Jag är ingen direkt mardröm att dela sommarhus med eller ha som resesällskap – men jag tycker om att göra ingenting när jag är ledig. Jag får stresspåslag när det börjar planeras att åka på sommarauktion, utflykt till en ny strand en bit bort, en släktmiddag i grannskapet. Och renovera, snickra och skrapa fönster är jag inte bara usel på, det roar mig inte det minsta. Jag klipper gärna gräs var tionde dag.
Jag blir nog helst stående ett par timmar vid ett sommaröppet fönster, jag lyssnar efter en moppe som närmar sig, kollar på när grannbonden harvar sin åker, tittar på en fluga som desperat vill ut, men inte fattar att det är det andra fönstret som är helt öppet.
När jag åkt utomlands har jag alltid tyckt om att skapa mig en micro-värld. Hitta en piazza någonstans i en liten italiensk stad, leta upp en trattoria, en stol, ett bord, en bok kanske, en kaffe, en kaffe till, en pizza, en lunchpasta.
Ägnar gärna en eftermiddag åt att bara titta och lyssna. Ta en promenad i byn. Sitta i hamnen och titta på när lokalbefolkningen grillar eller fiskar. Äta middag, sova.
Jag har ingen flygskam, vill bara inte flyga längre. Längtar inte långt bort. Tänker ibland precis som de flesta på att jag borde ha rest mer, längre bort, nya världsdelar.
På 60- och 70-talet reste författare och filmare ut i världen, de kom hem med rapporter, böcker och filmer, och som ung tyckte jag att det var fantastiskt att få ta del av. Jag tror någon av alla de där resvana intellektuella skrev: “Om du inte kan resa ut i världen, res med hjälp av jordglob och karta, läs om andra länder, läs världens historia, läs våra rapporter om världens tillstånd.”
Nu reser ju sällan folk längre för att lära sig något om världen, vi reser mest för att koppla av, konsumera, uppleva.
Det intresserar mig inte heller. När jag ser resekaoset, passfiaskot, flygplatsköerna, hör irritationen hos resenärer på väg till sina semestermål blir jag ännu mer övertygad. Lusten att resa iväg bara för att värma mig är som bortblåst.
Jag är lite sugen på att ta tåget ner till Tyskland, hoppa av i Köln eller ta en avstickare till Bastogne en bit in i Belgien. Tågluffa lite i Polen kanske? Bila upp genom Sverige, sedan tillbaka ner genom innersta Finland, Lappi, Oulu. Städer och byar man aldrig hört talas om. Stanna och pinka i skogen mellan Haapajärvi och Kiuruvesi.
Det finns en räcka förorter i Stockholm som jag aldrig satt min fot i.
Kanske är det dit jag ska i år?
