Johan Croneman: Dags att införa P-skiva på kaféerna

”På kaféer har jag haft roliga, spännande, allvarliga samtal. Underbart liv, kafé-livet. Nuförtiden har i stort sett varenda kafé blivit ett kontor”, skriver Johan Croneman i sin krönika.

Förr gick man på kafé för att dricka kaffe.

Och inte sällan för att prata med någon. Satt man ensam hände det rätt ofta att man pratade med en helt främmande. Bara ett litet mikrosamtal kanske, men ändå. När jag var ung tittade man på varandra också, unga kvinnor, unga män. Även lite äldre, givetvis.

Jag har suttit på hundratals kaféer, i Sverige, runt om i Europa, tittat, tjuvlyssnat, smuttat på mitt kaffe, kommit i slang med en herrans massa kul folk. På kaféer har jag haft roliga, spännande, allvarliga samtal.

Underbart liv, kafé-livet.


LÄS ÄVEN: Johan Croneman om fängelsetiden: ”Jag lärde mig hämta hem minnen”


Nuförtiden har i stort sett varenda kafé blivit ett kontor. Folk jobbar numera helst på kaféerna. En vid varje bord (avsedda för fyra), datorn framför sig, papper, böcker utspridda på bordet – de sitter i timmar, fyra, fem, sex timmar. Inte sällan suger de på samma kopp kaffe eller te.

De pratar inte med någon, musik i stora bauta­lurar, oåtkomliga för världen.

”Gick vi inte ursprungligen på kafé av diametralt motsatta skäl, för sällskaps skull?”

Kafékultur har blivit kontorslokal. Det märkliga är att ägarna och personalen tycks ha accepterat det hela, eller kanske bara gett upp?

Gick vi inte ursprungligen på kafé av diametralt motsatta skäl, för sällskaps skull? Och för samtalets skull.

De här moderna snyltarna utgör en urban fara, lika bra att inse det, dags att göra motstånd!

På mitt stamkafé, som kongenialt nog heter Kaffe och ligger på St Paulsgatan på Södermalm i Stockholm, finns det inga bord att breda ut sig över, men man får sitta vid fönstren, mot gatan och jobba en stund, och det är givetvis helt okey – det är inte okey, och inte accepterat, att sitta där timme ut och timme in.

På helgerna råder datorförbud.


LÄS ÄVEN: Johan Croneman: De rika blir rikare – och de blir orimligt mycket rikare


Vi andra är där för att koppla av en stund, träffa lite kompisar, prata med Marita som äger och driver stället, växla några ord om någons hund eller någon annans nya kappa, eller bara sitta i ett hörn och läsa. Prata med barn- och tonåringar som driver in och ut på raster, på väg till eller från skolan.

De här nya kafé-ockupanterna saknar dessutom både stil och hyfs – plötsligt har de ett zoommöte på högsta volym, sitter och gapar till varandra som om de vore helt ensamma i lokalen.

Det ena leder till det andra: Allt fler har fika och mat med sig, toppen, det blir ju mycket billigare så!! Groteskt var ordet.

”Har du en sked”, frågade en kille Marita häromdagen. ”Ja, det ligger en på fatet”. ”Jag behöver ha en stor, tänkte äta min lunch”.
Marita förklarade vänligt för honom att detta var ett kafé, inget lunchrum där man mickrade sin lunchlåda. Jag tittade på henne med beundran: I hennes ställe hade jag kastat ut honom, slängt dator och matlåda efter honom. Det hade fått kosta.

Dags att införa P-skiva på kaféerna?

Johan Croneman

Ålder: 69 år.
Bor: Stockholm.
Gör: Frilanskritiker/krönikör.
Lyssnar på: Rebecka Åhlunds smarta roliga beroendepodd. Samtalar med oss missbrukare.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top