Du har gjort det många drömmer om – gått en studiecirkel i litterärt skrivande och sedan skrivit en bästsäljare.
– Visst är det sjukt? Att jag skulle skriva en bästsäljare var förstås inget jag tänkte när jag gick kursen. Jag har alltid skrivit mycket, både i mitt jobb och hemma på kammaren. Jag förstår världen genom att skriva om den. Att boken skulle handla om en äldre man var självklart. Jag är väldigt smal i mitt intresse, både min forskning och mitt litterära skrivande kretsar runt manlighet på landsbygden i norra Sverige. Redan som liten var jag intresserad av de här gam-pojkarna. Varför bor han ensam? Hur ser det ut hemma hos honom? Jag har alltid varit fascinerad av manlighet. Det är så mycket fokus på kvinnorna och deras möjligheter, och det är bra. Men var är männen i allt det där?
Lisa Ridzén
Ålder: 36 år.
Familj: Sambo, dotter, hund, föräldrar, bror och vänner.
Bor: I Hegled, utanför Östersund.
Gör: Doktorand i sociologi vid Mittuniversitetet i Östersund, författare.
Bästa bok jag har läst: Svårt, det finns så många. Men jag gillar allt som Maja Lunde och Karin Smirnoff har skrivit.
Aktuell: Med boken ”Tranorna flyger söderut”, Bokförlaget Forum.

Boken har jämförts med Kerstin Ekmans ”Löpa varg” och har sålts till trettio länder. Hur känns det?
– Vad ska jag säga? Sinnessjukt. Jag var glad över att bli publicerad på ett svenskt förlag. Att folk ska kunna läsa om Bo – en gubbe i Jämtland – på arabiska, engelska, tyska och tamilska är nästan svårt att ta in. Men boken tar ju upp rätt allmänmänskliga frågor som att åldras, relationen till barnen och meningen med livet. Allt utspelar sig visserligen i Jämtland, men kanske summerar jag livsperspektiv som alla har en relation till, oavsett var i världen man bor?
”Tranorna flyger söderut” skildrar manlighet
Handlingen kretsar runt den åldrande mannen Bo.
– Ja, och hans son Hans, men också Bos döde pappa – han som Bo kallar ”gubben”. Jag har försökt skildra tre generationer manlighet. Hur får man vara och prata i olika generationer? Jag ville skriva om den åldrande mannen som plötsligt blir sårbar. Många män, kanske särskilt de som är uppvuxna på landsbygden, har satt ett värde i att arbeta fysiskt. Ta min egen farfar som exempel. En stor del av hans liv handlade om att hantera ved. Att hugga ved, tända en brasa och hålla familjemedlemmar varma. Vad händer med en person när ens viktigaste uppgift tas ifrån en?
LÄS ÄVEN: Många män saknar nära vänner: ”En rädsla för att vara sårbar”
Idén till boken kom när du plockade bland din farfars grejer.
– Ja, jag hittade hemtjänstens gamla anteckningar från besöken hos farfar. Jag hade en väldigt nära relation till honom. Farmor gick bort tidigt, och farfar bodde i samma by som vi. Han åt middag med oss varje kväll, och när han blev äldre brukade jag hjälpa honom med allt från städ till att duscha och bada. Han kunde vara lite tvär i början, men sedan låg han där i badet och myste. Han tyckte om när man pysslade om honom. Och jag var fascinerad av hans spännande livshistoria. Jag frågade mycket – och han berättade. Så här i efterhand kan jag tänka att det är farfar som har fått mig så intresserad av livsberättelser.
Många fördomar om den norrländska mannen
Du har ju också massa forskning att luta dig emot. Du håller på och doktorerar i sociologi, och undersöker manlighet och känslor på den jämtländska landsbygden.
– I arbetet med min avhandling har jag samlat in livberättelser från jämtländska män – både samer och svenskar. Vad har format dem? Vilka förutsättningar har de haft i livet? Med berättelserna som utgångspunkt har jag analyserat deras möjligheter att leva ett bra liv.

