En natt i tystnad, sen är jag redo för hiphop

Det är något med ljudnivåer redan när man blir pyttelite äldre. Hjärnan är liksom redan full av ljud. Plötsligt är det nog.

“Sänk ljudet!” ropar jag till barnen i stugan. “Varför då?” hojtar de tillbaka. “Jag hör inte vad jag tänker!” “Va? Vi hör inte vad du säger!” Ett litet gnabb om varför jag inte orkar lyssna på hiphop – hela dagarna. De skoningslösa förslagen haglar. Har mina öron blivit för stora? Håller hjärnan på att mögla? Har jag helt enkelt blivit mossig och stentrist? Sannolikt stämmer allt. Men det är också något med ljudnivåer redan när man blir pyttelite äldre. Hjärnan är liksom redan full av ljud. Livet har proppat den med bilbrus, discomusik, barnskrik, kontorslandskap, tonårsvrål och försåtlig bakgrundsmusik i varenda butik. Plötsligt är det nog.

Tystnad. Så vilsamt det är. Men finns det ens längre? Kanske i urskogen. Till havs en stilla dag. En färd in i t ystnaden kan leda vart som helst. Att lyssna inåt och vaggas i stilla kontemplation. Det är väl precis det som så många söker – eremiter, nunnor, buddistmunkar. Och även vi vanliga när vi drar oss till naturen för att finna ro. Att hitta tystnaden kan vara en revolution, menar prästen Tomas Sjödin som längre fram berättar hur den förändrade hela hans liv.

Jag har en väninna som är en upptagen, hårt arbetande läkare. En gång om året åker hon till ett kloster och låser in sig i tystnad under en vecka. Oumbärlig vila för både hjärnan och själen, säger hon. “Men jag tar alltid med mig en flaska vin, lite roligt måste man unna sig.” Mitt eget lilla kloster är pigkammaren på landet där jag sover. Så oändligt skönt det är. Tre timmars sömn är som åtta i stan. Ibland hör jag en liten mus kila innanför väggen. En fladdermus susa förbi utanför myggfönstret. Eller ett rådjur kliva på en gren när det vankas nattamat i den stackars blomrabatten. Försiktiga små ljud som aldrig hörs annars och ger tystnaden en extra dimension. Aldrig är jag så nära naturen. Och kanske även mig själv.

Finns det några svar i tystnaden? Kanske alla. Kanske inga alls? Men hela jag mår bra. En natt utan ljud ger en vila jag aldrig uppskattade som ung. Nu är den plötsligt livsnödvändig. Jag blir (nästan) redo för en dos hiphop. Jag får stärka mig med ett glas vin om det kniper. Lite måste man unna sig.

En natt i tystnad, sen är jag redo för hiphop

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top