• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Är jag sjuk, doktor Google?

    Tarmvred, laktosintolerans eller magcancer. Med internet är det förföriskt lätt att själv ställa diagnos på sin krämpa. Har du också fått en släng av näthypokondri?

    Världens populäraste doktor heter Google. En läkare som varje dag ställer tusentals diagnoser, många av dem fel. Sökmotorer har gjort internet till ett stort väntrum fyllt av hypokondri.

    Tillsammans med porr utgör hälsoinformation nätets mest besökta sidor. Minst 100 000 hälsosajter beräknas finnas, och det är en lågt räknad siffra. Av dem får de populäraste sidorna fler än 3 miljoner träffar i månaden.

    I takt med att bredbandsuppkopplingar sprider sig över världen, har termen "cyberchondria" börjat användas som benämning på människor som ägnar timmar varje dag åt att söka efter olika sjukdomar. "Näthypokondri" skulle det kunna kallas på svenska.

    Anders W Lundin är neurolog och psykiater vid psykiatriska kliniken, Danderyds sjukhus, och har intresserat sig för hypokondri.
    – Information om hälsofaror är en klassisk trigger för hypokondriska farhågor, och med ökad tillgång till och exponering för sådan information borde det finnas risk för att människor med hypokondrisk läggning blir ännu mer oroliga.

    Läkaren Ingvard Wilhelmsen, som i Bergen driver den möjligtvis enda kliniken i världen som behandlar hypokondriker, är dock noga med att poängtera att internet inte skapar hypokondri.
    – Information i sig är aldrig farlig. Internet skapar inte hypokondri. Den som har dessa tendenser får dem inte bara för att det är lätt att söka informationen, men däremot ger nätet en möjlighet att söka efter sjukdomar som inte fanns tidigare.

    Lättillgängligheten gör däremot information som tidigare enbart varit läkare förunnad till allmängods. Och människor med lindriga hypokondriska tendenser, som förut inte skulle ha kommit på tanken att söka efter sjukdomsinformation i ett bibliotek, har nu ständig tillgång till nätets oändliga läkarbok.

    Enligt en undersökning gjord av Pew Internet and American Life Project har 79 procent av den undersökta gruppen sökt efter hälsoinformation på nätet.

    Näthypokondri omgärdas av ett tabu, som gör att personer inte gärna vill avslöja sina problem. Ett typiskt citat från ett av de forum (svenska OCD-förbundet Anankes) som skapats för att diskutera oro för sjukdomar har skrivits av signaturen Sandra: "

    Jag hatar att alltid tro att jag är dödssjuk! Alltid kommer någon ny sjukdom upp, sen googlar jag det och hittar en massa symtom som stämmer in på mig! Symtomen blir bara värre och värre ju mer jag tänker på det. (…) Någon som känner igen sig?"

    Man kan jämföra kombinationen hypokondri och internet med en skräckfilm – man vill blunda för det, men man måste titta och ju mer man tittar, desto räddare blir man.

    Ungefär 4–6 procent av patienterna på en patientlista beräknas vara hypokondriker, och det är en siffra som har potential att stiga när nätets informationsöverflöd ökar varje dag.

    När patienterna sökt sig till symtom på sjukdomen de tror sig ha, kan de lätt förleda läkaren till att göra onödiga tester genom att nämna dessa sjukdomstecken.

    I Googleåldern försvåras läkarnas arbete alltså av en kamp mot symtom som inte finns där. Anders W Lundin ser att det problemet i synnerhet finns när det gäller funktionella somatiska syndrom, det vill säga tillstånd där läkarvetenskapen saknar metoder att objektivt fastställa sjukdom.

    Ingvard Wilhelmsen utvecklar:
    – De som surfar efter sjukdomsinformation på nätet skriver in olika symtom, som illamående eller bröstsmärtor, och hittar olika tänkbara diagnoser. Vilken diagnos av dessa väljer de? Den värsta!

    En muskelsträckning kan vara ett tecken på hjärtinfarkt. Huvudvärk en hjärntumör. Genom att följa symtomen via olika nätsidor kan minsta förkylning härledas till en dödlig sjukdom.

    Om informationen ändå gick att lita på vore en sak. Men cirka en fjärdedel av informationen på nätet har uppskattats vara felaktig.
    – De som söker är rädda. Ju mer de söker, desto räddare blir de. De är livrädda. Därför är de oftast inte källkritiska, eftersom de har så starka känslor, säger Wilhelmsen.

    Eftersom det skrivna ordet har en högre status, är det lätt att låta sig luras av sådant som man inte skulle lita på om någon sa det vid en busshållplats.

    För att stävja detta problem har sajter som Besttreatment skapats, med tillförlitlig information. Det kan te sig som motsägelsefullt, men ju mer information som är tillgänglig, desto viktigare är det att ha en bra läkare som vet hur materialet ska sållas.

    Anders W Lundin:
    – Det är förstås inte fel att söka information om en fråga på internet, men information i medicinska vetenskapliga artiklar är inte lätt att värdera för lekmannen. Det kan vara osunt och kontraterapeutiskt om patienten tvångsmässigt letar information och läser om en sjukdom som hon tror eller är övertygad om att hon har men som läkaren uteslutit enligt konstens regler.

    Att ställa en diagnos på sig själv är inte bara frustrerande för läkaren. Det kan vara farligt också. I synnerhet om man köper läkemedel olagligt via nätet.

    Som tur är väljer få hypokondriker den vägen, menar Ingvard Wilhelmsen, eftersom de tror sig behöva vård som inte finns att köpa där.
    – Hypokondriker tror sig ha sjukdomar som behöver strålning eller annan avancerad behandling, inte piller.

    Kan det inte vara bra att diskutera sin ångest på nätforum, likt signaturen Sandra? Att få prata av sig?
    – När man befinner sig i den situationen behöver man en person som för en på rätt spår, inte någon som trissar upp en.

    Kanske är det inte så smart att i en diskussionsgrupp höra alla historier om läkare som misstagit sig.
    Ett slutråd: Ta Dr Google med en nypa salt.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!