 böcker

Produktive Björn har skrivit omkring 70 böcker, och 28 av dem handlar om kommissarie Sten Wall. Att skriva deckare har alltid varit Björns dröm.

– Mina föräldrar kom från enkla förhållanden, men de läste mycket. Mamma Gudrun gillade deckare, och det inspirerade mig. Jag har tyckt om att sätta upp mål för mig själv, och ett av målen var att jag skulle skriva deckare. Men utan Ingers stöd hade jag inte kunnat producera i den här takten. Hon hjälper mig med allt från att ­resonera om karaktärerna till att korrekturläsa.

Björn lyfter hela tiden fram sin hustru, och de skrattar åt varandras skämt. Hur kan de, efter så många år, ha ett så bra förhållande?

– Det handlar om ömsesidig respekt. Att lyssna på varandra. Många par lyssnar inte på vad den andra säger, menar Björn.

– Varför ska man gräla om man kan låta bli? Det är klart att vi har haft olika åsikter, det vore ju konstigt annars, men det innebär inte att vi måste bråka, tycker Inger.

– Vi hade ett embryo till gräl i Visby på nittiotalet, ­påminner Björn.

Gifta i 45 år

Då var paret oense om vilken väg de skulle ta till hotellet, men efter två minuter var diskussionen över. I år har de varit gifta i 45 år och har till och med funderat på att förnya äktenskapslöftena.

I sina böcker tar Björn ofta avstamp i samtiden. Han har tagit upp teman som rasism, mobbning, stalkning och religiös fanatism. I nya boken är det passion som är det övergripande ämnet.

– Vad vet han om passion?, kanske folk tänker. Men det är faktiskt ett ämne i boken, trots att jag inte begriper mig på det, skrockar Björn.

Ämnena skiftar, men ­karaktärerna består. I den första boken var kommissarie Sten Wall 57 år. 28 böcker senare har den lönnfete, skallige och ytterst humanistiske kommissarien hunnit bli 64 år. Han åldras ovanligt långsamt?

Stoppat Sten Walls åldrande i böckerna

– Ja, han borde ha varit 101 år vid det här laget, men det är för hög ålder för att jaga bovar så jag var tvungen att stoppa hans åldrande. Sten Wall vill ju absolut inte gå i pension, och jag tänkte att han ska få sin vilja fram. Han får stanna vid 64. Numera har han en särbo, och läsarna brukar undra varför jag inte låter dem flytta ihop eller gifta sig? Det kan inte jag bestämma, brukar jag säga. Sten Wall har sin egna vilja.

Bra svar. Men hur förhåller du dig egentligen till Sten Wall, du har ju levt med honom i många år nu.

– Han har blivit som en god vän. Där kan jag identifiera mig med Vilhelm Moberg. En morgon var han alldeles förtvivlad. Han var så ledsen att han grät. Allt är förbi, Rask dog i natt, sa Vilhelm till sin hustru. Han hade precis tagit livet av karaktären Rask.

Inger skrattar förtjust, Björn är också tight med sina­ karaktärer. Hon minns när hon och Björn låg i sängen och småpratade. Björn var trött och hon retades lite med ­honom och undrade om han inte skulle bjuda hem Sten Wall någon gång?

– Björn var så inne i bokskrivandet att han spontant utbrast: ”Jo, det har du rätt i. Men vad ska vi bjuda på? Raggmunk med knaperstekt fläsk gillar han förstås”.

– Ja, jag var helt inne ­på att han levde. Så kan det bli när man har skrivit intensivt under en period. Jag hoppas att jag får tillbringa mer tid med Sten Wall, men i vår ålder kan man aldrig spekulera om framtiden. Jag kan i alla fall säga att jag har påbörjat ett nytt manus, säger Björn.

Vad händer i sommar då? Jo, Björn Hellberg ska signera böcker, skriva lite på nya boken och förstås – bevaka Båstadtennisen. Allt annat vore ju konstigt.