Kristina Öhman är världens första doktor i Starlet: ”Här får tjejer stå i centrum”

”Ett tjejligt rum. Tidningen Starlet 1966–1996” heter hela avhandlingen och etnologen Kristina Öhman kan nästan tacka Starlet för hela sin professionella karriär. Som ung slukade hon den lilla behändiga pockettidningen.

– Ja, rent personligen blev den startskottet för mitt intresse för populärkultur ­– som jag nu forskar om…

Starlet var älskad och omtyckt av sina läsare, men ofta föraktad av vuxenvärlden. Den kallades ”fördummande och misogyn”. Både att arbeta på Starlet och att läsa den sågs som något pinsamt och nästan skamligt.

Tjejkultur sågs som banalt

– Det hörde också ihop med den allmänna åsikten om att tjejkultur var något banalt, det som vände sig till killar var mycket coolare, säger Kristina Öhman.

– Den här synen på kvinnors läsning som något mindre värt har ju funnits ända sedan 1800-talet.

Men om finkulturen rynkade på näsan – ofta utan att ha läst den – så var Starlet desto mer populär i sin målgrupp.

– Starlet var en tidning där tjejer fick vara huvudpersoner och stå i centrum, till skillnad från de flesta andra serier på den tiden, säger Kristina Öhman.

– Tidningen blev också en viktig plattform där läsarna fick möjlighet att kommunicera med tjejer i samma ålder. Via tidningen kunde de utbyta erfarenheter och tankar, långt innan dagens sociala medier, fortsätter hon.

Starlet gav unga tjejer en plats

De många insändarsidorna fungerade som ett forum där läsarna kunde berätta om sina tankar eller kanske oro över något, i senare nummer fick de ofta tröstande och uppmuntrande svar.  

– Läsarnas medverkan var oerhört viktig. De kallades till och med för redaktionsmedlemmar. Starlet gav unga tjejer en plats att synas och höras!

Visst var en del av innehållet lättsamt, som om lyckan av att få dansa med skolans snyggaste kille på discot, men tidningen tog också upp allvarliga ämnen.

– Det kunde handla om föräldrar som skulle skiljas, om missbruk, ätstörningar, ja till och med om förintelsen eller om flykten från den grekiska juntan, säger Kristina Öhman.

– Här var Starlet en resurs, en vän och ett stöd i den svåra ”tween”-tillvaron, med alla förändringar som unga tjejer försöker hantera.

1978 kostade en tidning 3,25 kronor och hade ungefär samtidigt sin höjdpunkt med en upplaga på cirka 50 000 exemplar, men med mångdubbelt fler läsare.

– Andrahandsläsningen var väldigt stor. En del fick inte läsa Starlet för sina föräldrar, utan tjuvlånade den av kompisar. Den lästes av syskon, ja, även av pojkar. Flera vuxna män har berättat att de smygläste tidningen.

Blev hörd

Som ung tjej slukade Kristina allt i Starlet, såväl kärleksserierna som de mer allvarliga ditona.  

– Men för mig var det nog det häftigaste att Starlet öppnade en möjlighet att bli pub­licerad och hörd i hela landet.

Kristina berättar att hon vann en tävling i Starlet som 10-11-åring. Lyckan var så fullständig, att hon fortfarande har kvar grattiskortet.

– Flera läsare som jag intervjuat har berättat om just detta, om hur kittlande det var att bli publicerad. Att få se sitt namn i tryck i form av en dikt, en insändare eller bara att få berätta för världen att ”jag är så kär i Per”.

Kritiken mot Starlet

Men låg det ingenting i kritiken?

– Det fanns absolut daterade normer i tidningen ibland, speciellt när den fick återpublicera äldre serier av ekonomiska skäl, säger Kristina Öhman.

– Men på 70-talet får tidningen svenska manusförfattare och då kommer en flora av tyngre ämnen. Vänskapen står mer och mer i fokus istället för romantiken.

Med ett 30-årigt Starlet-perspektiv, hur förändrades innehållet?

 –Starlet är ju ett fantastiskt tidsdokument. I början var det mer fokus på att bli gift i serierna – dock inte i ­övriga innehållet. På 70-talet blev yrkesrollen mer framträdande. Du kunde läsa om hur du blev pilot, kemiingenjör eller restaurangchef. På 90-talet stod de lite mer glamorösa arbeten i centrum, som att bli modell eller skådespelare. Men samtidigt handlade tidningen mer om skol- och gymnasietiden nu, inte så mycket om vuxenlivet.

Vilket är det vanligaste missförståndet om Starlet?

 – Att den skulle utgöra en passiv läsning med bara kärleksromaner. Det går absolut att utläsa en feministisk ambition i innehållet. Starlet har betytt mycket för unga tjejer.

Starlet är ett kulturarv

Kristina vill istället kalla tidningen för ett kulturarv. 

– Inför min avhandling fick jag bara positiva reaktioner. ”Så bra att någon tar tag i materialet, det har varit så försummat”. 

Kompletta årgångar

Starlet lades ner när Kristina var 13 år, men då började hon istället att samla på gamla nummer. Idag har hon nästan alla kompletta årgångar, cirka 1000 tidningar.

 – Så ni behöver inte skicka gamla nummer till mig, kontoret är redan fullt, skrattar hon.

Avhandlingen – världens första doktorsavhandling om Starlet – är godkänd och klar och går att läsa på Göteborgs universitets hemsida. Den går också att köpa i bokhandeln. Kristina har även startat ett Instagramkonto, ”tidningenstarlet”, där hon lägger ut gamla seriestrippar. Kontot har 15 000 följare, så intresset för Starlet är i högsta grad levande.

 – En del tolkar kontot som satir. Men jag ser det som en överlappning av underhållning och kulturhistoria, säger hon.