Sofia Papadimitriou Ledarp spelar Hilma af Klint: ”Jag blev helt besatt av Hilma”

När Icakuriren intervjuar Sofia Papadimitriou Ledarp är det några månader kvar till premiär, men ensemblen har redan haft flera möten och skådespelarna har börjat läsa in sig på texten. De har besökt både Hilma af Klints gamla ateljé i centrala Stockholm och Konstakademien, där Hilma studerade. 

– Jag kom i kontakt med Hilma af Klint första gången för några år sedan. Så det var ganska sent, men då blev jag å andra sidan helt besatt. Därför är det här en riktig drömroll, det är en ära att försöka gestalta henne. 

Hilma gömde undan sina tavlor

Pjäsen utspelar sig under åren 1906 till 1908 då Hilma af Klint målar några av sina mest kända verk, de som ingår i serien ”De tio största”. Hon var en föregångare inom abstrakt måleri, och hon menade själv att hennes stora uppdrag i konsten – de andligt besjälade målningarna – inte var för allas ögon. Hennes storhetstid som konstnär skulle komma långt efter hennes död. 

– Hon var absolut en kvinna före sin tid. Hon sa att omvärlden inte var redo för hennes konst. Hon gömde undan sina tavlor allt eftersom de blev färdiga, och i testamentet skrev hon att målningarna inte fick visas förrän tjugo år efter hennes död, säger Sofia.

Hilma af Klint dog 1944, och ett par decennier senare hittades hennes målningar i brorsonen Eriks vindsförråd – Hilma hade testamenterat all sin konst till honom. Men då var intresset för de färgglada tavlorna svalt, ingen av de stora konstinstitutionerna ägnade dem någon uppmärksamhet. I dag är tongångarna annorlunda. Moderna Museet, Louisiana och Guggenheim har alla haft hyllade af Klint-utställningar. Ja, faktum är att hela världen har drabbats av Hilma-feber. 

– Tänk om hon hade vetat vilket genombrott hon skulle komma att få… Det är ofattbart att Hilma fortsatte måla trots allt motstånd. Hennes driv att få berätta var starkare än hennes ego att bli bekräftad. Det är imponerande. De flesta av oss vill ju ha någon form av respons och feedback på det vi gör. 

Konflikterna växer

Hilma af Klint levde och verkade i kretsen av vänner – som i pjäsen spelas av Frida Hallgren och Tova Magnusson. Inom vänkretsen växer kreativiteten och lusten, men också konflikterna. 

På sätt och vis tycker Sofia att Hilma af Klint påminner om Selma Lagerlöf. De var båda kvinnor som gick före, försörjde sig själva, och som levde under en tid då förutsättningarna var annorlunda. När Hilma af Klint var som mest aktiv hade kvinnor inte ens rösträtt, påminner Sofia.

– Det var heller inte möjligt att leva med en person av samma kön. Det var straffbart och man riskerade att hamna i fängelse. På den tiden talade man inte om kvinnor som levde ihop. En kvinna som inte var gift med en man var per definition omyndig. 

Spiritualitet gör livet större och rikare

I likhet med många av sina samtida var Hilma af Klint orienterad mot det som måste upplevas. Du kan höra någon spela ett vackert pianostycke, och tid och rum upphör, men efteråt känns det som om orden blir för banala för att förklara vad du har varit med om. 

Om man vågar öppna upp för det andliga och spirituella så blir livet större och rikare, att vara här och nu är tricket, menar Sofia. 

– Min andlighet har alltid funnits där. Det är en självklarhet i mitt liv. Samtidigt har jag också en väldigt skeptisk sida i mig som alltid ska hålla på att ifrågasätta: ”Är det verkligen så? Stämmer det där?” Men jag dras hela tiden till yoga och meditation, och jag bär på känslan av att vi alla sitter ihop. 

Mycket att lära av Himla af Klint

Vi har mycket att lära av Hilma af Klint, menar Sofia. Inte minst att följa sitt hjärta, och det man tror på. 

– Ibland stöter man på motgångar, och då kan allt kännas hopplöst. Då måste man försöka komma ihåg att det inte är något bestående, att det bästa är att fortsätta på den inslagna vägen. Att våga lita på att det blir bra. Jag tycker själv att det är en av de svåraste utmaningarna, men där kan Hilma inspirera.

Sofia Papadimitriou Ledarp ser fram emot en händelserik höst och förutom Hilma ska hon spela en stor roll i ”Vipeholm – tiden före framtiden”, om den så kallade sinnesslöanstalten utanför Lund. 

Kulturkryssningen!

Dessutom ska hon med på Icakurirens kulturkryssning. 

– Det ska bli så kul! Jag ser verkligen fram emot att möta läsarna, som jag antar också är vår publik. Jag gissar att Icakurirens läsare går mycket på teater. Jag vill lyssna på dem och höra hur de ser på Hilma.

Klicka här för att läsa mer om kryssningen och boka!