Grattis! När du läser det här är februari inne på sin sista vecka. Kanske har du väntat några dagar med läsningen efter utgivningen och då är eländet redan över, grattis, grattis. För ett elände är den, februarimånaden.
Sjukstatistiken slår i höjden när vinterkräkor trängs med influensor, bonnförkylningar, spädbarnsgulsot och allt vad det är. Ovanpå det benbrott och halkskador ivrigt pådrivna av isfläckarna under årets genomsnittligt kallaste månad. Åtminstone har februari vart det historiskt, nu är det ju lite si och så med minusgrader och väder.
LÄS ÄVEN: Micael Dahlen: Fem onsdagar i januari! Det är ju rena julafton…
Hade kokslovet uppfunnits idag (det där lovet vi numera kallar för sportlov, men som fick namnet kokslov en gång i tiden för att spara koks i skolorna som blev så dyra att värma upp i februari) hade det nog inte blivit något kokslov. Men lov är det fortfarande och behövs gör det nog alltjämt, för många att stå ut med 28 dagar februari (skottdagen vart fjärde år väljer jag att förtränga).
Lyckonivåerna är som lägst i februari
Lyckoprofessorn i mig vet att lyckan bottnar den här månaden. Lusten till just någonting alls är lite lägre. Det är ingen slump att november är den månad när det föds genomsnittligt minst antal barn (se där, en liten matematikuppgift…) Eller att februari är den månad när flest hoppar över frukosten. Eller att det är just i februari de flesta nyårslöftena ”glöms bort”.
Tänk vad härligt att månaden snart eller redan är över. Nu kan året äntligen börja på riktigt! Ska en vara riktigt kalenderkonservativ, och det tycker jag vi kan vara i det här fallet, börjar året i mars. December heter december eftersom det i den ursprungliga kalendern var den tionde månaden. Men det blev en väldig massa skottdagar och kalenderstrul, så därför fick romarna högst motvilligt lägga till januari och till sist, än mer motvilligt, slattmånaden februari.
LÄS ÄVEN: Micael Dahlen: Hellre lättroad och lycklig än intelligent
I det perspektivet är det väl inte så konstigt att folk ger upp nyårslöftena i februari, för det går väl inte att nyårsbörja något när året egentligen inte börjat?
Nu är februari snart eller redan över och vi kan börja året på riktigt. Vi har tagit oss igenom den värsta månaden av alla och kan se fram emot att tillvaron bara blir bättre och bättre, i alla fall genomsnittligt. Mindre sjuk, hal och olustig. Istället ljusare, varmare, trevligare.
Låt oss gratulera oss själva och varandra för att vi härdat ut och tagit oss igenom eländet, kanske dela på en semla (eller ta en hel själv, det är du värd). Och varför inte göra ett riktigt nyårslöfte, det vill säga ett löfte för året som börjar nu och som blir så mycket mer motiverande och lustfyllt att hålla? Själv lovar jag att börja göra dagliga promenader, det ska bli härligt nu när halkrisken är över och dagarna börjar bli underbart ljusa.
