• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Tid är det värsta jag vet – nu tänker jag skaffa hund

    Linda Skugge behöver få utlopp för sin energi. Dagligt gymbesök räcker inte. Hon behöver en husky och en schäfer också. Minst.

    Tid är det värsta jag vet  – nu tänker jag skaffa hund

    Det är precis som när man helt plötsligt som från klar himmel såg bebisar och barnvagnar överallt. Och nappar och sparkdräkter. Och man gick igång på bebisdoft. Vilken bebbe som helst, bara den luktade så där surt blev man helt stjärnögd. Fast nu med en helt ny sorts gatekeeper-twist som har noll med utebliven ägglossning att göra.

    Ni vet, när man var tonåring och aldrig fick det eftertraktade jobbet i kassan för att man saknade kassavana.

    Hur skulle man få kassavana om man aldrig fick lära sig?

     

    Jag har alltid sagt att när mina tre barn är vuxna kommer jag att behöva en husky och en schäfer för att stå ut med all tid jag plötsligt får. Minst.

    Tid är det värsta jag vet. Tid föder ångest. Tid är tråkigt. Och jag måste få ett utlopp för all min överskottsenergi.

    Dagligt gymbesök och dito löpning räcker inte. Tro mig, jag har testat. Eller snarare, jag gör inget annat än att träna. Ofta brukar jag skoja genom att säga att jag jobbar med att träna.

    Jag känner så starkt att jag kräver något mer för att stilla kropp och själ. Något eller någon som kan vara med mig när jag joggar eller åker längdskidor.

    Ge mig hundarna!

    Men så har vi den där erbarmliga "kassavanan".

    "Har du haft schäfer förr?"

    "Nej."

    Pang. Dörren stängs.

    Och efter att ha läst att huskies och katter inte är en helt optimal kombination har jag stängt den dörren.

    Då återstår schäfern. En stor jävla hanhund som jag ska gå på kurs med flera gånger i veckan. Och leva med. Det är väl ett härligt energiutlopp?

    Men eftersom jag inte haft en schäfer får jag ingen schäfer.

     

    Skam den som ger sig, tänker jag och gör upp en femårsplan (längre planer än så gör jag inte nu för tiden på grund av min höga ålder och flera trista sjukdomar som på bara ett ögonblick kan ställa hela livet på ända). 

    Jag startar ett mycket avancerat Excel-ark med de
    raser jag kan tänka mig och skriver upp de viktigaste egenskaperna:

    Energisk. Stor. Glad. Gillar att springa. Ingen knähund som vill gosa. Gillar att arbeta och få en uppgift.

     

    Jag upptäcker att det finns hur många hundraser som helst som matchar mina önskemål. Och vackra och härliga är de. Och inom ett halvår eller så är den min.

    Så jag börjar med en annan – om än även den energisk – hundras och sedan ska jag ha den. Schäfern. Eller varför inte två?

    Skam den som ger sig, va?

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!