Jag älskar språk. Min pappa polyglotten talade grekiska, slaviska och latinska språk som han hade lärt sig som flyktingbarn på Europas krigskrossade gator och sen som sjöman. Han praktiserade språken frejdigt med allt från arbetskamrater i den språkrika städbranschen till älskarinnor. ”Tala alltid med folk på deras språk och om orden inte räcker till, använd kroppsspråk”, sa pappa som ofta hittade på egna ord.
Kärt barn har många namn och min pappa som hette Jannis kallades Giovanni av italienarna, Juan av latinamerikanerna och Ivan av slaverna. I Rinkebyskolan där jag gick talades 117 olika språk och dialekter – från tigrinja och amarinja till farsi och sorani. För att knyta band och gulla med varandra blandade vi in ord från våra olika modersmål och så skapade vi Rinkebysvenskan.
Drömde om språkresor
Kärleken till språken och världen fick mig att drömma om språkresor. Men det fanns inte på kartan med vår ekonomi. På gymnasiet när jag förutom grekiska och svenska studerade engelska, franska, spanska och latin led jag av avund mot mina klasskamrater som fick åka på språkresor till Franska rivieran och kom hem som fullfjädrade fransoser.
LÄS ÄVEN: Alexandra Pascalidou: Från Rinkeby till drömmarnas Dramaten
Under mina 30 år som journalist har jag ändå fått förmånen att intervjua från världskända författare på franska till skådespelare som Roger Moore på engelska till hemlösa tiggare på rumänska. När jag intervjuade fotbollslegenden Diego Maradona inledde jag på engelska men när han mest gäspade till svar växlade jag raskt till hans modersmål spanska och då vaknade han plötsligt och orden flödade från hjärtat. Språk krymper avstånden och eftersom jag som journalist verkligen vill förstå människor har jag år efter år sökt Journalistförbundets alla språkstipendier. Trots tårdrypande motiveringar har jag alltid fått avslag och varit så irriterad tills jag upptäckte att svenska EF numera även erbjuder språkresor för vuxna som precis som jag kanske är lite bittra över att de missade chansen när hjärnan fortfarande var som en törstig, snabbabsorberande svamp.
Inte för sent att åka på språkresa
Så här är jag nu i soliga Santa Barbara, en palmklädd kalifornisk stad och delar skolbänk med unga och gamla från Sydkorea och Japan till Brasilien och Belgien. Vi vässar vokabulär och övar grammatik, vi debatterar och diskuterar klimatkrisen och brandkatastrofen som pågår ett par timmar bort i Los Angeles. Som en bonus får jag dessutom damma av min spanska eftersom halva Kalifornien kommer från Sydamerika.
LÄS ÄVEN: Alexandra Pascalidou: De 80-åriga damerna fyller mig med livslust
Jag känner mig så lycklig och levande när jag får lära mig så mycket nytt varenda dag att jag under min strandpromenad nyss bestämde mig för att 2025 ska bli året då jag förverkligar barndomsdrömmar. Det är ju aldrig för sent att få en lycklig barndom.