Finns det mycket fördomar om den norrländske mannen?
– Ja, det visar ju forskningen. Många föreställer sig honom som inbunden och fåordig, en som snusar och åker skoter. Männen i Norrland förhåller sig till den här ensidiga bilden, och de vänder sig emot den. Det finns en ilska mot allt det stereotypa. För man kan ju snusa och åka skoter, men ändå vara sårbar och ha djupa relationer.
Dessutom präglas vi av den tid vi lever i, eller hur?
– Ja. Bo har inte så lätt för att prata, och det är inte konstigt med hans förutsättningar. Han växte upp med en hård och auktoritär pappa. Bos barnbarn Ellinor, alltså Hans dotter, är fostrad i en helt annan tid. Hon är väldigt välartikulerad i sin relation till pappa Hans. Bo kan nästan tycka att det blir lite för mycket, måste man hålla på och säga att man älskar varandra hela tiden? Det finns förklaringar till att vi är som vi är, och det beror på våra olika bakgrundsfaktorer. Normer förändras över tid, men också den geografiska platsen spelar en viktig roll. Både i min forskning och i mitt skönlitterära skrivande förhåller jag mig mycket till platsen och de lokala normerna. Forskningen visar till exempel att medelklasskillar i urbana områden har lättare att prata om känslor jämfört med unga killar på landsbygden.
LÄS ÄVEN: Boksommar: 15 pocketböcker till lata dagar
Samtidigt som alla jämtländska män inte nödvändigtvis är tysta.
– Allt handlar om vilka möjligheter man ges att prata. Farfar och jag pratade väldigt öppet och sårbart, han kunde gråta inför mig. Han sa saker till mig som han inte kunde säga till pappa, å andra sidan så frågade ju pappa inte lika mycket heller. Man kan närma sig människor på olika sätt, allt sker inte med ord. Farfars sista sommar, när han behövde mer och mer hjälp, flyttade jag hem till mina föräldrar för att kunna vara nära honom. I den vevan började pappa plötsligt bygga en ny vedbod till farfar. ”Men han håller ju på att dö”, sa vi andra. Det brydde sig inte pappa om. Han smög runt där och lyssnade på våra samtal, och byggde sin bod. Och farfar var så glad och stolt över pappa: ”Vilken fin vedbod”.
Har du haft hjälp av forskningen i bokskrivandet?
– Absolut. Inte minst rent praktiskt, jag vet att man måste vara strukturerad för att få ihop en bok. I mitt jobb som forskare läser jag dessutom mycket om manlighet, det har jag haft nytta av. De två sätten att skriva har gynnat varandra.
Lennart Jähkel har läst in ljudboken
Och Lennart Jähkel har läst in boken. Vilket genidrag!
– Ja, jag är så glad för hans gestaltning. När jag fick reda på att han skulle läsa in boken blev jag starstruck. Lennart Jähkel har ju spelat i filmer som ”Jägarna” och ”Pistvakt”, och porträtterat så många legendariska norrländska män. Vissa av dem är stereotyper, sådana som jag vill bråka lite med.
LÄS ÄVEN: Lennart Jähkel: ”Jag har inte känt något behov av att skapa en familj”
Vad säger gänget från studiecirkeln om att det har gått så bra för dig?
– På skrivarkursen lärde jag känna Bengt, han är min förste läsare förutom sambon. ”Shit, du har skrivit något riktigt bra, jag har gråtit så mycket”, sa han när han läst ”Tranorna”. För alla oss som burit på en dröm att skriva är de där sammanhangen, att få ingå i en skrivarcirkel, så viktiga. Utan den hade det nog aldrig blivit någon bok.
Skriver du på något nytt nu?
– När Bo skulle presenteras för omvärlden fick jag rådet att börja skriva – för att dämpa ångesten. Det är lite tidigt att prata om handlingen, men jag är förstås trogen mitt intresse – männen på den jämtländska landsbygden. Men den här gången kommer jag att fokusera på lite yngre män.